Ja, en sån lista hittade jag hos Sandra, och blev genast förtjust. Det var intressant att se vilka saker en 20-åring har hunnit med och är tacksam över att hon gjort - jag som är mer än dubbelt så gammal borde ju ha hunnit med mer än dubbelt så många saker att vara tacksam över, och det har jag säkert också, men nu ska jag nöja mig med 28.
Jag börjar väl i nån sorts kronologisk ordning...
- Att jag lärde mig spela tvärflöjt. Visserligen har jag glömt det mesta, eftersom jag inte spelat på åratal, men ändå. Oj, vad jag älskade att spela, det var absolut det bästa som fanns då det begav sig!
- Att jag hade möjlighet att jobba en månad som volontär i London när jag var 17 år. Jag älskar språk och resor, och med facit på hand har jag inte alls rest så mycket som jag fantiserade att jag skulle göra när jag var ung, så visst var det fint att jag tog chansen! Det var både roligt och lärorikt.
- Jag är tacksam för att jag tog körkort genast då jag fyllde 18. Uff, vad jobbigt det skulle ha varit att vara utan.
- Jag är tacksam över att mina föräldrar byggde ett hus på landet och att jag hann bo där en kort tid innan jag flyttade hemifrån.
- Sommarjobbet i Stockholm när jag var 18. På många sätt var det en av de värsta perioderna i mitt liv, men på många andra sätt var det också en bra tid. Och innan sommaren var över skulle jag gärna ha flyttat dit på heltid, men levde liksom i den där gamla tron att man "ska" utbilda sig då man är ung, så jag pallrade mig hem till Finland för att börja gå i skolan som jag sökt till.
- Och den skolan var den numera saligen avsomnade Värdinneskolan vid Korsholms lantbruksskolor. Inte direkt något som omgivningen skulle ha tippat att jag skulle göra.
- Det var bra att jag inledde klasslärarstudier, trots att jag kom fram till att klasslärare var det sista jag ville bli. Det hade jag ju inte vetat om jag inte försökt.
- Det var också bra att jag insåg att man inte måste studera det man inte vill studera, och avbröt studierna efter ett år trots omgivningens bestörtning.
- Det var tufft av mig att börja jobba som lantbruksavbytare, jag som var uppvuxen i stan (Gamlakarleby/Karleby).
- Jag är tacksam över att jag vågade ta chansen att bli uf-ordförande utan att ens ha suttit i styrelsen (eller för den delen nån annan styrelse överhuvudtaget). Det man inte kan, kan man alltid lära sig!
- Och vad bra att jag vågade gifta mig när jag var 22, trots att flera, inklusive jag själv, funderade på om jag faktiskt var mogen för det. Inte kan man veta om man är mogen, man måste bara tro. Folk skiljer sig, fastän de varit äldre än så när de gifte sig. Och vi har varit gifta i 30 år nu!
- Jag är glad över att jag stod på mig och framhärdade i att jag ville ha ett stort bröllop med dans och allt, trots att svärföräldrarna inte gillade detta. Jag hade alltid tänkt att om jag (mot förmodan) hittar nån som vill gifta sig med mig, så ska det ske med besked. Vi bjöd 250 gäster och det kom ungefär 220. Begravningar kan man ha i stillhet.
- Jag önskade mig fyra barn, eller minst två och högst sex, och det blev fyra. Om det är nånting i mitt liv som jag är tacksam över, så är det barnen <3 li="" nbsp="">
- (Och nu infinner sig en otacksamhetstanke, den hoppar vi över. Nästa tacksamma i stället.) Det var bra att jag vågade börja på en ny utbildning efter 8 års studieuppehåll. Jag som sa att jag aldrig mer skulle öppna en tentbok när jag avbröt lärarstudierna. Jag satsade helhjärtat på utbildningen och ville verkligen bli en bra barnmorska.
- Jag är tacksam över att jag höll ut och sökte femtielva jobb sedan när det visat att jag utbildat mig till arbetslöshet.
- Det var också bra på sikt att jag blev trött på arbetslösheten och började studera vidare, annars hade jag inte haft det jobb jag har nu.
- Jag är glad över att ha fått förmågan att säga ifrån och våga stå för min åsikt, även om det finns gånger då jag verkligen borde ha använt den förmågan och låtit bli för att "vara snäll" eller för att jag inte orkat ta en konflikt.
- Vad bra att jag tog chansen att bli gympainstruktör när "min grupp" stod utan instruktör då vår ordinarie ledare var gravid och blev sjukskriven.
- Tänk att jag vågade ta chansen att bli avdelningsskötare - och fick jobbet - trots att jag inte hade så mycket erfarenhet av vårdarbete!
- Jag är glad över att jag förverkligade min dröm om att doktorera i vårdvetenskap, en dröm som fick gro i 19 år innan den blev verklighet.
- Jag är tacksam över att jag vågade ta itu med det som inte var bra i mitt liv, även om det var oerhört jobbigt och kunde ha slutat med skilsmässa. I stället blev det så mycket bättre än jag nånsin vågat tro.
- Jag är glad över att jag tillsammans med maken vågade satsa på att skaffa ett sommarställe i skärgården. Numera känns det som mitt Verkliga Hem.
- Jag är också glad över att vi vågade satsa på att skaffa en övernattningslägenhet i Vasa. Om skäristället är mitt Hem, så är lägenheten min Livlina.
- Jag är tacksam för att jag klarat av att omprioritera tillvaron när jag drabbades av burnout (och över att jag på något sätt lyckades hålla ihop så länge barnen var små).
- Jag är tacksam för att jag vågade ta chansen att dansa som passista under sambakarnevalen i Helsingfors år 2012, samma år som jag fyllde 50 . De flesta passistor är under 40.
- Och jag är så glad över att jag kom mig för att bli bodypumpinstruktör samma år :)
- ...och spinninginstruktör följande år...
- ...samt zumbainstruktör året därpå.
Nu kan jag liksom vila på lagrarna, och oj, vad det är skönt!
Min anslagstavla på jobbet är också en sån där feel good - var tacksam-anslagstavla. Inga anslag om vad som Ska Göras, bara trevliga saker. Tackkort, vändagskort, foton osv. som gjort mig glad.
