Nu tänker jag inte på strålning och sådant, utan på huruvida och när det är passande att sitta och fippla med sin mobiltelefon, padda eller laptop i sällskap med andra. Jag vet, ämnet är uttjatat, men jag har inte skrivit om det tidigare, fastän jag tänkt på det många gånger. För mig finns det en solklar regel framför andra:

Om det är ok att sitta med en dagstidning eller en bok framför sig, är det också ok att sitta och läsa m.m. på sin elektroniska apparat. 

Enkelt, eller hur?

För mig får det konsekvenser som t.ex.:

• Om det i min familj/mitt sällskap anses ok att breda ut Vasabladet framför sig på frukostbordet, är det också ok att sitta och läsa bladet, fb, whatever i elektroniskt format.
• Om det i min familj/mitt sällskap anses ok att sitta försjunken i en roman i samma rum som andra personer sitter och tittar på tv, läser bladet eller skriver brev för hand är det också ok att sitta och läsa bladet, fb, whatever i elektroniskt format. 
• Sen kommer vi till det som är lite mera tveksamt. Om jag är gäst eller har gäster, tar jag/värdfolket/gästerna då fram sitt blad eller sin roman och sätter sig att läsa? Möjligen om gästerna är medlemmar i min "extended family" och ska stanna länge. Annars tycker jag att det är onödigt. Är jag bortbjuden på middag till vänner, tar jag inte ens med apparaterna. Alternativt lämnar jag dem i handväskan. Jag kanske vill ha med mig telefonen för att t.ex. kunna ringa efter hjälp om jag får motorstopp (om vännerna inte bor på gångavstånd.)
• Om jag föreläser eller själv deltar i ett föreläsning eller i ett möte, tar jag INTE fram Vasabladet eller romanen. Alltså - då surfar jag inte heller på min apparat. BASTA. Och jag svarar definitivt inte på mail eller på sms under en föreläsning eller ett möte!!! Folk får finna sig i att vänta på svar. Det är ju därför det är så bra med skrivna meddelanden, eller röstmeddelanden - man kan se dem och svara på dem när det är lämpligt!

Och när svarar jag i telefonen eller på sms, då?

• Tänk: när skulle du svara i en gammaldags, fast telefon? Förmodligen gör du det fastän du har gäster, annars stör ringsignalen friden. Men, mobiltelefonen kan man ha på ljudlös funktion. Svara om du måste, men det är hövligast mot människorna du är tillsammans med att låta telefonen vara tyst och kolla efteråt om någon har ringt - du ser vem som ringt och kan ringa upp, och om någon har skickat sms svarar du när du har tid. 
• Är du på jobb, behöver du inte ha din privata mobil framme överhuvudtaget. Då kan du ringa upp när du har lunchrast eller när du har slutat. 

Enkelt, eller hur?

Reselista

...som jag hittat hos Beanie, en av mina mångåriga bloggvänner <3 10="" blir="" bloggar="" det="" ffats="" flera="" g="" har="" irl="" k="" l="" nbsp="" nger.="" nna="" och="" ocks="" p="" r="" ra="" rde="" sen="" snart="" tr="" v="" varann="" vi="" via="">

Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?

Varmaste var nog resan till San Antonio, Texas, i juni 2011. När jag kom hem kollade jag på världskartan och såg att San Antonio faktiskt ligger lika långt söderut som Hurghada i Egypten, dit jag också varit en gång. Men jag var till Hurghada i januari, då det är som svalast där - ungefär som en vacker junimånad i Finland. I San Antonio var det VARMT. Och jag var på konferens med värsta luftkonditioneringen inomhus... där fick man sitta och huttra trots den goda värmen som slog emot en när man gick utanför dörren. 

Nån särskilt kall resa har jag aldrig gjort. Förmodligen mitt livs enda Lapplandsresa, till Levi under sportlovet 1978. Men det var bara vanliga minusgrader, som hemma. 

Hur länge varade din längsta resa?

En månad. 7.7-7.8 1980, till London. Min kompis Teta och jag var där som "voluntary helpers" vid en missionärsskola. Det var en bra tid. Vi hjälpte till i trädgården, med städning och i köket i tre timmar per dag, sex dagar i veckan. Om vi ville göra någon längre utfärd en dag, fick vi vara lediga och jobbade i stället sex timmar en annan dag. Vi fick mat och husrum, inga pengar. 

Vad är ditt favoritsätt att resa på?

Det är faktiskt båt, eller färja eller kryssningsfartyg, vad man nu vill kalla det. "Sverigebåt". Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och titta på havet och lösa korsord och sticka och bara ta det lugnt. Däremellan går det bra att röra på sig, och det finns god mat och kaffe till hands närhelst man blir hungrig. 

Favoritland att resa i?

Hm, det var svårt. Sverige, kanske :) man får tala svenska i alla restauranger och affärer :p och det känns som hemma men ändå annorlunda.

Berätta om en resa som inte blev som du trodde!

Det var också svårt. Kanske resan till Hurghada i januari 2011. Det var en bra resa, men jag var nog inte riktigt förberedd på kulturchocken eller på att det skulle vara så kyligt så fort solen gick ner. Alla förväntningar på dricks hit och dit, påträngande försäljare och taxichaufförer... att det inte finns fasta priser utan att man förväntas förhandla om nästan allt. Jag känner mig obekväm med sådant. Men hotellet och utfärderna var underbara!

Vilken är den turistigaste platsen du varit på?

Det måste ju vara Playa del Inglés, i april 2014. 

Vilket tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden  du bor i?

Alltså, jag bor ju på landet... för det mesta. När det gäller min hemkommun Korsholm, är det framför allt skärgården jag tänker på. Replotbron, världsarbet i Kvarken och sådant. Jag skulle tipsa turisten om att fara dit och att t.ex. delta i en guidad tur på Björkö vandringsled (om turisten kommer på sommaren). Om vi räknar med Vasa också, där jag jobbar och bor ibland, men inte är mantalsskriven, skulle jag också tala för skärgården, samt för t.ex. Meteorian vid Söderfjärden. 

Har du några måsten i resväskan?

Det skulle väl vara pengar, pass och pillett... annat kan man köpa. Frånsett dem skulle jag välja bra skor, jag har alltid svårt att hitta skor som passar, så dem skulle jag inte förlita mig på att hitta dit jag kommer. Jag skulle också alltid ta med mig underkläder och baddräkt (förutsatt att man ska bada). 

Dina fyra bästa resebilder?

...jag vet inte om jag har BRA bilder. Alltså fototekniskt bra, för sånt är jag inte så intresserad av. Men bilder som har stort personligt värde, förstås, pga. de minnen bilderna väcker. 

Malta 2009. Det var en konferensresa, och jag skulle så gärna fara dit igen, privat nästa gång. 

Tallinn 2009. Jag älskar Vanalinn, hit far jag gärna fler gånger! Troligen redan till hösten, om det blir som planerat.

Maken och sönerna lite "gangsta style", i Hurghada 2011.

Och så har vi 50-årsresan till Island 2012. Ett minne för livet!

Vad är den sämsta resan du gjort?

Jag har aldrig varit på någon dålig resa. Men Islandsresan var tung. Vi reste med Kuriren. Alla arrangemang var utmärkta, men jag har svårt att orka med så där mycket program, så den var rent ut sagt utmattande. Trots att vi stundtals höll oss för oss själva och inte var så sociala som vi hade kunnat.

Vart vill du absolut inte åka?

Öh... Antarktis? Nä, jag vet inte. Jag både vill och inte vill åka till USA igen. Deras immigrantpolitik lockar inte direkt till fler besök, med alla inkvisatoriska formaliteter som krävs för att man ska få komma in i landet. Helt absurt. Som om deras land skulle vara så förbaskat märkvärdigt att alla vill dit. Men, sen när jag väl var där tyckte jag väldigt bra om både det ena och det andra, så...

Helst åker jag till länder där jag förstår (åtminstone en del av) vad de pratar och där jag kan läsa bokstäverna, så t.ex. stora delar av Asien och arabländer lockar inte. 

Har du någon resa inplanerad inom en snar framtid?

Jo, faktiskt. Om 54 dagar blir det Playa del Inglés igen <3 alldeles="" att="" det="" ett="" f="" g="" hotell="" jag="" koncept="" ndra="" ngen.="" p="" r="" rra="" samma="" som="" tyckte="" underbart.="" var="" varf="" vinnande="">

Som vanligt får jag känna att det kunde ha varit intressant att vara lite flitigare med att kategorisera och tagga mina inlägg. Jag vet att jag skrivit om fastan tidigare, men minns inte ens vilket år det var...

I går var det askonsdag, och då börjar fastan enligt den kristna traditionen. Om man hör till den ortodoxa kyrkan, äter man inget kött från och med i går fram till påsken. Vi som hör till den lutherska kyrkan har inga tydliga fastetraditioner, även om det i synnerhet under senare år förekommit en hel del diskussioner, både inom och utanför kyrkan, om att man kan avstå från något under fastan och i stället t.ex. tänka på nödställda eller på hur bra vi egentligen har det osv. Att på något sätt stilla oss inför påsken och livets allvar, om jag har förstått saken rätt.

Det är intressant att se, höra och läsa vad människor vill avstå ifrån under fastan. Ett år hade jag föresatt mig att jag skulle avstå från alkohol, för jag tänkte mig att man ska avstå från något som känns onödigt i ens liv, och använda tiden/pengarna till något vettigare under den här betänketiden. En av mina vänner tänkte avstå från choklad. Och när vi talade om detta, undrade en tredje varför i all sin dar jag skulle avstå från alkohol, vore det inte vettigare att t.ex. avstå från facebook i 40 dagar?

Inte för mig, svarade jag. För mig känns det märkligt att tänka att jag skulle avstå från kontakt med mina vänner i 40 dagar. Som om det vore något onödigt att bry sig om hur de har det. Visst, jag försöker vara "sunt självisk" och inte engagera mig för mycket i allas bekymmer m.m., eftersom jag vet att jag bara kör slut på mig själv då jag ändå inte kan avlägsna alla sorger och bedrövelser ur världen, men ändå... Att strunta i vännerna i 40 dagar???

Jag antar att vi människor ser så olika på saker och ting, och att vi också t.ex. använder facebook på olika sätt. Att inte alla ser det som jag - som ett sätt att hålla kontakt och bry sig om. - Du kan väl i stället ringa, kanske någon tycker. Nja. För det första - jag har aldrig tyckt om att tala i telefon. För det andra - jag föredrar många ytliga bekantskaper framför att ha några nära vänner. Jag har kunnat konstatera att det som "folk har vänner till", det har jag familjen och de närmaste släktingarna till. Så vem skulle jag då välja att ringa till? Det blir helt omöjligt. Då har jag det hellre som nu - att jag har en överblick över hur mina många ytliga vänner har det, och kan diskutera och ge stöd när jag märker att de behöver det. Och att jag samtidigt har rätten att säga ifrån, när jag märker att någon begär mer än vad jag kan ge. Och att de enda jag ringer utan att ha ett specifikt ärende (och det blir inte heller ofta) är mina föräldrar och en vän som inte använder sociala media eller e-post. 

I år ska jag inte avstå från något specifikt under fastan. Det känns som att mitt liv ändå är så begränsat, tack vare - eller på grund av - min synnerligen begränsade ork. Jag tänker fortsätta att bry mig om mina vänner, dricka vin och äta choklad i måttliga mängder också under fastan. Och jag tänker fortsättningsvis avstå från att titta på tv, ta del av särskilt många nyheter, titta på otäcka videosnuttar med misshandel av människor eller djur, engagera mig i vem som blir president i USA eller vem som vinner nån ishockeymatch eller vem som vinner skidtävlingar och annat som känns onödigt i mitt liv. Att de här sakerna är viktiga för andra människor respekterar jag ändå <3 p="">

Bilden har inget med innehållet i inlägget att göra, jag ville bara fotografera mina vissnande tulpaner och tycker att de är vackra på sitt sätt

den nya

Efter en hel del funderande, googlande och slutligen en lång diskussion med en trevlig försäljare blev det en sån här, Polar M400, som också flera rekommenderat. Nu återstår det att se om jag börjar trivas med den. Helst hade jag velat ha en svart, men det fanns bara vita, modellen är på utgående (allt går "ut" så fort nuförtiden) och såldes till nedsatt pris. 

Det skulle ha funkat bra med en enklare modell, vi diskuterade flera alternativ, men jag lät mig ändå lockas av diverse finesser som jag inte behöver, men som ändå kan vara kul att ha. Återstår att se om de minskar hållbarheten på produkten. Hursomhelst har den två års garanti (men det är långt kvar från två till tretton år, om man tänker på hur länge jag hade den förra).

Hittills har den skött sig, även om vi har haft vissa svårigheter att förstå varandra. Den visar vad klockan är utan att man behöver trycka på nån knapp, hurra :) Jag sa till försäljaren att det var ett absolut villkor. Affären säljer märkena Polar och Garmin, och det känns faktiskt bra att ha en Polar igen, för trots att den här är mera avancerad, fungerar vissa saker på ungefär samma sätt som på den förra, vilket gör det lättare att lära sig den nya.

Det som är knepigast är att man blir beroende av att överföringen mellan dator/telefon och klocka fungerar. Alla data om mig (ålder, vikt, hur mycket jag tränar, vilken aktivitetsnivå jag eftersträvar osv.) finns lagrade "nån annanstans" än i själva klockan. Aktivitetsarmbandet som jag använde i höstas var ju också så, man kunde inte ställa in någonting på det på själva armbandet. Vissa saker kan man ändå göra på själva klockan, tack och lov. Men den ställde t.o.m. in tiden av sig själv när den fick kontakt med programmet på datorn. Jag frågade också av försäljaren, som själv har en Polar, om han har haft problem med överföringen - det krånglade big time med kombinationen aktivitetsarmband och iPad/iPhone, och den arma apparaten kunde bara kommunicera med appar på såna enheter, inte med en laptop eller stationär dator. Han erkände att det har varit tillfälliga problem ibland i samband med uppdateringar, men enbart med kombinationen klocka/dator, inte med kombinationen klocka/telefon. Nå, vi får se hur det blir. Hursomhelst funkar det nu. Alltid något. 

På måndag, när jag köpte klockan, hade jag redan varit till gymmet, så den dagen blev det ingen mer träning. I går tänkte jag testa pulsmätningen under zumbatimmen, men jag fick inte pulssensorn och klockan att hitta varandra :( Senare på kvällen fick jag äntligen fram pulsen efter några försök. I fortsättningen borde det gå bra (hoppas), eftersom det här också gällde att få sensorn och klockan att synkroniseras (via Bluetooth). 

Ni hör, om man inte har tålamod med tekniska detaljer, ska man inte skaffa en sån här... det är på gränsen för vad min tanthjärna och mitt tålamod klarar. 

Men klockan visste tydligen ändå att jag var aktiv. Det är rätt fascinerande. 

Och den klagar på att jag satt för länge. Det har den väl rätt i. Men, som sagt var, skoj att den faktiskt tydligen känner, även utan pulsbälte, att jag var igång under zumbatimmen. Jag har för mig att min spellista är ca 58 minuter, och schemat visar att jag var "springande" i 56 minuter. Intressant!

I dag blir det ingen träning, eftermiddagen är full med jobb och sen ska jag på kurs i spanska. Kanske jag får testat det där med pulsfunktionen i morgon, då jag är ledig. Jag ska öva in en ny zumbakoreografi, om jag orkar.