Mina morgonrutiner

...en mysig lista som jag hittade hos Sara. 

När går du upp?

Det beror på vad jag ska göra. Jag har inga fasta tider. Jag vill gärna ha minst en och en halv timme på mig innan jag ska i väg.

Vad är det första du gör varje morgon?

Oftast ägnar jag ungefär en kvart åt lite morgonyogameditationsstretch (jag vet inte vad som är den bästa benämningen för det jag gör). Jag lägger undan kudden, så att jag ligger plant och börjar med en stund i Shavasana, dvs. jag ligger platt på rygg, med fötterna en bit ifrån varandra, armarna vid sidan av kroppen, också en bit ifrån, jag gör nacken lång och drar in hakan och andas med djupa, lugna andetag tills det inte längre gör ont någonstans. Sen vrider jag huvudet till vänster så långt det går, samma procedur: andas lugnt och djupt tills det slutar göra ont. Och till höger, samma procedur igen. Ibland avslutar jag med att ligga en kort stund i fosterställning på höger sida. Under den här övningen fokuserar jag också på att det ska bli en bra dag. 

Hur lång tid tillbringar du i badrummet varje morgon?

Det beror också på vad jag ska göra. Ca 10-20 minuter, kanske. Fixar håret och sminkar mig gör jag inte i badrummet. I badrummet uträttar jag mina behov, borstar tänderna och ev. duschar :)

Är frukost viktig?

O ja! Jag är alltid vrålhungrig på morgonen. 

Vad äter du till frukost?

Det varierar, men gärna kvarg med frukt/bär och hemgjord müsli. 

Är du morgontrött?

Ja. Därför försöker jag se till att jag har möjlighet att sova tillräckligt, och lägger mig minst 9 timmar innan jag ska upp, om jag har en tid att passa. Om jag är ledig vill jag INTE bli väckt, jag vill sova tills jag vaknar av mig själv!

Vad har du för alarm?

Nån random signal på min iPhone.

Hur ser en perfekt morgon ut?

Då vaknar jag av mig själv när jag sovit färdigt. Helst i skären, och helst ensam med hunden. Sen äter jag frukost utomhus och läser Bladet och facebook och e-post i sisådär två timmar :)

Vad är det bästa med morgonen?

Att ha en oskriven dag framför sig.

Hur går du helst klädd på morgonen?

Pyjamas, morgonrock och tofflor :)

En bokslukares bekännelser

Bokslukaråldern, den infaller visst nån gång under barndomen, om jag minns rätt. Vid 10-12 år, kanske? Vissa av oss kommer emellertid aldrig ur den. 

Periodvis har jag inte orkat läsa skönlitteratur, främst pga. att jag läst så mycket annat i mitt jobb. Men, sisådär 10 romaner i månaden är väl annars ett rätt normalt antal lästa böcker under stora delar av mitt liv, skulle jag tro. Eftersom jag numera mest lyssnar på dem i ljudboksformat tar det åtskilligt längre tid att plöja igenom en bok, men det får det vara värt. Det är så skönt att kunna vara inne i sin egen bokkokong medan man stickar, promenerar osv. Nu när jag kan det. För ett par år sen skulle det ha krävt för mycket koncentration, alltså promenerandet skulle ha tagit fokus från lyssnandet. Så icke nu. 

Mitt lyssnande läsande kan väl kallas både raskt avverkande och reflekterande. Å ena sidan kör jag på, bok efter bok, utan att alltid minnas så mycket av det jag läst. Å andra sidan tänker jag väldigt mycket då jag läser. Både på handlingen, vad den kan lära mig om Människan, och på språket. Som språkpolis retar jag förstås upp mig på ett och annat och förundras över saker som skulle vara relativt enkla att rätta till, men ändå fått finnas kvar i böcker utgivna av förlag. Var är språkgranskningen? Eller är det (än en gång) jag som inte hänger med i språkets utveckling?

Exempel: min logik säger att pronomen är ersättningsord, och att huvudordet som pronomenet ersätter, bör anges först. Läsaren skulle alltså behöva få veta vem "hon" är, innan författaren skriver "hon". I alla fall för det mesta. Jag kan förstå att det rent dramaturgiskt sätt kan vara spännande att t.ex. inleda med att berätta om någon som går på en stig i en skog, utan att läsaren vet vem den som går på stigen är. Men "När hon kom in i köket, kunde Anna se att det låg en nyckelknippa på bordet." Mina språköron SKRIKER att det är fel. Av sammanhanget förstår man att det är Anna som kommer in i köket och ser nyckelknippan, men meningsbyggnaden lurar läsaren att tro att det är någon annan än Anna som kommer in. Håller ni med? Alltså, skriv i stället "När Anna kom in i köket, kunde hon se att det låg en nyckelknippa på bordet." 

Att lyssna på ljudböcker ger också läsupplevelsen nya dimensioner. Tonfall, dialekter och uppläsarens sätt att gripa sig an texten ger mycket. Det är stor skillnad på uppläsare och uppläsare. Men såvitt jag kan minnas är det endast en gång jag gett upp med lyssnandet för att uppläsaren varit så dålig på sitt jobb. Det var en bok på engelska. 

Sen får man förstås en hel del att reta upp sig på, också när det gäller uppläsandet. Att uppläsaren t.ex. inte bemödat sig om att lära sig uttala utländska namn rätt. Både finska, norska och danska namn får fel uttal, för att inte tala om engelska namn, där svenska uppläsare alltför ofta talar om Yane och Yames i stället för Jane och James. Därutöver finns det säkert femtielva andra feluttalade namn på språk jag inte kan. 

Och. Det. Finns. Inget. D. I. Ordet. Åtminstone. Å-T-M-I-N-S-T-O-N-E. 

Bortsett från såna här små irritationsmoment, finns det alltså mycket att hämta när det gäller skönlitteratur. Och jag tror absolut inte att man behöver gå till s.k. klassiker för att hämta bildning och insikt. All litteratur fyller någon funktion. 

Varför läser jag så många kriminalromaner? Jag vet inte. Det finns säkert nån bra, psykologisk förklaring till det också. 

En lista över de 20 senaste ljudböcker jag läst, med början s.a.s bakifrån, så att den jag håller på med nu är nr 20:

1. Tomas Arvidsson: Bakstöten.
2. Dennis Karlsson: Mareld.
3. Ann Rosman: Havskatten.
4. Susanne Ahlenius: Dödlig åtrå.
5. Susanne Ahlenius: Dödligt dubbelspel.
6. Samuel Bjørk: Det hänger en ängel ensam i skogen.
7. Samuel Bjørk: Ugglan dödar bara om natten.
8. Sara Blaedel: Bara ett liv.
9. Sara Blaedel: De bortglömda.
10. Sara Blaedel: Dödsstigen.
11. Susan Casserfelt: Prästens lilla flicka.
12. Kristin Emilsson: In i minsta detalj.
13. Dag Öhrlund: Tryggare kan ingen vara.
14. Dag Öhrlund: Besökaren.
15. Dag Öhrlund: Där inga ögon ser.
16. Dag Öhrlund & Dan Buthler: En nästan vanlig man.
17. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Grannen.
18. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Återvändaren.
19. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Uppgörelsen.
20. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Erövraren. 

Att läsa om Öhrlunds och Buthlers ärkeskurk Christopher Silfverbielke är så jobbigt att det är svårt att beskriva, och om jag hade vetat hur det skulle bli hade jag nog hoppat över den första och aldrig börjat, men det går liksom inte att sluta, man vill veta hur det går, trots att det bara blir värre och någon happy ending inte finns i sikte... 

http://www.ohrlund.se/blogg/wp-content/uploads/2014/08/CS-Val-05.jpg 

Tro mig, honom vill du INTE ha som politiker... Bilden, som gick att bädda in i wordpressbloggen, men som inte syns här, är från Dag Öhrlunds blogg, http://www.ohrlund.se/blogg/?p=2079 

Kommentarsfältet för bloggen är stängt, annars hade jag lämnat en kommentar om att jag länkat till den :)

Parisuhdehaaste, på svenska

Jodå, jag har nog läst andras blogginlägg mest varje dag fastän jag inte kommit mig för att skriva. Och jag hittade faktiskt det där kvittot till sist. Det var i ytterfickan på min datorväska. Håhåjaja, här hade jag alltså burit den där väskan av och an och letat på alla möjliga andra tänkbara och otänkbara ställen... jag fick faktiskt en ny pulsklocka, så den var tydligen sönder på riktigt. 

I dag skulle jag ha varit på PT-utbilding, men hade oturen att bli sjuk. Lite bättre tycks jag må idag, då jag kan tänka mig att skriva :) men jag är inte i form för att sitta på skolbänken kl. 12-19 idag, 10-19 i morgon och 9-15 på söndag och sen orka med vanlig jobbvecka efteråt... jag får delta vid Solvalla i stället den 3-5.3 då motsvarande kurs går där. Enklare så än att få "straffuppgifter" som motsvarar tre dagars arbete. 

Jag läste JoKos blogg och blev så förtjust i "parisuhdehaaste" (parförhållandeutmaningen? det låter konstigt på svenska...) att jag lät mig inspireras till att skriva direkt. 

Vilka är era andra namn?

Margareta och Gustav. (Alltså, det låter ännu gummigare och gubbigare än Yvonne och Hans...)

Hur länge har ni varit tillsammans?

Hm... låt mig se... typ 35 år. Vi började sällskapa 28.11.1981, men hade en paus på 8 månader 1982-1983. 

Sommaren 1982.

Hur länge hade ni känt varandra innan ni blev ett par?

Det beror på hur man räknar. Känt till varandra hade vi gjort i närmare 10 år, men vi hade umgåtts i ett par månader, då jag sällskapade med hans kompis :)

Vem bjöd ut vem?

Haha, ingen. Sånt gjorde man inte på den tiden, i alla fall inte i våra kretsar. Jag vet inte om tonåringar gör det nuförtiden heller. Att bjuda ut någon låter väldigt amerikanskt och främmande för mig. 

Hur gamla är ni?

54.

Vems syskon träffar/träffade ni oftare?

För närvarande kanske vi träffar min syster oftare, jag har inte tänkt på det där. Vi har varsin syster. Makens bror dog för fyra år sedan. 

Har ni gemensamma barn?

Ja, fyra stycken.

Husdjur?

Ja, två katter och en hund. 

Vad är svårast i ert parförhållande?

Oj. Just nu är kanske det svåraste att jag orkar så lite och är så osocial att jag helst bara vill vara ensam, det kan inte vara så lätt att leva med mig. Men han gör ju det, helt frivilligt <3 nbsp="" p="">

Gick ni i samma skola?

Nej.

Är ni hemma från samma by?

På sätt och vis. Jag är uppvuxen i Gamlakarleby/Karleby, men vi hade sommarstuga i Västerhankmo, där han bodde, och nu bor vi i hans barndomshem. Mina morföräldrar bodde också här, och jag var ofta hos dem.

Vem av er är mer intelligent?

Nu skulle det förstås vara väldigt frestande att svara "jag" (he, he), men det är svårt att säga. Vi är ungefär lika intelligenta, skulle jag tro. Jag är mera teoretisk och han mera praktisk, men det har liksom inte med intelligens att göra.

Vem är känsligare?

Förmodligen jag.

Var brukar ni oftast äta ute?

Något sånt ställe finns nog inte... vi äter så sällan ute. 

Vi äter nog mera utomhus än ute. Det där vinet var förresten ingen höjdare. Men vårt eget lilla paradis i skärgården slår alla restauranger med hästlängder!

Vart har er längsta gemensamma resa gått?

Till Gran Canaria, skulle jag tro, det är väl längre dit än till Egypten?

Det är en stor fördel att vi vill ungefär samma saker när vi är ute och reser (vilket inte har hänt ofta) - ta det lugnt, sitta och glo och inte bekanta oss med en massa folk :D

Vem har knäppare ex?

Det måste nog vara jag, eftersom han inte haft nån annan flickvän :D Men jag har ett gott förhållande till mina ex, puss på er ;)

Vem har sämre temperament?

Definitivt jag, även om jag har lugnat ner mig med åren.

Vem lagar maten?

Båda. Det har oftast varit jag, men bl.a. pga. min burnout och att jag periodvis har varit mer eller mindre utslagen har han tagit över allt mer. Under veckosluten brukar vi laga mat tillsammans.

Vem av er är mera social?

Jag, fastän jag numera är väldigt måttligt social. Att ha ett så stort socialt nätverk som jag har är en stor rikedom, men också en belastning, då jag har så många lojaliteter åt så många håll och inte riktigt orkar leva upp till dem. Maken har aldrig haft något stort umgänge, och han vill inte ha det heller.

Vem av er är mer noggrann med städning och sånt?

Ingen.

Vem av er är mer envis?

Nu tror säkert de flesta att det är jag, men det är faktiskt han... 

Vem lägger beslag på största delen av sängen?

Jag antar att båda håller sig på sin kant (he, he) eftersom jag inte kan svara på det där.

Vem av er vaknar tidigare?

Han.

Var hade ni er första date?

Meh... Vi. Hade. Inget. Sånt. Vi blev tillsammans på en ungdomsdans i Vörå och började hångla i hans bil. 

Vem av er har större familj?

Han hade större familj: mamma, pappa, bror, syster, men numera lever endast systern. Jag har fortfarande mamma, pappa och syster.

Får du blommor ofta?

Vadå jag, jag kan väl lika gärna ge honom blommor? Nu var det väl jag som fick blommor senast, antagligen på min födelsedag i oktober. 

Sådärja, det var den listan det, känn dig fri att haka på om du vill!