...skrev jag om våra kaniner.
kaninberättelser del 1
Jo, det var så här med kaninen.
Min f.d. studiekamrat, låt oss kalla henne "Anna", som har flyttat till Sverige, var hemma på semester sommaren 2003. Hon berättade att hon hade funderat på att ta en sommarkanin åt barnen medan de var här vid sommarstugan. Ena sonen är allergiker, och de har inte kunnat ha djur inomhus. Så hon undrade om vi hade nån kanin, eller kände någon som har kaniner, så att de eventuellt skulle kunna låna en, eller köpa den. Jag berättade att det var några år sen vi hade haft kanin, och att jag tyvärr inte kände någon som skulle ha kaniner att sälja/hyra ut. (Nu vet jag av två.) Men eftersom jag är snäll (?) så sa jag att ifall de skulle ta en sommarkanin, och inte veta vad de ska göra av den till hösten, så kan den ju få bo hos oss i fähuset (vi hade köttboskap på den tiden) tills de kommer på semester nästa sommar. Det var ju som sagt var ett tag sen vi hade kanin, och det kunde ju vara trevligt för barnen om vi skulle ta en kanin på deltid.
Nå, sommaren gick och jag hörde inte om Annas familj hade skaffat någon kanin. Men så någon dag runt jul ringde Anna. Jag var inte hemma, så hon talade med min man. Det förhöll sig så att de hade skaffat kaninER, två stycken, en hane och en hona, och tagit dem med sig till Sverige när sommaren var slut. Att kaniner är produktiva är ju allmänt känt, nu hade kull nr 3 redan fötts och två små stackare ur kull nr 2 hade blivit ratade av kaninmamman. Skulle vi vilja ha dem? Maken svarade : "Vi måst fondäär" varmed han avsåg att han och jag skulle diskutera saken innan vi bestämde oss. Anna hörde inte/förstod inte (hennes modersmål är finska, men hon talar en god svenska, fast inte dialekt) eller ville så gärna hitta ett gott hem åt kaninerna, så hon sa glatt: Vad bra, då kommer vi med dem när vi kommer hem kring nyår.
Anna har flyttat ett antal gånger inom Sverige, jag hade inget aktuellt telefonnummer till henne, så det blev inget fondääras utan vi kände oss ställda in för fait accompli, det skulle alltså komma två små kaniner mitt i vintern. De yngre barnen, som inte hade upplevt någon kanin, var förväntansfulla.
Och så, på eftermiddagen på nyårsafton, när jag höll på att göra middag (vi skulle vara ca 20 personer hos oss på kvällen), uppenbarade sig Anna och två av hennes barn med två vita dvärgkaninungar i en pappkartong. Hennes tredje barn kom inte med, för han tyckte att det var så sorgligt att de inte kunde behålla alla kaninungar, så han ville inte närvara i avskedets bittra stund. Kaninerna hade alltså åkt färja och kommit skumpande i bilen upp från Åbo i ovannämnda kartong. (Jag vet inte om de egentligen borde ha varit i karantän eller nåt, men kaniner brukar väl inte ha rabies, eller...)
Fortsättning följer en annan gång för den som orkar läsa!
lördag 26 februari 2011
onsdag 23 februari 2011
den femte juli 2006
...gick i motionens tecken. Att springa Tjejmilen i Närpes har blivit en trevlig sommartradition.
tjejmilen i Närpes
Lyckligen hemkommen från tjejmilen i Närpes! En tillställning som får 10+ varje år. Otvungen stämning, oftast fint väder och så får man kaffe med munk efteråt
Extra glad är jag för att jag nådde mitt mål: att komma runt på en timme. Det är ju ingen tävling, och jag har aldrig varit snabb, men det är alltid roligt att se att man gör framsteg beträffande konditionen. Det tidigare, ett par år gamla, rekordet var 1 timme, 3 min 45 sek. Nu blev det 59 min och 58 sek.
Få se om jag är limin i morgon...
Efter den gången har jag faktiskt klarat Tjejmilen på under en timme flera gånger.
tjejmilen i Närpes
Lyckligen hemkommen från tjejmilen i Närpes! En tillställning som får 10+ varje år. Otvungen stämning, oftast fint väder och så får man kaffe med munk efteråt
Extra glad är jag för att jag nådde mitt mål: att komma runt på en timme. Det är ju ingen tävling, och jag har aldrig varit snabb, men det är alltid roligt att se att man gör framsteg beträffande konditionen. Det tidigare, ett par år gamla, rekordet var 1 timme, 3 min 45 sek. Nu blev det 59 min och 58 sek.
Få se om jag är limin i morgon...
Efter den gången har jag faktiskt klarat Tjejmilen på under en timme flera gånger.
den fjärde juli 2006
4.7 är min systers födelsedag. Jag skrev faktiskt inte om det. Antar att det var så spännande att jag snart skulle på konferens. Och hade bekymmer om husdjuren :)
kaniner
Är det inte märkligt att det ofta är mamman i huset som får ansvar för husdjuren? Nu får jag faktiskt skylla mig själv när det gäller kaninen, men... Vi har kattungar också, och det är aldrig någon annan än jag som byter sand i deras krafslåda. Men på lördag far jag till England på en konferens och är borta i fem dagar, så då blir någon annan i alla fall tvungen att axla ansvaret för de små liven.
Kaninen är en vit dvärgkanin. Fortsättning följer en annan gång...
Kattungarna, ja. Numera är de stora, präktiga frassar. Tänk att de fyller fem år. De är födda på sportlovet, exakt vilken dag vet ingen, men det betyder hursomhelst att de har födelsedag vilken dag som helst nu. Och kaninen, han lever fortfarande i högönsklig välmåga, fast jag tror att hans liv tyvärr är lite trist. Kaninen är född samma år som min yngre systerson, det är bra att komma ihåg att han var bebis då vi fick kaninerna så har man koll på åldern. Kaninen fyllde alltså hela 7 år i november. Tidigare har ingen av våra kaniner levt längre än högst 3½ år.
kaniner
Är det inte märkligt att det ofta är mamman i huset som får ansvar för husdjuren? Nu får jag faktiskt skylla mig själv när det gäller kaninen, men... Vi har kattungar också, och det är aldrig någon annan än jag som byter sand i deras krafslåda. Men på lördag far jag till England på en konferens och är borta i fem dagar, så då blir någon annan i alla fall tvungen att axla ansvaret för de små liven.
Kaninen är en vit dvärgkanin. Fortsättning följer en annan gång...
Kattungarna, ja. Numera är de stora, präktiga frassar. Tänk att de fyller fem år. De är födda på sportlovet, exakt vilken dag vet ingen, men det betyder hursomhelst att de har födelsedag vilken dag som helst nu. Och kaninen, han lever fortfarande i högönsklig välmåga, fast jag tror att hans liv tyvärr är lite trist. Kaninen är född samma år som min yngre systerson, det är bra att komma ihåg att han var bebis då vi fick kaninerna så har man koll på åldern. Kaninen fyllde alltså hela 7 år i november. Tidigare har ingen av våra kaniner levt längre än högst 3½ år.
den tredje juli 2006
...fortsatte sommaraktiviteterna för fulla muggar. Från fotboll via villatomt till simskola. När jag var barn satt inte föräldrarna och hängde på stranden medan barnen deltog i simskolan. Tiderna förändras...
simskola
Så var det igen dags för en ny aktivitet för barnen, och mamma hänger med på ett hörn. Simskola i Österhankmo, sommar och sol, bromsar i luften och myror på filten. Försökte mig på att distansjobba på stranden och det funkade faktiskt bra. Jag hade bränt mig på axlarna under fotbollscupen igår så det blev att sitta i skuggan idag. Men det var skönt i skuggan, lagom varmt och friska fläktar som jagade bort bromsarna. Gott med kaffe, smörgås och sallad på stranden. Simskola är nog en välsignelse, vedermödan är att Folkhälsan numera inte ordnar skjuts för barnen. Alla har ju inte semester i juli, inte vet jag riktigt hur det är tänkt att man ska göra, alla kan inte heller distansjobba i juli.
Simma lugnt!
Visst hade jag det bra som kunde distansjobba! Jag hade ingen semester sommaren 2006, men jag jobbade hemma hela juli. Eller var jag nu var. Om man gör en litteraturstudie kan man ju släpa med sig böcker och papper lite hit och dit. Den bärbara datorn också. Fast det funkar inte att sitta med en laptop ute i solen. Laptopen blir mörkare då man inte har tillgång till elektricitet, och solen bländar så att man inte ser ett skvatt på skärmen. Men jag hann läsa in mig på en hel del den där sommaren. Och alla små utfärder gjorde att det nästan kändes som jag hade haft ledigt i alla fall.
simskola
Så var det igen dags för en ny aktivitet för barnen, och mamma hänger med på ett hörn. Simskola i Österhankmo, sommar och sol, bromsar i luften och myror på filten. Försökte mig på att distansjobba på stranden och det funkade faktiskt bra. Jag hade bränt mig på axlarna under fotbollscupen igår så det blev att sitta i skuggan idag. Men det var skönt i skuggan, lagom varmt och friska fläktar som jagade bort bromsarna. Gott med kaffe, smörgås och sallad på stranden. Simskola är nog en välsignelse, vedermödan är att Folkhälsan numera inte ordnar skjuts för barnen. Alla har ju inte semester i juli, inte vet jag riktigt hur det är tänkt att man ska göra, alla kan inte heller distansjobba i juli.
Simma lugnt!
Visst hade jag det bra som kunde distansjobba! Jag hade ingen semester sommaren 2006, men jag jobbade hemma hela juli. Eller var jag nu var. Om man gör en litteraturstudie kan man ju släpa med sig böcker och papper lite hit och dit. Den bärbara datorn också. Fast det funkar inte att sitta med en laptop ute i solen. Laptopen blir mörkare då man inte har tillgång till elektricitet, och solen bländar så att man inte ser ett skvatt på skärmen. Men jag hann läsa in mig på en hel del den där sommaren. Och alla små utfärder gjorde att det nästan kändes som jag hade haft ledigt i alla fall.
den andra juli 2006
...fortsatte jag skriva. Antar att jag kände mig en smula stärkt av att jag kunde blogga, rent tekniskt, alltså. Då skrev jag om vår villatomt, alltså om vår sommarstugetomt, som vi köpt i maj 2006. Det var väldigt nytt och väldigt spännande att ha en tomt på en holme, vi som inte var uppvuxna med sånt, varken maken eller jag. Det är fortfarande spännande och roligt att ha stället att åka till :)
villatomt
Nå, äntligen är WFC slut... och gossen är mer än nöjd, deras lag vann alla 8 matcher. Tre veckors sommaruppehåll från fotbollen hägrar. Och efteråt fick vi fara ut till vår tämligen nyförskaffade villatomt i Petsmo skären. Allt spännande har man framför sig där: gräva hamn, bygga, hugga ved... hittills har vi införskaffat ett bord , ett åttkantigt ett med fasta bänkar och hål för parasoll. Sönerna plaskar i strandvattnet, maken sågar ved, jag grillar maten och vi är lyckliga.
Men nog kommer det att vara mycket jobb innan vi är klara. Hoppas vi orkar hålla upp entusiasmen och tycka att det mångåriga projektet (resten av livet?) är lika roligt år efter år.
(Idag sa en mormor till mig, att min son är så snabbfotad, vem kan han ha ärvt det ifrån? Definitivt inte från mig, har inget bollsinne, avskyr bollspel och har alltid varit långsam.)
Vi har lite mer än parasollet och bordet nu. En grillkåta, en liten stuga som ska bli uthus så småningom, ett utedass och ett skjul som ska rivas sen när uthuset blir uthus. Och så har vi väggar och tak på det som ska bli vår bastustuga. En mur, en kamin och en bastukamin har vi också inne i bastustugan. Men inget golv och ingen inredning. Få se hur långt vi hinner i sommar.
villatomt
Nå, äntligen är WFC slut... och gossen är mer än nöjd, deras lag vann alla 8 matcher. Tre veckors sommaruppehåll från fotbollen hägrar. Och efteråt fick vi fara ut till vår tämligen nyförskaffade villatomt i Petsmo skären. Allt spännande har man framför sig där: gräva hamn, bygga, hugga ved... hittills har vi införskaffat ett bord , ett åttkantigt ett med fasta bänkar och hål för parasoll. Sönerna plaskar i strandvattnet, maken sågar ved, jag grillar maten och vi är lyckliga.
Men nog kommer det att vara mycket jobb innan vi är klara. Hoppas vi orkar hålla upp entusiasmen och tycka att det mångåriga projektet (resten av livet?) är lika roligt år efter år.
(Idag sa en mormor till mig, att min son är så snabbfotad, vem kan han ha ärvt det ifrån? Definitivt inte från mig, har inget bollsinne, avskyr bollspel och har alltid varit långsam.)
Vi har lite mer än parasollet och bordet nu. En grillkåta, en liten stuga som ska bli uthus så småningom, ett utedass och ett skjul som ska rivas sen när uthuset blir uthus. Och så har vi väggar och tak på det som ska bli vår bastustuga. En mur, en kamin och en bastukamin har vi också inne i bastustugan. Men inget golv och ingen inredning. Få se hur långt vi hinner i sommar.
den första juli 2006
...började jag blogga. Det kändes väldigt spännande. Jag hade läst bloggar i en vecka då jag dristade mig till att själv börja skriva. Mitt första inlägg handlade om fotboll.
Wasa footballcup
Idag har jag i likhet med massvis med andra föräldrar tillbringat en del av dagen med att titta på min sons matcher i Wasa footballcup. Fotboll är sannerligen både en välsignelse och en vedermöda.
Visst är det bra att barnen har en vettig fritidssysselsättning, att de motionerar, lär sig samarbeta m.m. Det finns värre saker de kunde syssla med.
Men ack, när man inte är fotbollsintresserad och inte tävlingsinriktad själv orkar man inte bli alltför engagerad. Jag vill inte vara den som inte ställer upp, så visst offrar jag mig och försöker titta på och hänga med i spelet. Och det är roligt att se att sonen trivs med det han gör.
I morgon är det dags igen, första matchen blir kl 10.10 (gäsp).
Heja Kuffen!
Jaha, där ser man. Det där håller jag fortfarande med om. Men det är tveksamt om jag har någon fotbollsspelande son längre. Sonen har jag i behåll, tack och lov, men han har slutat med fotbollen. Troligen. Möjligen börjar han på nytt om det bildas ett lag som är mera inriktat på motion än på tävlingsframgång. Det tycker jag skulle vara en bra idé. För visst är det bra med motion osv. också när barnen är tonåringar... det blir lätt så mycket stillasittande.
Wasa footballcup
Idag har jag i likhet med massvis med andra föräldrar tillbringat en del av dagen med att titta på min sons matcher i Wasa footballcup. Fotboll är sannerligen både en välsignelse och en vedermöda.
Visst är det bra att barnen har en vettig fritidssysselsättning, att de motionerar, lär sig samarbeta m.m. Det finns värre saker de kunde syssla med.
Men ack, när man inte är fotbollsintresserad och inte tävlingsinriktad själv orkar man inte bli alltför engagerad. Jag vill inte vara den som inte ställer upp, så visst offrar jag mig och försöker titta på och hänga med i spelet. Och det är roligt att se att sonen trivs med det han gör.
I morgon är det dags igen, första matchen blir kl 10.10 (gäsp).
Heja Kuffen!
Jaha, där ser man. Det där håller jag fortfarande med om. Men det är tveksamt om jag har någon fotbollsspelande son längre. Sonen har jag i behåll, tack och lov, men han har slutat med fotbollen. Troligen. Möjligen börjar han på nytt om det bildas ett lag som är mera inriktat på motion än på tävlingsframgång. Det tycker jag skulle vara en bra idé. För visst är det bra med motion osv. också när barnen är tonåringar... det blir lätt så mycket stillasittande.
arkiv
Det här var en blogg för en viss kurs. Den kursen är over and out för rätt länge sen. Och jag har ju redan en privat blogg. Ändå har jag fått en idé: jag ska använda den här föredettalinbloggen som ett sorts arkiv och ett återupplivande av gamla blogginlägg. För det är ju ändå knappast så många som kommer på att läsa den här och märker att jag upprepar mig.
Det var ju nämligen så att den första bloggen.fi övergavs för en nyare och modernare version. Som sedermera kraschade så att allt innehåll försvann för tid och evighet. Men det man har skrivit fram till november 2009 finns (än så länge) sparat i den gamla bloggen.
Jag tänkte mig att jag skulle kunna börja läsa om det jag skrev då, kopiera sånt som jag vill bevara, klistra in det här och skriva kommentarer... det kan ju vara saker som var väldigt aktuella för mig 2006 som känns väldigt fjärran nu. Eller som är ännu aktuellare i dag? Vem vet? Jag ska i alla fall göra ett försök.
Det var ju nämligen så att den första bloggen.fi övergavs för en nyare och modernare version. Som sedermera kraschade så att allt innehåll försvann för tid och evighet. Men det man har skrivit fram till november 2009 finns (än så länge) sparat i den gamla bloggen.
Jag tänkte mig att jag skulle kunna börja läsa om det jag skrev då, kopiera sånt som jag vill bevara, klistra in det här och skriva kommentarer... det kan ju vara saker som var väldigt aktuella för mig 2006 som känns väldigt fjärran nu. Eller som är ännu aktuellare i dag? Vem vet? Jag ska i alla fall göra ett försök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)