dag 10

Vad kan man annat säga än grattis på 18-årsdagen och grattis till körkortet i dag! Yngste sonen nådde alltså vuxen ålder i dag. Här är han i en något yngre upplaga, då han nyss börjat skolan :)

dag 9

Frisk från influensan men trött efter att ha jobbat, och mot förmodan också kört core och zumba ikväll. Jag kände mig "som vanligt" i morse och täcktes inte sjukskriva mig. Nu ska det smaka med en god natts sömn, jag vet inte riktigt om jag har varit överutsövd (vilket inte skulle vara så konstigt) - de två senaste nätterna har det inte blivit så mycket sömn. Men jag har vilat. Jag tror inte på det där att kliva upp och börja göra något om sömnen låter vänta på sig. Bättre att ligga och slappna av så att man åtminstone får lite återhämtning. 

Snart har jag ingen "bebis" längre. Yngste sonen fyller 18 i morgon :) Hoppas han klarar körkortet!

dag 8

...känner jag att jag är feberfri, i alla fall så här på förmiddagen, jag behöver inte ens mäta. Hursomhelst får det bli en stillsam inomhusdag. Efter några dygn under täcket kan kroppen behöva få vänja sig så småningom vid mera upprätt läge. 

Jag funderar vidare på det där med saker jag lär mig sådär vid sidan om, när jag läser (kriminal)romaner. Eller skulle vilja lära mig.

Förutom de där detaljerna med portar och radhus, finns det andra skillnader mellan Finland och Sverige när det gäller boende, som i viss mån sätter myror i huvudet på den oinvigda. Jag har förstått att systemet är annorlunda. Att man i Sverige kan ha något konstigt som heter "hyresrätt". Det finns inte i Finland, såvitt jag vet. Att ha en "bostadsrätt" är tydligen inte heller samma sak som att äga sin bostad. Men. Hur vet man skillnad, när man ser ett hus? Alltså, vet man att det är ett hyreshus (vilket jag skulle tolka som ett hus vars lägenheter är "hyresrätter", inte "bostadsrätter")? I Finland finns det kommunalt ägda hyresbostäder, som man kan ställa sig i bostadskö för att få hyra, men såna där hyresrätter verkar inte vara samma sak. Jag vet inte säkert, men tror inte att det är ok i Finland att hyra ut sin kommunala bostad i andra hand (för att inte tala om i tredje hand). Sånt där förvirrar.

Ok, jag borde väl googla. Jag tycker att jag har försökt det tidigare, och har även försökt fråga folk i Sverige om hur det där riktigt funkar, utan att jag fått något tillräckligt uttömmande svar för att tillfredsställa min nyfikenhet. 

Tillbaka till boktexterna. "Han stannade utanför ett hyreshus", kan det t.ex. stå. Då undrar jag vad jag ska se framför mig. Automatiskt blir det vad vi finlandssvenskar skulle kalla ett "höghus" som uppenbarar sig. Våra höghus har emellertid ingen skyltning som talar om att "i det här huset bor man på hyra" :) Eller bor alla som bor i lägenhet i Sverige på hyra? Också om man har en bostadsrätt? Och kan ett "hyreshus", som hjälten i boken stannar framför, vara ett... enplanshus? Radhus? Hur ska jag veta vad jag ska tänka att det är???

Jamenar, det kan ju gå som med min föreställning om nattvarden... då jag fram tills att jag gick i skriftskolan och fick se hur oblater ser ut, alltid hade föreställt mig att Jesus tog fram ett österbottniskt rågbröd, välsignade det, bröt bitar av det och gav åt lärjungarna och sade "tagen och äten..." och på något sätt antagligen hade trott att de lutherska prästerna också tog fram ett dylikt och delade ut till nattvardsgästerna... 

Inte för att det spelar så stor roll hur ett hyreshus eller ett nattvardsbröd ser ut. Men ändå. 

(Tja. Inte blir man mycket klokare av att kolla "hyreshus" i Wikipedia... Jag tror att jag fortsätter att föreställa mig att bokpersonen stannar utanför ett höghus när hen stannar utanför ett hyreshus.) 

dag 7

...vilade jag hela dagen, missade mammas 80-årskalas men började också så småningom se ljuset i tunneln. De senaste dagarna har jag mest tillbringat i vågrätt läge. Vissa stunder har jag lyssnat på någon ljudbok, vissa stunder har jag mest legat och glott ut genom fönstret, vissa stunder har jag blundat och slappnat av, och vissa stunder har jag sovit. Jag började sova bättre om nätterna sen jag övergick från Finrexin till Ibusal. Jag har alltså (haft) nån typ av influensa med värk, feber och lite hosta, ingen förkylning med snuva eller så.

När det gäller böcker är jag alltså mest förtjust i kriminalromaner, även om jag också läser annat. Och numera läser jag mest ljudböcker. Detta eftersom jag gillar att handarbeta medan jag lyssnar. Annars tar det förstås förskräckligt länge att lyssna på en ljudbok jämfört med att läsa boken tyst för sig själv, i alla fall för mig, jag har alltid varit väldigt snabb när det gäller att läsa. Nu skulle jag i alla fall inte ha orkat läsa själv, så ljudböcker passar också bra som tidsfördriv för en sjukling. Jag har hunnit lyssna klart på Män ur mörkret av Håkan Östlundh. Håkan Östlundh är en av mina favoritkriminalromanförfattare. Jag gillar över lag de svenska författarna i genren. Och jag håller med min syster, som en gång skrev på facebook att det infinner sig en tomhet när man "läst klart" en författare. Ibland hoppas man ju på att det ska komma en fortsättning, i det här fallet får man visst bereda sig på att det här var den sista boken om Fredrik Broman, eftersom det sägs så i informationen om boken. När man blivit bekant med personerna i bokserier, känns det som om man skulle känna dem, och hela tiden vilja veta "hur gick det sen?". Flera gånger har jag tänkt att om jag hade varit Fredrik, hade jag slängt ut hustrun Ninni för länge sen... samtidigt inser jag ju att Fredrik inte heller är nån ängel alla gånger och att Ninni har rätt i att han prioriterar jobbet framom henne och pojkarna och... tja. Sånt. Vid sidan av själva "mysteriet", alltså. 

Vissa saker, som kan förefalla rätt ovidkommande, har det här kriminalromanslukandet gjort mig uppmärksam på. Bl.a. det jag tidigare skrivit om - vad man avser när man talar om en port. Några fler tankar utgående från kriminalromanerna:

1. Det finns något som kallas "besöksstol". Alla kriminalpoliser tycks ha såna. De tycks också finnas på sjukhus och andra inrättningar. Ok, jag förstår tanken - det är en eller flera extra stol/ar som man har i sitt arbetsrum så att folk ska ha nånstans att slå sig ner när de kommer in, planerat eller oplanerat. Jag skulle bara inte ha kommit att tänka på att de skulle kallas besöksstolar (det finns t.o.m. "besöksgrupper") om det inte varit för att jag läst om sådana i de här böckerna.
2. I Sverige köper folk titt som tätt "ett radhus". Det låter väldigt konstigt för en finlandssvensk. Om någon finlandssvensk skulle säga till mig att hen köpt ett radhus, skulle jag uppfatta det som att vederbörande har köpt en hel radhuslänga och troligen tänker börja hyra ut bostäder för att förtjäna en slant. Men bokpersonerna bor i eller har köpt ett radhus för att de och deras familj ska ha nånstans att bo. De har alltså köpt vad en finlandssvensk skulle benämna "en radhuslägenhet".
3. Svenska poliser tycker att det är jätteviktigt att få veta vem som har (haft) sex med vem. De tycks inte vara intresserade av om folk har känslomässiga bindningar till varann, endast av om folk brukar träffas för att ligga med varann. Det kan nämligen vara av Stor Vikt För Utredningen. (Seriöst, gör folk så, eller är det bara i böckerna????)
4. Poliser, och andra för den delen, är så förbaskat aningslösa och ger sig iväg ensamma på sånt som vemsomhelst med en gnutta sunt förnuft skulle förstå att man inte ska göra. Polisen tänker bara kolla upp en sak, och kör långt ut i skogen ensam, utan att kontakta sambandscentralen, och hamnar förstås i det berömda pisset eftersom skurken/skurkarna är där långt ute i skogen och med all rätt blir sur/a för att någon kommer och lägger sig i vad det nu är som skurken inte vill att någon ska lägga sig i. Civilpersoner lyder snällt hotfulla budskap som "kom ensam, och kontakta inte polisen för då dör din kompis/hustru/ditt barn". Precis som om det att hen kommer ensam skulle vara någon garanti för att allt ska sluta lyckligt...

Kommer du på andra saker som har överraskat dig när du läst kriminalromaner? Eller, tja, överraskat och överraskat... när det gäller punkt 4 är det snarare så att man tänker "håhåjaja, here we go again, nu kommer den där korkskallen att hasta iväg dit ensam och utan att tala om det för nån" när man märker att det börjar dra ihop sig... 

dag 6

...blev det inte heller mer än så här. Dessutom i efterskott. 

dag 5

...blir det inte mer än så här. Hälsningar från sjukstugan.

dag 4

...blir det mera klädräkning i klädräkningsutmaningen. Ingen selfie med dagens outfit, dock, jag är hemma med feber och har ingen större lust att föreviga detta.

Förutom det där skåpet med hyllor har jag en stång med kläder som mår bäst av att hänga och kläder som jag använt någon dag men inte vill lägga vare sig i tvättkorgen än eller tillbaks i skåpet med de rentvättade kläderna. Och så har jag en stång med festkläder, men den tar vi en annan dag.

Jag brukar hänga in kläderna enligt färg, så är det lättare att se vad som finns. Jag räknade till 21 plagg här, förutom de som jag redan nämnt i går. Alltså tills vidare 15 + 21 =36 plagg.

Favoriten svart kommer först. Egentligen är den första hängaren på fel stång, ser jag, för den har begravningsbyxorna och min svarta kavaj på sig. De används så sällan att de borde vara i festklädsgarderoben, jag har antagligen bara hängt in dem här i min tankspriddhet då jag senast kom hem från en begravning. Och det var i september... ja, min reaktionsförmåga är inte så vidare, jag har inte tänkt på att de hänger där förrän jag såg dem i dag. 

Sen kommer ett av mina absoluta favoritplagg. En kort konstläderjacka. Eller ska den kallas bolero? Whatever, jag älskar den. Den förtjänar ett eget foto.

Den brukar jag ha när jag vill "städa upp mig lite". Jag gillar att den är så där kort - den ser inte så strikt ut och ändå känner jag mig mera välklädd då jag har den. Den har fått vara med under både föreläsningar, konferens och fest. Med byxor eller kjol. Så där hastigt kollat hittade jag ett litet foto där jag har den på mig, fast hela jackan syns inte. 

Sen finns där en svart bolero av tyg. Den impulsköpte jag vid ett tillfälle då jag glömt den här älsklingsjackan hemma och behövde en jacka att ha ovanpå klänningen då jag skulle ut och äta med en väninna och fira att jag fyllt 50. 

Och så kommer gråa kläder, blåa kläder, röda kläder... en annan favorit som hänger där fastän den borde vara bortstädad med sommarkläderna är den här västen.

Den kanske inte är så inne längre, men oj vad jag gillar den, en sån där nött jeansväst med nitar är så mycket jag <3 p="">

Nu ska jag lägga mig ner igen och fortsätta kurera min senaste krämpa i sällskap med En man som heter Ove.