dag 3

...kan jag ju börja på så smått med den där klädutmaningen, som jag sett hos ett par andra bloggare, senast hos Fina Christina. Jag tyckte att det kändes knepigt att åta sig att räkna sina kläder, dels eftersom jag har mina sommarkläder nerpackade och undanstoppade och inte har lust att gräva fram dem än och räkna dem, dels för att jag så att säga har tre hem (familjens "egentliga hem" på landet, vår övernattningslägenhet i stan och vår sommarstuga) där kläderna kan vara utspridda, dels för att det alltid finns plagg i tvättkorgar eller på tork, så om man (som jag) vill vara väldigt samvetsgrann är det svårt att vara säker på att få med allt. Nå, Christina föreslog att jag ju kan ta lite i taget, så jag börjar med översta hyllan i mitt klädskåp och låter den leda mig vidare. 

För många år sen, närmare bestämt 17 år sen, skulle jag tro, började jag satsa på att ha kläder som ska gå att kombinera på olika sätt. Jag har aldrig varit klädintresserad. Jag tycker att det är viktigare att det jag har på mig är bekvämt än att det är estetiskt eller "sista skriket". Det beror givetvis på situationen också. För det mesta klär jag mig alltså a) bekvämt b) tillräckligt varmt c) i sånt jag gillar, utan att desto mer bry mig om huruvida omgivningen gillar det jag har. Jag tänker att den som inte gillar det de ser (om "det de ser" råkar vara jag) gärna får titta åt ett annat håll. Evigt smårebellisk som jag är, anser jag att d) "alltid retar det nån" också är en motivering så god som någon till att klä sig i det ena eller det andra. Bland det mest irriterande jag vet är folk som himlar sig över andras klädsel, frisyr, make up osv. När nån börjar oja sig över sånt, brukar jag ofta påpeka att det kanske inte är avsett att vara "vackert" i klassisk mening. Personen kanske vill ruska om sin omgivning lite. Vara sig själv. Ha det hen gillar. Det måste höra till de mänskliga rättigheterna, tänker jag. I de flesta fall. Sen anser jag ändå att man kan välja sina rebellstunder. Att man knappast vinner något på att klä sig väldigt avvikande på någons begravning eller bröllop, t.ex. 

För några år sen, inte så många som 17 kanske, men jag minns inte exakt när, bestämde jag mig också för en in - en ut-principen. I huvudsak. Den där hyllan på bilden är min byxhylla. Ena högen är till för slashas-mjukisbyxor, som jag bara använder på fritiden. (Men jag är inte så fåfäng att jag inte skulle kunna tänka mig att fara till kyrkbyn och handla i slashasmundering, det händer då och då.) För närvarande ligger det bara ett par slashasbyxor där. Jag har tre par såna, alla är olika modeller av gamla Adidas-träningsbyxor. Jag har också tre par collegebyxor, som inte är lika slashasiga, mera som hemma-och-mysa-eller-yoga-byxor. Ett par svarta som jag använder här hem-hemma, ett par mörkgrå som jag har i stan och ett par ljusgrå som jag har vid sommarstugan. *intresseklubben antecknar: sammanlagt 6 par mjukisbyxor*

I den andra högen har jag "byxor som inte är mjukisbyxor", dvs. i första hand jeans. Finbyxor har jag inte. Jag har ett par raka, svarta byxor som jag bara använder på begravning, de hänger i en annan garderob. I den där högen ligger för närvarande ett par zumbabyxor, som egentligen alltså är träningsbyxor, men som är såpass jeanslika att jag tänkte använda dem som jeans. Jag köpte dem nyligen via Zumba-kirppis på Facebook och har inte tagit dem i bruk än. Under dem ligger ett par gråsvarta stretchjeans, som jag köpte från Zalando för något år sen. De är verkligen sköna, jag skulle säga att de är något av de bästa jeans jag har haft. Under dem ligger en kjol, som så att säga är på väg ut med ena benet. För några år sen var det visst inne med såna där "skolflicks-Britney Spears-kjolar", och för den som delvis lever enligt "alltid retar det nån"-principen kan man förvisso ha en sån kjol fast man har nått s.k. mogen ålder. Men jag börjar ha tröttnat på den, så jag överväger att ge den till någon insamling. *intresseklubben antecknar: två par byxor, en kjol = tre plagg; tillsammans med ovan nämnda mjukisbyxor blir det nio*

Just nu har jag på mig ett par svarta Only-jeans, som jag köpte för 10 € på rea för några år sen. Dem gillar jag skarpt, men jag använder dem bara vintertid, för det ser inte klokt ut om mina bleka ben glisar fram i de där hålen :D jodå, visst är jag LITE fåfäng också. *intresseklubben antecknar: 1 par till --> 10 plagg*

Och så har jag ett par blåa jeans, och ett par svarta nästan-finbyxor, som är liksom en kombination av konstläder och trikå (värsta svettiga gummibyxor, men jag gillar dem). Samt svarta leggings, gråa leggings och svarta spetsleggings. Alltså fem. 

Då saknas sommarbyxor, shorts, övriga kjolar (det är inte många) och vadjagnuharförgamlabyxorvidvillan. Första klädinventeringen resulterade följaktligen i 14 par byxor och 1 kjol. Fortsättning följer en annan dag. Kanske :)

dag 2

... av hundra. I dag funderar jag på det här med förbud och förmaningar. Jag har säkert skrivit om det tidigare också, men det är i så fall länge sen, så det gör inget att jag tar upp saken igen. 

Om någon säger till mig "Du skall icke..." vill jag nämligen alltid veta "...annars". Jag minns med ett fniss en utmärkt föreläsare jag åhörde för många år sen. Ämnet var didaktik (alltså konsten att undervisa) och han talade bl.a. om olika nivåer av information. Den lägsta nivån (det kan hända att den hade nån mera talande benämning än så) var just sånt där som jag ogillar - order utan förklaring. Som exempel angav han en nässpray som han använder dagligen. "Förvara flaskan stående", stod det på den. Och han beskrev så talande hur han med fasa varje dag sneglar på den där flaskan för att se att den för allt i världen inte fallit omkull. För man fick ju aldrig veta vilken katastrof det skulle kunna innebära...

Jag minns också en skylt som fanns på en dörr i källaren till skolan där jag tillbringade 8 år av mitt unga liv. På skylten fanns en blixt avbildad, och så stod det "Hengenvaara - Livsfara". Då kunde man ju ändå tänka att risken fanns att man skulle få en elektrisk stöt om man gick in genom den där dörren. (Var det månne så enkelt? Eller måste man dessutom peta på nånting för att livsfaran skulle uppstå?) Nån fiffikus hade klottrat "Akt skräppå" under skylten. Ok, det är säkert inte särskilt lustigt, och det är synnerligen barnslig under bältet-humor, men jag kan fortfarande inte låta bli att fnissa när jag tänker på den kommentaren. Att nån liksom skulle få för sig att sticka in snoppen i det där livsfarliga utrymmet... :D 

Men nej, det var inte jag som hade klottrat. Sånt har jag faktiskt aldrig ägnat mig åt. 

Det som fick mig att tänka på den här saken i dag var att jag tog upp ett rågblandbröd ur frysen. På djupfrysta varor brukar det stå något i stil med att "en upptinad vara får ej frysas på nytt". Utan motivering. Tack vare mina kunskaper i näringslära och livsmedelshygien vet jag att det beror på att bakterier inte dör i frysen, de bara går i ide. Så när man tinar upp en djupfryst vara kvicknar bakterierna till och börjar föröka sig. Fryser man varan på nytt, söver man alltså en åtskilligt större skara bakterier som i värsta fall kan ställa till med matförgiftning om man tinar upp varan igen (och alltså väcker bakterierna så att de fortsätter att föröka sig, och de är fruktsamma, de små rackarna). 

Men, det måste väl ändå vara skillnad på vilken typ av livsmedel det är fråga om, säger mitt sunda förnuft. Känsliga varor, som fisk och kyckling, t.ex. skulle jag inte frysa på nytt i rått tillstånd. Däremot brukar jag nog frysa maten om jag har tillagat den och det blir mycket mat över, oavsett om råvaran varit fryst eller inte. Och bröd - har nån nånsin hört talas om att någon blivit matförgiftad av en brödbit för att den varit frusen två gånger? Nä, jag tänkte väl det. Så nu lägger jag halva rågbrödet tillbaks i frysen :)

dag 1/100 #blogg100

Sista sportlovsdagen idag. Officiellt har vi inte sportlov vecka 9 på mitt jobb, men erfarenheten har visat att många av våra studerande vill ha ledigt den här veckan, då de flesta har familj och barnen är lediga. Det ger också oss anställda möjlighet att ta ledigt och/eller jobba hemifrån. Jag jobbade hemifrån en stund på måndag, sen tog jag ledigt resten av veckan. Och jag tycker att veckoslutet också ska räknas med, inte tog sportlovet slut i förrgår, inte :)

Utsikt från mitt skrivbord - jo, jag sitter faktiskt vid skrivbordet nu, inte vid köksbordet :)

När man tittar ut genom fönstret ser det mera ut som påsk än som sportlov. 

(Hörni, andra wordpress-användare... det är så mycket jag inte förstår mig på. Vadå "Drop files anywhere to upload"? Vad betyder det? *suck*)

Maken och jag ska gå på sportlovspicknick om en stund. Fast han inte har sportlov. Och utan den enda verkligen sportlovsfirande familjemedlemmen. Han tar det mest bara lugnt och vilar. 

Ett av mina finaste sportlovsminnen från barndomen är när mamma och jag var ute och skidade i skogen och hade apelsiner med oss. Kanske annat också. Men jag minns med sådan värme hur mamma skar grankvistar som hon la på marken där det var lä och sol, och hur vi satte oss på granriset och åt de där apelsinerna. Vi hade ingen kamera på den tiden, så jag har ingen bild av det, bara den varma känslan och bilden i hjärtat <3 allt="" apelsin="" att="" en="" f="" idag="" jag="" lov="" med="" nbsp="" ocks="" p="" r="" ta="">

Nu ska jag försöka njuta av dagen och låta bli att tänka på allt jobb som har samlats för att jag har unnat mig två lediga dagar. - En sak i taget och var sak på sin plats, som Alfons Åbergs pappa sa, så blir det nog bra med det också. 

#blogg100 2015

Tjahapp. Jag nappade på att delta i #blogg100 i år igen. I fjol lyckades jag inte riktigt med det där att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar med början från 1.3. Men jag skrev mina 100 inlägg färdigt fastän det tog lite mer än 100 dagar :)

I morgon börjas det igen. Jag tar ingen stress, ser det bara som en skojig uppmuntran. 

I dag har jag en riktig återhämtningsdag efter två motionsintensiva dagar. Ah, det är bara lördag. Jag hade lite söndagskänsla i morse och det var trevligt att inse att det faktiskt bara är lördag, att jag har två slappardagar framför mig. Om jag orkar och har lust kanske jag dammsuger lite i dag. I fall ingen annan hinner före och gör det. Och så ska jag förstås sticka, och lyssna färdigt på ljudboken "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus. Lapidus har verkligen snabbt blivit en av mina favoritförfattare, trots att böckerna är lite "hårdkokta". De ger en så fin och tänkvärd bild av att det goda inte är entydigt. Heder och moral kan också betyda så olika saker för olika människor. Jag gillar att läsa beskrivningarna av olika människoöden, och "diggar tugget", i synnerhet "rinkebysvenskan". Jag har inte kommit mig för att googla om det finns språkliga definitioner av skillnaden mellan en "svenne" och en "lasse", eller varför förortskillarna ibland talar om någon som en "lirare" och ibland som en "snubbe" osv. Fascinerande för den som är intresserad av språkliga nyanser!

Tyvärr har jag inte läst böckerna i rätt ordning, men det är också intressant att gå tillbaka och få bakgrunden till ett och annat som jag redan läst om. Drygt en timme kvar att lyssna, det blir en bra mysstund under eftermiddagen :)

Arg idag

Eller snarare indignerad. Än en gång. Den som har barn är inte fattig. Såheså. Det finns andra värden i livet än de ekonomiska *läser Bladet och gnisslar tänder*

"Hon [ekonomijournalist Ninni Myllyoja] ser det som ett problem att så många finländska kvinnor väljer att stanna hemma längre än den egentliga föräldraledigheten. Myllyoja menar att det påverkar karriären men också livet som pensionär. ... Har du inte sparat och har du inte en bostad du kan sälja och flytta till mindre blir livet ofrånkomligen stramare och enklare än då du jobbat, säger Janine Smeds som är ekonomirådgivare på Marthaförbundet."

OCH????? Vad är pengar jämfört med att ha många, nära relationer? Den som vill må satsa på karriär eller på att bli rik, men hen har inte rätt att säga att vi som handlar annorlunda är "ett problem".

Det är tydligen typiskt kvinnligt att tänka så. Då tänker jag fortsätta vara typiskt kvinnlig. Kram på er :)

Var bloggar du?

Jag läste Paulas blogginlägg nyss, och tyckte att det såg så bekant ut med laptopen och kaffemuggen att jag genast lät mig inspireras att skriva ett liknande inlägg medan jag sitter och väntar på att yngste sonen ska stiga upp så att jag får skjutsa honom till flickvännen. Yess, bara knappa 2 veckor kvar tills han fyller 18, hoppas han får körkortet på första försöket :)

Jag bloggar oftast vid köksbordet. På laptopen. Jag tycker att det är Synnerligen Irriterande att skriva på touchscreen, och jag vill ju skriva Långa Inlägg för det mesta, alltså är bloggande medelst surfplatta eller telefon uteslutet. Det ska vara fysiska tangenter, så fumlar jag mindre. Dels är jag av naturen darrhänt (när jag gick i "Sjukis" fick vi lära oss att personer som är darrhänta har konstant förhöjd aktivitet i det sympatiska nervsystemet, jag tycks vara en sån), dels har jag oftast långa naglar, vilket inte gör det lättare att träffa rätt på skärmen, jag tafsar på fel bokstäver och tecken stup i kvarten. Och att använda en sån där screenpenna är alltför trögt, tyvärr. Någon stationär dator har jag inte och vill inte heller ha.

Av någon outgrundlig anledning krånglar datorn och telefonen och vill inte sätta in något dagsfärskt foto. Men ungefär så här som på det här gamla fotot ser det ut, fast håret är lite mörkare nu och den gula blomman för länge sen farit till krukväxthimlen. 

Oftast skriver jag i samband med att jag äter frukost. Om jag inte har bråttom nånstans. Om det är en arbetsdag, kan det också hända att jag skriver i samband med lunchen. Jag jobbar ungefär sex timmar per dag tre dagar i veckan, och då tar jag helst en tvåtimmars lunchpaus, vilket gör att den sammanlagda arbetsdagen blir åtta timmar. Efter burnouten klarar jag inte av att koncentrera mig längre än ett par-tre timmar i taget. 

Idéerna till vad jag ska skriva kan komma från de mest skilda håll. Ibland är det något jag varit med om, ibland är det något jag läst, ibland är det något jag hört på radion (mera sällan något jag sett på tv, eftersom jag nästan aldrig tittar på tv). Sen har det förstås blivit så, då jag bloggat i så många år (med undantag för någon paus då och då) att jag börjar känna det som att "men det där har jag ju redan skrivit om", vilket gör att inläggen blir färre. Även om jag inser att samma människor kanske inte läser min blogg nu, om jag skrev det tidigare inlägget t.ex. år 2007, eller att de skulle minnas det och tänka "vad tjatig hon är" :) Framför allt vill jag ju inte längre ha bråttom, eller skynda mig att göra det ena eller det andra, och om skrivandet inte blivit av under dagen blir det sällan av på kvällen, då är jag alltför trött för att ha lust att skriva. 

I dag ska jag fortsätta att njuta av mitt smygsportlov, gå ut med hunden och hälsa på mamma och pappa en stund och i kväll ska jag hålla 45 minuter spinning vid Sports gym i Vasa. Kanske jag tar en timme egen träning också, när jag ändå är där!

kryssningen igen

Fortsätter på kryssningstemat, den här gången med själva båtresorna. Det är bekvämt att åka på kryssning från Helsingfors till Stockholm, om man inte har något emot att båtresan tar ganska länge. Nu jämför jag med att åka från Åbo till Stockholm. Tiderna är mänskligare, man hinner sova mer.

- Ska hon sova när hon är ute och reser, tänker du kanske. :) Jo, det ska hon. Var jag än är, måste jag få sova. Mycket. Så jag är ett relativt trist ressällskap. Lyckligtvis är maken van, och vet hur det brukar vara, så varken han eller jag ställer upp några särskilt stora förväntningar inför våra resor. Som jag sa till en bekant när maken och jag skulle till Gran Canaria för första gången i vårt liv förra året: "Jag vill bara ta det lugnt, sitta och titta och hålla min man i handen." Sönerna tyckte att "då kan du ju lika bra vara vid villan, varför ska du resa bort för att bara sitta och glo". Men, det kan ju vara omväxlande att glo på olika saker. Plus att det ändå ger en annan känsla att vara borta från alla vardagliga plikter, att verkligen få vara tillsammans fastän man då inte gör så mycket annat än äter och sover. 

Utsikt från vårt hyttfönster.

Vi reste med Silja Symphony. Jag gillar idén med innerhytter med utsikt. Visst är det bra med ytterhytter och fönster mot havet också, men om man reser på vintern är det inte mycket man hinner se, eftersom det är mörkt ute. Då kan man lika gärna ha en hytt med utsikt över "promenaden". 

Några särskilt lönsamma kunder är vi inte. Vi handlade lite vin och godis och en flaska likör. Inga kläder, inga leksaker, inga muminprylar, ingen parfym (jo, förresten, vi köpte faktiskt en deodorant för herrar till en av sönerna)... och maten vi åt ombord var buffémat, som var beställd på förhand. Varsin drink köpte vi också den första kvällen. Antar att det är lite ambivalent för bolaget med såna resenärer - trivs och är glada, men handlar typ inget :p

Som jag skrivit nån gång tidigare - ordet "långtråkigt" ingår knappt i min vokabulär. Jag minns en gång då en av mina tidigare arbetskamrater sa att det är "sååååå tråkigt" på båtarna. Ojoj. För mig kan det aldrig vara tråkigt att inte vara överhöljd med plikter. Att, som sagt var, få sitta och glo. Sticka, läsa, lösa korsord. Och vara i fred fastän man är bland folk. Apropå shoppandet - inte lämnade vi något stort ekonomiskt avtryck i Stockholm heller. Förutom fikat på Vetekatten, köpte vi två (2) veckotidningar. Det vill jag alltid göra när jag är i Sverige. Handla svenska veckotidningar, alltså. Det är faktiskt stor skillnad på att betala 25 SEK mot 4,50 € för samma tidning... så jag slog på stort och köpte både Allers och Hemmets Veckotidning. Och kunde konstatera som tidigare - Allers är min favorit. Jag gillar korsorden, recepten och reportagen om Vanligt Folk. 

Den här utsikten hade jag då jag satt på "fönsterbrädet" i hytten och stickade. Lite fula sladdar och sånt till vänster, men annars trevligt.

Om sova alltid är nr 1 för mig, så är ju äta nr 2. Det bästa med att vara på kryssning eller hotell är frukosten. 

Till min stora förtjusning ingick sushi i buffén. Jag åt förstås annat också, men passade på att äta sushi två dagar i rad, när jag nu hade möjligheten. Varför ändra på ett vinnande koncept...

Motion är ju en av de tre övriga sakerna jag prioriterar (läsa, handarbeta, motionera) när det gäller att hitta fem saker som jag helst vill göra. Den första kvällen dansade vi en stund. Helt ok, fast lite... inte så dansvänlig musik. Tyvärr har jag ingen bild av det. Och så sjöng jag karaoke, den enda som sjöng en låt på svenska på hela kvällen :) Andra kvällen var jag för trött, då slog "tråkigheten" igenom så att jag i princip gick och la mig 19.30 och steg upp följande dag kl 8. Ergo: be mig inte komma med som ressällskap om du vill ha hålligång.