#marthadraråtskogen

Jag är ingen särskilt aktiv Martha i den meningen att jag skulle delta i marthamöten eller andra marthaaktiviteter särskilt ofta. Men marthamedlem har jag varit länge, förmodligen över 20 år. Jag minns inte riktigt vilket år jag skrev in mig i Västerhankmo marthaförening.

I september har Marthaförbundet emellertid en kampanj som jag kan delta i utan större ansträngning, nämligen "Martha drar åt skogen". Jag drar ju åt skogen rätt ofta, oavsett om det råder nån kampanj eller inte. Så i måndags inledde jag glatt min säsong som Martha i skogen, men det blev inte av att jag bloggade om det då. Fotograferade gjorde jag däremot. Jag brukar jobba på måndagar, men i måndags var jag ledig, eftersom jag jobbade på onsdag i stället den här veckan då jag ville delta i ÅA:s inskription i Vasa.

Jag befann mig vid sommarstugan i Petsmo skärgård, och beslöt mig för att dra till skogs på holmen. Hunden följde förstås med. Så tog jag med mig en plastkopp att plocka eventuella bär i, och en plastkasse och en kniv med tanke på eventuell svampplockning. Plastkassar är allt annat än idealiska för svamp, men man tager vad man haver. Jag kom på att jag gärna skulle vilja ha en trevlig korg att plocka svamp i. Kanske jag kommer mig för att skaffa en sån vid tillfälle. Jag har haft en jordgubbskorg som min moffa flätat, men jag vet inte vart den har blivit lagd i samband med nån städning, förmodligen i något av våra uthus hemma i byn. Jag hade den i alla fall inte med mig i skären, och hursomhelst är den i minsta laget om man ska plocka soppar och andra skrymmande svampar.

Vi kom oss inte så långt, men eftersom själva stugan kan sägas befinna sig i skogen, hade vi ju dock dragit åt skogen :) Vi hittade nämligen lingon (och lite blåbär) på tomten, och där stannade vi. Hunden är väldigt förtjust i bär, hon fick plocka sina egna, jag vidhöll att den gröna koppen är mitt revir.

Eftersom jag är långsam i vändningarna, och lever som en självbevarande livsnjutare för att orka med tillvaron som depressionspatient på bättringsvägen, plockade jag inte för att spara utan för att äta upp. Jag funderade på att baka en paj, men avstod. I stället gjorde jag bara vaniljsås, och åt lingon (och lite blåbär) med vaniljsås. Det var helt ok, fastän jag inte är så förtjust i lingonens beska smak. Följande morgon testade jag att blanda lingon med hemlagad mysli och vaniljsås, det var genast godare. Återstoden av lingonen la jag på morgongröten med äppelmos och mjölk.

Jag är inte sockerberoende, men helt utan sötma vill jag inte vara. Så om jag ska äta lingon på t.ex. kvarg, skulle jag kunna tänka mig att ringla över ungefär 1 tsk flytande honung för att motverka det beska. Jag använde ungefär 2½ dl lingon per portion av den här första lilla septemberskörden. Till veckoslutet blir det väl att dra åt skogen igen. Kanske redan i kväll?

Det där med att man ska "lyssna  till sin kropps signaler" är svårt. Inte blir det lättare av att ha varit utbränd. Jag är oerhört trött nu, efter arbetsdagarna som varit och allt annat som hört ihop med dem. Om jag okritiskt skulle lyssna på min kropp skulle jag gå och lägga mig. Frågan är om jag orkar sova ända till morgonen ifall jag lägger mig kl 18. På sätt och vis känns det bättre att pina sig att vara uppe till kl 20 i alla fall, då det känns rimligt att lägga sig för natten. Och medan jag pinar mig, ska jag då försöka motionera (för jag skulle ju behöva bättre fysisk kondition), ta en lugn promenad eller sitta och sticka... Livet är fullt av val.

Här är bären blandade med mysli och vaniljsås

...och här är bären på gröten med äppelmos mellan bär och gröt

...och här är bären täckta av vaniljsås.