kära fjärrskådare....

...var 17 har jag lagt kvittot på min pulsklocka? Jag tycker att jag har letat på alla upptänkliga och oupptänkliga ställen... 

Seså, skärp till era mediala gåvor nu och hjälp mig att tänka ;) Så här ser klockan ut, och den är inhandlad i februari 2016. VAR la jag kvittot?

årsöversikt

Adventskalendern fick visst ett abrupt slut. Den 16.12 hade jag en jättelång jobbdag, så det fanns inte tid för bloggen, och sen blev jag sjuk. Och sen blev det jul, typ.

Nu är jag frisk igen, har varit frisk i några dagar men skrivklådan har inte infunnit sig, och eftersom jag fortfarande vägrar låta något stressa mig så har jag inte heller skrivit. Jag vet inte vad det var för konstig influensaliknande krämpa jag drabbades av: huvudvärk, muskelvärk, ledvärk, lite feber, magont och illamående. Krämpan höll i sig från lördag till onsdag, ungefär. I torsdags kände jag mig lite halvhängig men mådde bra, och från och med fredag har jag varit som vanligt. I går var första dagen som jag tränade, och det gick bra. 

Så här års brukar det vara dags för en uppsummering av det gångna året, och kanske en framåtblick inför vad som ska kunna komma. 

Januari 2016

...skrev jag om att min trotjänarpulsklocka hade gett upp. Dessvärre har den nya också gett upp och jag hittar inte kvittot... buhuuuuu. Jag efterlyste provläsare till mitt romanmanuskript, som nu är publicerat och utgett i egen regi :) Jag funderade på att hålla en kaffefri januari och önskade att få byta arbetsuppgifter, men kände att det inte var läge för det under pågående samarbetsförhandlingar. Minns inte hur det gick med kaffet, men när det gäller jobbet får jag väl säga att läget är mycket bättre nu, och att det vettigaste jag gjort under 2016 var att gå ner i arbetstid till 40 % och starta ett enmansföretag. 

I januari var jag på bio. Första gången jag var på en 3D-föreställning. Vitsi vad man ser korkad ut med de där 3D-glasögonen på :D

Februari 2016

...ondgjorde jag mig över begreppet "skärmtid" och att folk gör en så enkel sak till något så invecklat. Jag fyllde i en reslista, skrev om fastetiden och demonstrerade min nya pulsklocka. Dessvärre skrev jag inte var jag la kvittot (kan nån fatta???? hur kan jag slarva bort en sån sak? Ah, nu kom jag på ett ställe där jag inte letat, ska åtgärdas idag...)

Jag brukar försöka hinna träffa mina föräldrar minst en gång per månad. Så också i februari. Här ligger deras husdjur Robin och Misan på mammas säng <3 br="" style="-webkit-user-drag: none;">

Mars 2016

...hade jag tydligen problem med stötdämparna på bilen. Jag funderade på karisma, ondgjorde mig över strulande teknik och reflekterade kring att det (bl.a.) är det roliga som bränner ut dig. Jag skrev om påskknytkalas och påsken och om min önskan att kunna skriva som Anaïs Nin (min roman är verkligen allt annat än Anaïs-lik när det gäller språket...), en from önskan som aldrig kommer att uppfyllas. Jag skrev om tilltal (du och ni), och fortfarande känner jag mig glad varje gång någon okänd person duar mig, och gammal och obekväm varje gång jag blir niad, även om jag snällt försöker tänka att den som niar mig bara vill vara hövlig. (Ok, jag ÄR rätt gammal, men det är liksom skillnad på att... öh, vara medelålders och att känna sig som att man blir uppfattad som en generation äldre, om ni förstår hur jag menar.)

Yngste sonen fyllde 19 i mars. Här ett suddigt foto av jubilaren med Fluffis-kissen i famnen. 

April 2016

...listade jag fem av mina positiva egenskaper. Jag bredde ut mig om det goda utanförskapet, och det är en sak som jag bara blir mer och mer stärkt i - att jag väljer att vara utanför många saker, och trivs ypperligt med det. Jag skickade in ett bidrag till Radio Vegas "vill du sommarprata i år?" men blev inte vald. Shit happens, alla kan ju inte bli valda. Och det för mig till en annan sak jag tänker skriva om, men det får bli i Wonnes wellness-bloggen. Att inte bara kunna säga nej, utan att också kunna ta ett nej. Jag skrev om vår resa till Gran Canaria, och om att man inte måste.

Jag köpte ett plagg som jag kallar "skjortblus" och lärde mig att nuförtiden heter det "skjorta" (och jag är så gammal att jag tycker att skjorta, det är något som män har, kvinnor har skjortblusar... men...)

Maj 2016

...fyllde jag i diverse blogglistor, visade foton på min nya frisyr och berättade om hur jag gör min egen müsli. Jag skrev om vad jag gillar respektive inte gillar att läsa om, och om hur svårt det är att skilja på sitt jobbjag och sitt "egentliga jag" och hur det egentligen inte ens är önskvärt att göra nån skillnad mellan dem. Jag berättade hur lite väderberoende jag är. Jag skrev om att jag hade varit på Reiki-behandling, och då visste jag inte ännu att jag skulle gå kurs och själv börja ge Reiki-behandlingar :) där ser man!

Jag firade valborg och första maj hos mina föräldrar. Här står jag i publiken och lyssnar på när Kokkolan naislaulajat sjunger in våren. 

Juni 2016

...skrev jag om sommarlov, om ny frisyr (igen) och om att jag blivit antagen till FISAF Personal Trainer-utbildningen vid Norrvalla. Den kommer förmodligen att prägla mitt 2017 mer än någonting annat. Snart kör den igång, närmare bestämt 20.01.2017... iiiih, spännande! Jag ondgjorde mig över klotter och funderade på varför det skulle vara viktigt med finlandssvensk litteratur. Och funderade på mitt eget romanmanuskript, förstås. 

Yngste sonen fick sin yrkesexamen. 

Juli 2016

...fyllde jag i ännu ett par blogglistor, brände en blåbärspaj (vi har fortfarande kvar av den i frysen...), stickade blomstersockor (som jag då och då fäster någon tråd på, det är SÅ TRÅKIGT, men vetja de ska bli klara en vacker dag. Eller en mulen dag.) Jag suckade över min vakthund som skäller så mycket, berättade hur det gick till när vi valde namn åt våra barn och funderade vidare på om jag skulle starta ett företag.

Jag tillbringade hela, hela juli i skären, underbart <3 :="" av="" bilden="" br="" dass="" den="" gillar="" h="" hela="" inte="" jag="" m="" matsi="" men="" naden="" nej="" och="" p="" r="" satt="" somriga="" style="-webkit-user-drag: none;" ti="" trod="">

Augusti 2016

...fyllde jag i... ja, ni vet. Och där ser jag ett foto på den spanska romanen som jag ännu inte läst ut. Jag kom liksom av mig. Men, jag ska läsa den. I sinom tid. Även om det är tungt att läsa på ett främmande språk som är nytt för mig. Jag skrev om att jag skulle träffa en stylist - och det var verkligen en upplevelse som jag rekommenderar, tack igen, Sandra :) Jag skrev om att jag inte hade ångest inför att återvända till jobbet efter sommarlovet, om min badkrokodil och om att jag hade varit hundvakt. 

Jag gjorde comeback i sambatåget på Konstens natt i Vasa. Ber om ursäkt för dålig bildkvalitet. 

September 2016

...gjorde jag en skrivövning som Kugge tipsade om i sitt nyhetsbrev.  Jag berättade om mitt nystartade företag, och om att jag skulle tacka nej till allt som gick att tackas nej till i oktober, eftersom september blev så fullspäckad. Trots detta var hösten fullspäckad fram till mitten av december, hur kan det bli så där... nå, det där med "full" blir så fort fullt när man tål så lite. 

Jag deltog i kursen "Alaselän hyvinvointia edistävä ohjaaminen ryhmäliikuntatunneilla" som fysioterapistuderande Janna Oinas och Laura Luoto höll för instruktörer vid Wasa Sports Club. Nu har Janna och Laura fått sin examen, grattis! <3 br="" nbsp="" style="-webkit-user-drag: none;">

Oktober 2016

...listdags igen. Och dags för "himmel eller helvete" och om vikten av att hjälpa i stället för att stjälpa. Jag skrev om att välja, och om mitt företag.

Jag stickade yogasockor på beställning, och missförstod stickbeskrivningen, men det blev sockor ändå :)

November 2016

Jag skrev om att ge ut en bok själv, och om att ordna en bokrelease, och det blev också en sån, i rätt blygsam skala, men dock. Jag berättade om bloggalan och om att jag blev uppmärksammad för att jag Vogade ha en röd klänning ;) 

Galaoutfit

December 2016

...började jag på en adventskalender inspirerad av Svenska kyrkans alternativa julkalender. Nå, vi vet ju hur det gick med den saken. - Fast det var roligt så länge det varade, sa bakterien. 

Jag köpte en gammalrosa klänning och var rätt nöjd med hur den matchar min rosa kofta, som jag ÄÄÄÄÄNTLIGEN kom mig för att slutföra efter kanske två år.  

Ett par decemberdagar kvar. Solen lyser, det har varit många vackra dagar i december. Det blir en promenad med hunden så småningom. Jag ska träna bodypump här hemma, och så får vi se vad jag hittar på. Morgondagen är ett oskrivet blad, fredag blir det morgonspinning, frissabesök och sen far jag norrut för att först gå på kaféträff med en bloggvän som jag stickat en poncho åt (min syster kommer också med) och sen för att besöka mina föräldrar och fira in det nya året med dem. Samt fira att pappa fyller 87, på nyårsafton. 

Vonnes adventskalender lucka 15 - hjälp miljön

"Lär dig något om hur du kan hjälpa vår miljö och vårt klimat", uppmanar den alternativa julkalendern idag. 

Hm. Jag kan redan en hel del sånt. Frågan är snarare om jag tillämpar det jag kan.

Ibland gör jag det. Men eftersom jag har bestämt att jag undviker allt som luktar stress, väljer jag ibland mindre miljövänliga alternativ. 

Vad gör jag då för att hjälpa miljön?

• sopsorterar
• lämnar avlagda, hela och rena kläder till insamlingar eller loppis
• promenerar om sträckan dit jag ska är under 3 km (åtminstone om det inte ösregnar eller om jag inte har en massa att bära eller väldigt bråttom)
• tar trappan i stället för hissen, för det mesta
• låter bli att tappa vatten i onödan, jag stänger t.ex. alltid av duschen medan jag shamponerar och tvålar in mig
• tar tåget i stället för flyget när jag ska på arbetsresa (för det allra mesta)

För att eventuellt komma på något nytt jag kunde göra, utan att bli stressad, googlade jag på "hjälpa miljön". Där hittade jag bl.a. en lista med 22 sätt att förbättra miljön, det är elevarbeten från Kvarnbergsskolan: 

1. Torka tvätten utomhus under sommarhalvåret (i stället för att använda torktumlare). Check.
2. Använd tygpåsar i stället för plastpåsar när du handlar. Semicheck. Jag har som intention att använda tygpåsar och väskor, men glömsk som jag är, kommer jag inte alltid ihåg att förse mig med väskor när jag far iväg. Ofta har jag en tygkasse i handväskan, men den förslår inte långt för den som ofta handlar 4-5 plastkassar fulla med mat. Där skulle jag kunna göra bättring. Hur jag ska få till den bättringen vet jag bara inte.
3. Koka vatten i vattenkokare i stället för på spisen. Check. Även om jag tyckte att vattenkokare var något av världens onödigaste lyxpryl innan jag hade någon. Nu sklle det aldrig falla mig in att koka tevatten på spisen.
4. Släck lampor när du inte är i rummet. Ok... här finns utrymme för förbättring. Men då jag Inte Gillar Att Det Är MÖRKT!!!
5. Återvinn. Check.
6. Cykla eller gå. Check. Ibland. Inom rimliga gränser, alltså. 
7. Duscha effektivt. Check. 
8. Stäng av TV och dator när du inte använder dem. Check. TV använder jag inte, så för mig får den alltid vara stängd (och jag HATAR när folk har på TV i bakgrunden... men, "folk" måste ju få ha det som de vill hemma hos sig). Datorn stänger jag oftast av när jag inte använder den. Fast det beror på hur snart jag ska använda den igen. T.ex. min jobbdator tar minst 10 minuter på sig att starta upp och komma in på e-posten... 
9. Lämna inte en kran droppande. Check. Åtminstone nästan-check. "lär dig byta packning", skulle vara följande steg. Nu går det till så att jag ber nån annan byta packning om jag märker att en kran droppar. 
10. Köp energisnåla prylar. Öh? (låt bli att köpa prylar, skulle jag säga, men grejen var visst den att när man ska köpa en ny ska man kolla energiförbrukningen på den nya. Suck. Mer att tänka på.)
11. Köp lokalproducerade varor. Ganska-check. Men jag vill ju gärna ha kaffe, bananer, choklad...
12. Kompostera. Nåja. Det gör vi väl. Lite iaf. 
13. Drick kranvatten i stället för flaskvatten. Check. Om det finns att tillgå. Men inte går jag törstig bara för att jag glömt att ta vatten med mig. Och ibland vill jag t.ex. ha vichyvatten till maten för att det känns festligare med lite bubblor.
14. Köp ekologiska varor. Semicheck. Jag köper en del ekologiskt, inte allt.
15. Åk tåg i stället för att flyga. Check, om det gäller t.ex. Helsingfors. Men jag vill gärna resa ut i världen ibland, och då funkar det inte med tåg till t.ex. Gran Canaria...
16. Slösa inte med papper. Semicheck. Jag undviker att printa ut en massa dokument. Men jag vet inte hur jag skulle klara mig utan hushållspapper eller massor med toalettpapper.
17. Skräpa inte ner i naturen. Check. Jag skulle aldrig slänga t.ex. godispapper i naturen.
18. Köp miljövänliga transportmedel. Hm. Där är det nog priset som avgör mest...
19. Köp second hand-kläder. Semicheck. Jag köper kläder på loppis ibland. Och ärver av dottern. Över lag köper jag rätt lite kläder.
20. Odla egna grönsaker. Det gjorde jag förr. Nu hör det till sådant jag faktiskt prioriterar bort pga. bristande ork. 
21. Använd miljövänliga diskmaskiner. Håhåjaja. Jag antar att vi beaktade den saken också när vi bytte diskmaskin senast... men visst är priset och effektiviteten mest avgörande.
22. Använd uppladdningsbara batterier. Semicheck. Det gör jag ibland.

Lärde jag mig något nytt? Egentligen inte. Det här visste jag redan. 

Vad borde jag ändra på? Släcka lamporna.... *vill int*

Vonnes adventskalender lucka 14 - skriv en vänlig kommentar

Skriv en uppmuntrande/vänlig/kärleksfull kommentar på nätet, uppmanar den alternativa julkalendern idag. Också lätt för mig. Det gör jag ju varje dag, oavsett årstid :) Eller åtminstone så gott som varje dag. 

Uppmuntran, vänlighet och kärleksfullhet tenderar att smitta av sig. Minst lika mycket som negativitet. 

Övervinn det onda med det goda och sluta fly <3 p="">

Jag HAR försökt övervinna det onda med det goda mer eller mindre i hela mitt liv, men det är egentligen först nu som jag inte längre flyr. Däremot väljer jag mina strider. Det har du också rätt att göra! 

Vonnes adventskalender lucka 12-13

Ooops, i går GLÖMDE jag skriva något kalenderinlägg. Lite för mycket på gång just nu. Men ändå hanterligt.

I går lydde uppmaningen: "Le mot någon idag". Inga problem, jag ler mot någon varje dag.

I dag: Be en bön/tänd ett ljus för någon/något i världen.

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Vonnes adventskalender lucka 11 - du är värdefull

Igen uppmanar den alternativa julkalendern till något jag inte kan göra idag. "Lämna en anonym lapp med ett glatt budskap någonstans, typ "Du är värdefull". Eller, visst kan jag göra det, men eftersom jag är hemma idag, och behöver få vara hemma, blir det inte särskilt anonymt om jag lägger fram en sån lapp. 

Hursomhelst, det här för mig tillbaka till det jag skrev i lucka 7, om den fina julkalendern vi har på mitt ena jobb, det vid Ladies Club & Spa. Hittills har jag fått fyra fina, glada budskap att värma mitt hjärta med <3 andra="" blir="" de="" dem="" glada="" har="" hoppas="" jag="" lapparna="" lika="" nbsp="" p="" skrivit="" till="" ver="">

Vonnes adventskalender lucka 10 - ge blod

- Anmäl dig som blodgivare, uppmanar den alternativa julkalendern idag. Jag har gett blod flera gånger, men numera passar det inte. Det lär gå att ge blod trots att man tar den antidepressiva och ångestdämpande medicin som jag tar, men jag har inte möjlighet att vila tillräckligt pga. alla mina hårda träningstimmar som instruktör. Efter en blodgivning behöver kroppen få återhämta sig. 

Numera finns det ingen blodgivningscentral i Vasa, så man måste passa på de dagar det är möjligt när den ambulerande blodgivningscentralen är på plats. Om du inte gett blod förr, men funderar på saken, rekommenderar jag att du gör det om du kan! Här kan du läsa mera om när det är lämpligt respektive olämpligt att ge blod. 

Blod räddar liv!

Vonnes adventskalender lucka 9 - ge en bok till någon okänd

Tyvärr har jag inte haft tillräcklig framförhållning för att kunna uppfylla den alternativa julkalenderns uppmaning för 9.12: "Lämna en bok någonstans med lappen "Varsågod"". Jag befinner mig på arbetsresa och har inte en enda bok med mig. Men jag gillar idén.

En av mina facebookvänner har tagit det här ett steg längre. Hon har en bokholk ute vid vägen, där man får lägga böcker som man läst och så är det fritt fram för andra att ta eller byta böcker. Jag har sett liknande koncept på hotell också, och tycker att det är alldeles utmärkt. 

Kanske jag kan sätta ut en bok nånstans en annan dag?

Vonnes adventskalender lucka 8 - skotta snö eller kratta löv

Oj, i dag har jag verkligen inte gjort det som alternativa julkalendern uppmanar till - att hjälpa någon att skotta snö eller kratta löv! Det har inte varit aktuellt med varkendera i dag, och i ärlighetens namn måste jag säga att jag ytterst sällan skottar snö, och ännu mera sällan krattar löv. Det är nästan så att jag kan räkna upp alla gånger jag gjort det i mitt liv. Nå, nu överdriver jag lite - i två år bodde jag ensam (fast jag hade pojkvän som ofta kom på besök) i ett gammalt hus, så då skottade jag nog. Men nuförtiden är det inte jag som skottar, och krattar löv gör vi inte alls. 

Fast jag HAR hjälpt pappa att skotta snö, läste jag på facebook. För ett år sen eller hur många år det nu var. Och medan mommo levde brukade jag hjälpa henne att kratta. 

Kanske det räcker att jag sträcker ut en hjälpande hand i andra sammanhang ibland, att det inte behöver vara just snöskottning eller lövkrattning som gäller... 

Vonnes adventskalender lucka 7 - ge någon positiv feedback

Den alternativa julkalendern bjuder på en lätt lucka i dag. Lätt för mig, åtminstone. Jag råkade ha ÅA-jobbdag idag, och då finns det så gott som alltid möjligheter att ge positiv feedback, framför allt till sina studerande. Det har jag gjort idag också.

Svårare var det när jag var avdelningsskötare. Mina medarbetare var skickliga, kunniga och duktiga. Men jag var så sällan med dem när de jobbade med patienterna. Och jag vill ju att den feedback jag ger ska vara vettig.

På tal om positiv feedback, så har vi en väldigt trevlig julkalender på ett av mina jobb. Jag försökte se om jag skulle kunna infoga en instagrambild (inte min egen) här, men det gick inte. Kanske lika så bra, man kanske inte ska göra så. 

Hursomhelst, det är en gran av tyg med 24 fickor. Alla som ville vara med fick skriva sitt namn på en lista. Sen skulle alla som finns på listan skriva något snällt om de andra, en lapp för var, och smyga ner i luckorna. Varje dag får alltså någon en lapp med positiv, anonym feedback. Och man blir glad! Den lilla gesten betyder så mycket. Hittills har jag fått två lappar. På den ena står det bl.a. att jag är kunnig och empatisk, och att det är trevligt att vara min arbetskamrat. På den andra står det att jag alltid är så "ihanan naisellinen", underbart kvinnlig "kynsiä myöten". Hur man nu översätter det, "ända ut i naglarna" i stället för ända ut i fingerspetsarna :) Det var verkligen en överraskning. Så stod det också att jag alltid sköter mitt jobb så bra. 

Det finns alltid något positivt och snällt att säga! 

Vonnes adventskalender lucka 6 - låt någon gå före i kön

Det där med att låta någon gå före i kön blir inte aktuellt för mig idag. I vissa avseenden är jag förresten gammaldags. Ett sånt avseende är det här med utökade öppethållningstider. Tidigare hade det väl varit otänkbart att köa på självständighetsdagen, om man inte är bjuden till presidentbalen. Alla affärer, restauranger osv. var stängda. Nu får de ha öppet. Fler som måste jobba under "röda dagar", snart blir det väl vardagsmat så att arbetsgivarna slutar betala helgersättning. *ogillar detta* 

Hursomhelst, det händer att jag låter nån gå före i kön. Om jag t.ex. min vana trogen står med en överfull kundvagn i kassakön i matbutiken, och det kommer en annan kund med en liter mjölk och ett rågbröd i handen, så känns det rätt självklart att hen ska få gå före. Jag är ju dessutom långsam när det gäller att handla. 

Och är man långsam, måste man få vara långsam. Jag blir lite  ledsen när jag läser om att folk är rysligt irriterade på kunder som inte står med plånboken i högsta hugg och som inte börjar packa sina kassar medan varorna flödar på bandet. Jag, och andra som är lite tröga, måste ha lika stor rätt som annat folk att handla mat till oss själva och våra närstående. Eftersom jag inte tycker om att handla, handlar jag sällan. Och det skulle inte falla mig in att börja handla oftare och mindre åt gången för att tillfredsställa kassastressarna. Och, eftersom jag handlar sällan och för det mesta åt fem personer, blir kärran full. Inte hinner jag börja packa varorna annat än i undantagsfall, jag har fullt sjå med att rada upp mer grejor på bandet. 

Inte kan jag heller hålla i plånboken medan jag radar upp varor eller packar varor i kassar. Då skulle allt gå ännu långsammare, eftersom jag skulle bli så fumlig. 

Alltså, när alla varorna har passerat kassaapparaten gräver jag i väskan efter plånboken (det tar också tid), för jag kan ju inte ha plånboken framme så att den syns för alla och envar. Man har ju läst om tanter som blir av med plånboken om de har den i kundvagnen. Det vill jag inte vara med om. Sen gräver jag efter bonus/plussakort, det kan ta en stund för att det lilla facket klämmer åt om kortet och mina fingrar halkar. När jag fått min bonus registrerad, upprepas halkproceduren med bankkortet. Ibland drabbas jag också av förvirring, så att jag tror att jag gjort mitt då jag lagt i bankkortet, och plockar varor i kassarna utan att tänka på att jag också ska knappa in koden och ta tillbaks mitt kort... 

Jo, det händer sånt också nu när jag mår bra och inte är stressad. Ha tålamod med mig <3 br="" dig="" du="" f="" g="" har="" i="" jag="" k="" n="" om="" p="" pper="" rbi="" rna="" sl="" ttom="">

Vonnes adventskalender lucka 5 - plocka skräp

I dag utmanar den alternativa julkalendern oss att plocka upp och kasta något skräp du ser. Det gjorde jag faktiskt fastän jag inte hunnit kolla kalendern än. Jag gör så då och då, om jag ser att det ligger t.ex. ett godispapper på golvet i trapphuset på jobbet. I dag plockade jag upp en använd topz, som låg på golvet i gymmets omklädningsrum. Nån hade tappat den eller missat papperskorgen. Jag är också en sån typ som plockar upp och trycker ner använda pappershanddukar som missat papperskorgen på offentliga toaletter. 

Egentligen är det märkligt att jag är så här hjälpsam och ordentlig i vissa fall, eftersom jag i mångt och mycket är en riktig slarvmaja. Men, åtminstone när det gäller mina egna arbetsplatser känner jag mig delaktig i helheten, och då tycker jag också att jag ska plocka upp skräp som ligger på fel ställe. Jag tänker liksom att det är allas ansvar att arbetsplatsen är trivsam och representativ, trots att det finns vissa som har som jobb att städa. 

Ibland diskar jag också andras disk fastän principen är att var och en diskar efter sig. Och plockar ihop gamla tidningar och för till pappersinsamlingen. Vi talar fortfarande om jobbet. Kanske det också har att göra med att jag inledde min "karriär" som ÅA-anställd med att vara praktikant. Då var det min uppgift att fördela posten, kopiera papper, vädra klassrummet, torka tavlan, förbereda professorns föreläsningar, you name it. 

Plockar du upp skräp som ligger här och där? Om inte, så tycker jag att du kan börja med det idag :) 

Vonnes julkalender lucka 4 - säg tack!

Den alternativa julkalendern, lucka 4: "Säg tack till någon för deras arbete för samhället (sjuksköterska, busschaufför etc.). Hm, jag har inte träffat andra än familjemedlemmar idag, så det har inte varit läge att följa den här uppmaningen. Men, vem säger att man måste göra det IRL. Jag kan ju tacka nån på facebook, t.ex.!

...sagt och gjort.

i den alternativa julkalendern uppmanas man idag att säga tack till någon för den insats hen gör för samhället. Eftersom jag bara träffat familjemedlemmar idag, kan jag ju passa på att tacka här. Jag är glad över att ha fb-vänner från så många olika yrkesgrupper, och över att jag även har minderåriga fb-vänner, pensionerade fb-vänner osv. Alla behövs <3 span=""> I dag passar jag speciellt på att tacka mina fb-vänner som är engagerade i kommunpolitiken. Inte bara Linda, som var "min kandidat" i föregående kommunalval, utan alla er andra också. Det är så bra att det finns folk som orkar och vill engagera sig. Att vara förtroendevald är inget lätt uppdrag och jag är övertygad om att ni alla gör ert bästa 

Vonnes adventskalender lucka 3 - sortera och ge bort

Dagens alternativa julkalender uppmanar till att sortera ut något som du kan ge vidare. Det har jag inte haft tillfälle att göra idag. Jag tycks ligga en dag efter :) för i går öppnade jag dörren åt tre personer (det skulle man göra i lucka ett) och i dag har jag lagat mat åt någon (det skulle man göra igår). Jag lagade en skinkpaj och en räkpaj till mina arbetskamrater vid Ladies Club & spa, vi hade en liten julfest med knytkalas ikväll. 

Det passar bra att sortera ut i morgon. Egentligen har jag redan påbörjat en utsortering av kläder som ska till loppis. Och i dag köpte jag själv två röda toppar på loppis, den ena fick jag inviga ikväll. Perfekt!

För ett år sen hade vi ett loppisbord i sex veckor. Då hade vi sorterat ut både kläder, leksaker och spel m.m. I år tror jag det blir mest kläder. Fast visst kan jag ta en runda i övriga skåp också, samt fråga familjemedlemmar om de har något de vill ge bort. 

Vonnes adventskalender lucka 2

Det gick ungefär som jag tänkte i går med uppföljningen av den alternativa julkalendern. Jag höll inte upp dörren för någon, och hjälpte ingen att bära. Jag missade ett möjligt tillfälle till det första, ett tillfälle som jag kanske inte hade noterat om jag inte varit extra uppmärksam på det där med dörrarna. Jag gick förbi Röda Korsets kontor, då en dam med rollator kom ut genom dörren. Hon var redan halvvägs ute och jag halvvägs förbi då jag tänkte att jag kunde ha stannat och hållit upp dörren för henne. Lite dåligt samvete fick jag allt för att jag inte bromsade in, tog några steg tillbaka och hjälpte henne. På kvällen gick det mycket riktigt så att det var en kursdeltagare som höll upp dörren för mig och alla mina grejor i stället för tvärtom...

Dagens utmaning lyder: laga mat till någon. Dessvärre lär det inte bli av idag, inte ens att jag skulle laga mat till mig själv. Ikväll ska jag på finmiddag, så jag kommer inte att laga mat. Annars lagar jag mat till familjen de flesta fredagar, så det känns ganska mainstream. Över lag gillar jag ju att laga mat. Kanske den där utmaningen borde innebära att man ska laga mat till någon som man inte lagar mat till i vanliga fall? Hm. 

Hursomhelst, jag lagar gärna mat. Med mycket kärlek och grädde i såsen. Och mycket grönsaker. En annan dag. 

Att laga mat och att äta är naturliga saker, och inget att göra någon större affär av. Samtidigt kan det ju vara ett sätt att visa omsorg. Och att ta emot omsorg, när man blir bjuden på mat. 

I morgon ska jag faktiskt laga mat till någon, kan man säga. Vi ska ha knytkalas på ett av mina jobb, och jag har lovat att ta med mig skinkpaj eller någon annan sorts salt paj. Och nu kommer vi lite in på det där med att det kan vara svårt att laga mat med omsorg till andra. Är någon av mina arbetskamrater allergisk mot något? Borde pajen/pajerna vara glutenfri/a, mjölkfri/a, sojafri/a, sockerfri/a... det blir lätt invecklat :) Jag får försöka hitta något bra recept. Och nej, jag stressar inte över den saken, jag ser fram emot vår lilla julfest!

När jag lagar mat till mig själv ser det ofta ut ungefär så här. 

Vonnes adventskalender lucka 1

Det går ju alltid att göra ett försök med ett inlägg om dagen fram till jul. Vissa år har jag lyckats med den föresatsen, andra inte, och ytterligare vissa år har jag inte ens försökt. Min idé i år är att följa upp Svenska kyrkans (i Umeå) alternativa julkalender, som jag blev väldigt förtjust i när jag såg länken till den på facebook. Det är så många andra som har fina pyssel- och receptkalendrar m.m. att jag ju gärna kan välja ett annat koncept. 

Temat för första december är Öppna en dörr eller hjälp någon att bära något. 

Jag är inte säker på om jag kommer att få tillfälle att rent konkret göra någondera goda gärningen idag, men tanken är god. Öppnar en dörr gör jag visserligen i kväll, men det är något jag gör varenda torsdag, så det är inte unikt för 1.12. Jag har nämligen en zumbatimme i Sundom lärcenter på torsdag kvällar, och då är jag betrodd med en elektronisk nyckeltag och förtroendet att släppa in deltagarna. 

Så ska jag till Ladies club & spa i egenskap av Fustra-kund. Kanske jag får tillfälle att hålla upp dörren åt någon annan som råkar vara på väg in till gymmet samtidigt? Det händer fdå och då. Där behövs ingen nyckel, eftersom det finns en reception som är öppen när gymmet är öppet. 

Möjligen kan jag få tillfälle att hjälpa någon att bära något i samband med det, men hittills har det enda jag har burit i det sammanhanget varit dagens post, då jag råkade möta gymmets ägare när hon var på väg ut och kollade postlådan, så jag tog in posten så slapp hon vända tillbaka med den. Annars är det snarare jag som brukar få erbjudande om bärhjälp, då jag är i Sundom och släpar på min handväska (den är alltid med), min ryggsäck med träningsskor, vattenflaska och svetthandduk samt på min stora Boom blaster-musikspelare, det finns nämligen ingen musikanläggning i gymnastiksalen. 

Egentligen tänker jag att det där med att öppna dörrar (bokstavligt talat, att bildligt talat öppna dörrar blir en diskussion för sig) och hjälpa någon att bära är vanlig, medmänsklig hyfs som vi borde ägna oss åt när tillfälle ges, oavsett datum. Men det är säkert bra att påminna sig själv om den saken ibland. Och visst blir man glad om någon är artig och erbjuder sin hjälp, oavsett om det behövs eller inte. Till och med när hjälpen i fråga får en att känna sig lite gammal... som när jag var på jobbet och glatt sa "hej!" till en manlig kollega i 30-årsåldern och han svarade "God dag!" och höll upp dörren för mig :D

För det mesta släpar jag på en massa grejor, oavsett vart jag ska. "Ska du ut å reis, tå du har såde grömt ti tavara?" frågade en granne en gång. - Nejdå... 

bokrelease - att ge ut en bok själv, del 2

Hoppsan, bokrelease, ska man ha en sån? Om man vill, antar jag. Så får boken lite mera synlighet. Alltså, om jag har förstått saken rätt så är det lite som att ha en vernissage när man öppnar en konstutställning. Jag har varit på två vernissager, men aldrig på nån bokrelease. 

Så, jag googlade och tänkte att jag till äventyrs skulle kunna hitta tips på hur man lägger upp en sån där tillställning. Jag hittade ett riktigt bra blogginlägg, faktiskt, skrivet av Ann Ljungberg år 2014. 

Va e nu he na viidari, bara att skrida till verket, eller hur. Om boken blir färdig från tryckeriet den åttonde eller nionde december kan jag ha min lilla release den 14.12, konstaterade jag idag. Det är enda dagen som passar för mig :) Onsdag är visserligen ÅA-dag för mig, men jag ska för ovanlighets skull jobba fredag och eventuellt också torsdag eftermiddag den veckan, så jag kan med gott samvete sluta tidigare på onsdag och fira boken. 

Releasefesten blir troligen vid Existens kommunikationsbyrå på Klemetsögatan 11 i Vasa. Nu följer förstås flera praktiska frågor. Utrymmet är inte så förskräckligt stort, men det är riktigt mysigt. Ska jag välkomna alla intresserade eller enbart bjuda in gäster? Jag antar att det är den största och första frågan. Förmodligen kan jag välkomna alla intresserade och utgå ifrån att folk inte kommer att vallfärda dit i hundratal.  

Annat att fundera på om jag ska följa Ann Ljungbergs råd:

• Vad ska serveras? Bubbel, skriver hon. Kaffe, tänker Jordnära Österbottning. Eller vin, om jag tänker på vad som serverats på vernissagerna. Och alkoholfritt, typ läsk också förstås. Lite småplock. Inte behöver det vara så märkvärdigt, tänker jag.
• Gärna på en vardag (onsdag =vardag, check). Börja gärna tidigt (??? typ kl. 6 på morgonen, eller???) "då får du fler gäster som kan komma direkt efter jobbet" (aha, inte klockan 06, då....) "och fler möjligheter att sälja böcker". Aha. Då bör ju alla som vill få komma. Annars blir det som om jag skulle tvinga de inbjudna att köpa min bok, ve och fasa, det vill jag ju inte. 
• "sälj böcker, ge inte bort dem". Jepp. Beklagar, om du tänkte att du skulle tigga till dig ett gratisexemplar (såvida du inte är rese... hur stavas det? Rescen... *googlar* RECENSENT). :)
• "Ha en medhjälpare som tar betalt." Mja. Jag vill inte ta emot kontanter. Det blir för krångligt. Men ska jag ha en medhjälpare som antecknar köparens namn och adress på fakturan (som jag har printat ut i xx antal)?
• "Skriv personligt i böckerna."...ok... det tåls att tänkas på.
• Serveringsmedhjälpare, det har jag hopp om att få :)
• "Håll gärna tal och tacka alla inblandade." Ok, no problem. 

Sånt här fick jag knapra i mig senast jag var på vernissage. Det ser överkomligt ut! 

Du som läser detta, vad tycker du är "börja tidigt"?

Hur länge ska en sån där release rimligen pågå?

att ge ut en bok själv del 1

...läs: "Vonnes erfarenheter av att ge ut en bok själv, del 1". Jag är ju inte där än, bara på väg. 

Det första du behöver är ett manuskript. Alltså, att du har skrivit texten som ska bli en bok. Om du inte befinner dig i det skedet än, blir diskussionen liksom en annan. Då kan du t.ex. delta i någon skrivarkurs, så får du hjälp och inspiration! Det har jag inte gjort, men det skulle säkert inte skada. Jag skrev mitt manus som ett infall med flera års erfarenhet av professionellt skrivande, handledande och granskande av andras texter i ryggsäcken. Det här är alltså mitt första prosaförsök. Tidigare har jag kunnat börja på en idé, skriva nån sida och tycka att "nu vart ju int dehäär na braa" och så har jag slutat. En dikt fick jag publicerad i Vasabladet en gång, och så har jag fått två recept publicerade: ett i Allers och ett i boken "Sallader från Österbotten". Det var länge sen. Någon novell har jag inte försökt mig på. Men det där med en roman, eller någon form av samlingsverk har funnits i bakhuvudet i åratal. När jag var relativt ny bloggare, år 2006, blev jag intervjuad i Radio Vega om mitt bloggande, och fick bl.a. frågan om huruvida jag funderat på att ge ut mina blogginlägg i bokformat. Jag skrev rätt långa berättelser, ett slags memoarer, på den tiden. Svaret var nej, för att jag upplevde bloggen som ett fritt forum där jag kunde skriva vad jag ville (och hur jag ville), medan det som ska publiceras utsätts för en helt annan granskning, och då börjar det lukta KRAV. Krav har/hade jag alldeles tillräckligt av i mitt liv, jag hade ingen som helst lust att utsätta mig för ännu ett. I samma veva, något senare, blev jag också erbjuden att börja kåsera (gratis) i en tidning. Jag tackade nej. KRAV, och utan betalt - å nä. Så roligt skulle det inte ha varit. Jag får ju redan skriva i bloggen, så mycket jag vill och när jag vill och om jag vill!

Om ditt manuskript inte är en roman, utan en annan typ av bok som ska ha illustrationer eller bilder, kommer saken i ett annat läge, det har jag inte erfarenhet av. Då måste ju nån rita eller fotografera, och om du inte är jättebra på sånt behöver du en samarbetspartner.

Nå, nu har du alltså ditt manuskript, säger vi. Då får du fundera på om du ska skicka det till ett förlag. Gör du det, så får du lov att VÄNTA. LÄNGE. Nån ska läsa det (om förlagsredaktören tycker att det är värt att läsas), och sen blir manuskriptet EVENTUELLT publicerat efter något år. Om du har skrivit bra, och om du har tur. I så fall får du hjälp med kostnader, marknadsföring osv., och får en viss kvalitetsstämpel som författare. Då kan det bli lättare för dig att få gehör för fler böcker framöver. Jag kollade med ett förlag, och de har över ett års väntetid tills nån eventuellt skulle hinna ta sig an mitt manuskript. Det kändes för länge. 

Lyckas inte det, eller om du som jag kommer fram till att du inte (åtminstone inte i det här skedet) ens ids försöka, av olika orsaker, så kan du ge ut din bok själv. Då behöver du pengar. För det kostar att trycka en bok. Sen ska den dessutom marknadsföras och säljas. Hur mycket är du beredd att satsa? Vem kommer att vilja läsa din bok? Varför?  Om du inte har tillräckligt med pengar själv, eller gärna vill ha stöd för utgivningen, kan du söka om bidrag. Kolla t.ex. Fyrk för att hitta en lämplig potentiell bidragsgivare. Jag vill gärna ge ut min bok före jul, och valde därför t.ex. inte att söka bidrag från Svenska Kulturfonden, eftersom de inte ger bidrag retroaktivt. Jag fick plötsligt så bråttom (förmodligen helt i onödan) med att liksom få det här med boken ur världen :) att jag inte ville vänta. Jag har sökt bidrag från en annan fond, för ungefär en tredjedel av mina utgifter. I pengar handlar det om att kostnaderna för att ge ut en tryckt bok i 300 exemplar kostar mig ca 1500 €, och jag sökte om bidrag för tryckningskostnaderna, dvs. ca 1000 €. Får jag inte bidraget, blir det desto viktigare att jag får sålt boken, eller hur :) Jag vill ju ändå inte gå på minus. Och det blir alltså mitt företag som ger ut boken, inte jag som privatperson. (Även om det är typ samma sak, då jag har ett enmansföretag.)

Boken ska också korrekturläsas och redigeras. Nån ska kolla att du inte har en massa stav- och skrivfel, att texten petas in i ett format som är lämpligt för publikation. Man skulle ju kunna tro att Självutnämnda Språkpolisen Yvonne själv skulle kunna korrekturläsa (och det kan hon iofs), men det är ändå bra med fler ögon som ser på texten. Dessutom är jag van vid att läsa, skriva och granska en annan typ av texter, och har inte helt koll på vad som är bra format i en roman. Om det ska vara indrag, om det ska vara raka marginaler, om det ska vara tom rad mellan stycken osv. Sånt är delvis en smaksak, men delvis också något som Beprövad Erfarenhet kan bidra med så att boken blir mer läsarvänlig. 

Jag valde att anlita Existens kommunikationsbyrå för hjälp med det här, samt för hjälp med att få en pärm på boken. Som mina läsare säkert har märkt, är det här med bilder, estetik och vad som lockar folk att läsa inte min grej. Jag skriver, och tänker "skit samma om nån läser". Det är inte bra i marknadsföringssyfte. Då kan det vara bra att ha nån som styr upp detta och fixar t.ex. en tilltalande pärm på boken. 

Eftersom man gärna ska höra sig för hos flera innan man bestämmer sig för vems tjänster man ska anlita, skickade jag också en förfrågan till Scriptum. Deras förlagstjänster låter bra, när man läser på hemsidan. Dessvärre har de inte behagat svara. Jag krusar ingen, så jag väljer den som på riktigt vill erbjuda sina tjänster. 

(Lite liknande var det förresten när jag skulle välja bokförare till mitt lilla företag. Jag skickade offertförfrågan till fem eller sex bokförarfirmor. En svarade direkt, hövligt och intresserat, och den valde jag. En annan svarade närapå direkt att de tyvärr inte hade möjlighet att ta fler kunder nu. En tredje svarade efter ett par veckor, synnerligen kortfattat. Jag tackade genast de som svarat och skrev att saken hade ordnat sig, jag hade fått en bokförare. De övriga har fortfarande inte svarat alls...)

Boken ska också tryckas. Jag skickade offertförfrågan till tre tryckerier. De har blanketter för sånt, och vill veta bl.a. hur många böcker man har tänkt trycka, i vilket format och om det ska vara mjuk eller hård pärm. Jag valde A5 med mjuk pärm. 

Ett tryckeri svarade snabbt, ringde upp redan följande dag (eller om det var två dagar det tog), och efter att vi diskuterat fick jag offertförslaget som jag godtog. Inte minst pga. att de två övriga fortfarande inte svarat. 

Nu har jag kommit så långt att jag precis skickat in det färdiga (hoppas vi) manuskriptet och den färdiga pärmen till tryckeriet. Fortsättning följer... 

Fotot tog jag i somras när jag höll på att gå igenom provläsarnas kommentarer och begrunda vad jag eventuellt skulle korrigera eller komplettera på basen av dem. 

Wonnes wellness ger sig in i bokbranschen

Här händer det saker. För ett år sedan skrev jag mitt livs första romanmanuskript, mest på skoj. Och det var skoj, alltså roligt. Jag har alltid älskat att skriva. 

När manuskriptet var klart, blev jag nyfiken på om det faktiskt skulle kunna bli en bok På Riktigt. Så, jag efterlyste provläsare via facebook och via bloggen och fick napp. Resten är historia, höll jag på att säga. Inte riktigt så, men nästan. 

Jag följde Kugges goda råd och lät en lektör provläsa manuskriptet efter att jag gått igenom det några gånger och ändrat vissa småsaker enligt provläsarnas kommentarer. Men historien i sig är densamma. Lektören gav mig mycket positiv feedback, och jag funderade på att skicka in manuskriptet till ett förlag. Det råkade dessvärre vara väldigt kort om tid till förlagets höstdeadline, så jag bestämde mig för att inte stressa med den saken. Som bekant försöker jag följa Skalmans livsvisdom "skynda är det fulaste ord jag vet". 

Hursomhelst, fröet om utgivning hade blivit sått, grott och slagit rot. Jag kunde inte släppa tanken, så jag diskuterade vidare med Anne Manner på Existens kommunikationsbyrå. Hon är alltså lektören som läst manuskriptet. Anne menade att den bästa tiden för utgivning av böcker är före jul, i januari-februari är det ganska dött på boksäljarfronten. Jag är handlingskraftig om jag så önskar, alltså kollade jag upp var jag kunde få hjälp med layout och var jag kunde få mitt manuskript tryckt, om jag ger ut boken själv. Rättare sagt blir det mitt relativt nystartade företag Wonnes wellness som ger ut boken. Så bra att jag registrerade ett företag som kan göra i princip allt som lagen tillåter :)

Om allt går enligt planerna, så kommer boken ut vecka 50. Jag fick hjälp från Existens med layout, korrekturläsning och pärm, och så ska boken tryckas vid Korsholms tryckeri. Det som är lite oklart än är vem som ska konvertera manuskriptet till epub-format, jag vill ju att den ska bli en e-bok också. En får väl lov att hänga med sin tid! Antingen åtar Maria vid  Existens också detta, eller så får jag försöka experimentera själv. Epub-formatet är bättre än pdf, eftersom epub anpassar sig till diverse telefoner och läsplattor och alltså är användarvänligare än pdf, som är statiskt. Och har jag anhållit om ISBN-nummer (och fått ett sådant) för epub, så gäller det att hålla fast vid den föresatsen. 

Bokutgivarprojektet fick till följd att jag momsregistrerade företaget. Det betyder att jag får dra av momsen på det jag köper till företaget fr.o.m. i går, och att jag i samma veva fick lov att plussa på moms på mina egna tjänster. Sånt händer. 

Spännande är ordet. Få se hur många som kommer att vilja skaffa boken... 

En liten sneakpeak på förslaget till pärm. Och nej, den handlar inte om Diiva och mig, den är helt fiktiv trots att Maria tyckte att vi skulle platsa på pärmen... 

oj

Nu borde jag väl som så många andra skriva om vilken fin fest det var i går. Och det var det, verkligen! Men jag har ingen vidare kamera, så jag har inte så fina foton. 

• Det är så roligt att mingla bland andra festklädda människor. Jag kom lite onödigt sent, bara, så jag hann inte mingla så mycket före programmet. 
• Det var roligt att prata med flera personer som jag inte pratat med förr. Över 10 stycken blev det nog. Trots att jag pratade rätt länge med de jag pratade med :)
• Programmet var fint och det var en glad och avslappnad stämning.
• Inte kan jag ju säga annat än att det var en rolig överraskning att få pris för att jag var badass och vågade gå mot strömmen och ha röd klänning bland alla svarta (och vita), haha :) God lakrits fick jag!
• Nu har jag tyvärr inget bra foto av hur jag såg ut. Det får anstå. Röd klänning, som sagt var. Jättemycket makeup för att vara jag. Alltid retar det nån :p

Efterfesten.

Tack för ett fint arrangemang och trevligt sällskap, alla!

#galalistan2016

..har jag sett hos flera andra och visst kan jag också fylla i den.

1. Hur känner du dig inför Galan 2016? Glad och förväntansfull, det blir trevligt att få klä upp sig och gå på fest.

2. Vem kommer du att gå på Galan med? Int nån, det lär väl finnas folk där ändå :D Skämt åsido, jag gick ensam i fjol också, och det funkade bra, och de jag gärna skulle ha gått med i år kommer av olika orsaker inte...  Kram på er: Linda, Malin, Christina, Maria och Kugge <3 aldrig="" att="" automatiskt="" av="" bara="" beroende="" blir="" br="" bra="" d="" data-mce-bogus="1" det="" egentligen="" ensam="" f="" finns="" g="" ga="" har="" hela="" ingen="" jag="" kv="" llen="" llningar="" llskap="" man="" med="" mera="" nbsp="" p="" pratar="" r="" risk="" s="" sitt="" social.="" tillst="" v="" vara="" varit="" verkligen="" vilja="" vill="">

3. Har du din galaoutfit under kontroll? Tämligen. Jag tänker ju vara badass-tant och ha röd klänning på en fest med black & white som tema, så jag får ta in det där svartvita i assec... åååå, det där krångliga ordet, ni vet. Eventuellt skulle jag behöva en ny väska. Och smink, åtminstone ögonskugga, som jag nästan aldrig använder annars. Ögonskugga försvinner bland alla mina rynkor...

4. Vilka tre saker kommer du garanterat att ha med i din väska? Mobiltelefon (jag har ingen vettig kamera, så det kommer inte att bli mycket fotat), läppstift (rött, tror jag, även om det skulle vara häftigt med svart...) och näsdukar (jag är alltid snorig fastän jag inte är förkyld). 

5. Har du övat på dina poser till röda mattan? Nej, som sambadansare är jag så f-nes van att posera att jag inte behöver öva :D :D

6. Är det någon du inte mött personligen som du ser fram emot att träffa på Galan? Inte vad jag kan komma på nu, jag har träffat så många bloggare tidigare. Jag är öppen för alla nya möten, och jag är absolut inte farlig och ingen konkurrent heller, så det är bara att komma fram och hälsa!

7. Vilken kategori i prisutdelningen är du mest taggad inför? Ingen. För mig är bloggande över lag en kul grej, och jag är ingen tävlingsmänniska. Alla nominerade är värda pris, var och en på sitt vis!

8. Vilken programpunkt kommer att bli den roligaste? Jag ser fram emot festen som helhet, men är extra nyfiken på modevisningen. Jag funderade på att anmäla mig till den, men kom fram till att jag har tillräckligt med program som det är. 

9. Efterfesten hålls vid Bank. Vilken låt vill du absolut dansa loss till? Jag älskar ju att dansa, men min klänning är så snäv nertill att den är väldigt dansovänlig... kanske jag får lov att dra upp den över låren? Just nu kommer jag inte på någon specifik låt. Det skulle ju vara kul om någon av mina zumbalåtar skulle komma upp (jag är Zumba Fitness-instruktör, ifall det är nån som läser och inte visste det)! T.ex. Baddest Girl in Town med Pitbull.... *lovepitbull*

10. Om du skulle summera bloggåret 2016 med en mening, hur skulle den meningen lyda? Året då jag startade en blogg till... 

Röda mattan förra året. 

guilty pleasures-listan

...såg jag hos Daniela. Och jag gillar ju listor, så... Även om jag inte skäms längre. Aristoteles sa att det är unga som ska skämmas, inte mogna människor (underförstått: mogna människor gör helt enkelt inte sånt som man bör skämmas för). Hah, så lite han visste :)

Varje rubrik ska alltså omfatta tre saker som man skäms lite för att man gillar eller som  man liksom gillar lite till överdrift, och kategorierna är mat, tv-serier, musik, drycker, affärer och random!  

MAT

1. Bröd. Jag läste nånstans, apropå nyttan med mörkt bröd i stället för ljust, att ingen frossar i mörkt bröd, medan man glatt kan trycka i sig fem skivor rostat ljust bröd. Hah. Jag begränsar mitt brödintag, eftersom bröd är kaloririkt, kolhydratrikt och kan ge magbesvär, men jag skulle kunna äta hur mycket bröd som helst. Ingen LCHF här, alltså...

2. Choklad. För visst är choklad "mat", man äter det ju? Say no more. Inte bara nyttig, mörk choklad, det mesta slinker ner utan problem, om vi säger så. Fast helst inte konfekt eller choklad med frukt- eller bärsmak. Men att doppa frukt och bär i smält choklad är faktiskt jättegott! 

3. Rött kött. Nej, jag vill inte bli vegetarian. INTE. Jag äter massor med grönt, men gillar kött alldeles för mycket för att vara motiverad att lämna bort det. 

TV-SERIER

Jaha, så var vi där igen... alla såna här listor utgår från att man tittar på tv. Det gör jag ju inte. Så, det får bli sånt som jag tittade på förr. Googla om ni inte vet vad jag talar om :D Nä, jag bara skojade... lite smakprov kan ni få här: 

1. Flying Doctors

https://www.youtube.com/watch?v=PfyxThcqF3I 

2. Heartbeat

https://www.youtube.com/watch?v=7w_YlD5kpEs

3. Happy Days

https://www.youtube.com/watch?v=6W6y7YhHdVE

MUSIK

1. ABBA. Något av en självklarhet för den som var ung på 70-talet? Det påminner mig förresten om att det är jättelänge sen jag haft någon ABBA-låt i något av mina träningsprogram...

2. AC/DC. Fast uhuu, jag gillar inte att Brian Johnson har slutat... Kan nån förresten förklara för mig varför ABBA-snutten bäddas in och inte de andra? *känner mig okunnig*

https://www.youtube.com/watch?v=YJQp7Id2ywE

3. Frank Sinatra. Ok, det här var otippat... han bara poppade upp.

https://www.youtube.com/watch?v=hlSbSKNk9f0

DRYCKER

Jag dricker mest vatten och te och kaffe, de är ju inte så speciella, men...

1. Vin. Rött, eller torrt vitt vin/rosé. Helst med god mat.

2. Cider. Torr cider eller light päroncider. Vem vill dricka en massa socker ;)

3. San Fransisco (det är en drink, ifall ni inte visste det :p )

AFFÄRER

Alltså, jag tycker ju för det mesta att det är tråkigt att gå i affärer, så det här blir nästan lika udda som det där med tv-serierna... Och Tiimari finns inte ens längre... :( Men joo, det finns ju garnaffärer! Jag har kilovis med garn, och skulle ändå gärna ha mera...

1. Neulenettikahvila Pirjoliisa. En mysig liten garnaffär i Vasa, där man också kan ta sig en kopp kaffe. Där man får tips och råd när det gäller handarbete. Pirjoliisa ordnar också stickkvällar. Härligt ställe!

2. Vörå handarbetsaffär. Finns både i Vörå och i Vasa. Trevlig betjäning och ofta fina erbjudanden på garnnystan. Lockande för den som stickar en massa sockor, och trevligt också när det gäller annat handarbete!

3. Nu blev det svårt. Men jo, i Jakobstad finns en mysig liten inredningsaffär som heter Blossom. Den gillar jag! Trevlig affär då man ska handla presenter. I Vasa fanns en liknande som hette IN, och den har tyvärr upphört...

RANDOM

Det här borde ju vara lättast. Hm... 

1. Böcker. Pappersböcker och ljudböcker. Att läsa. Det skulle jag kunna göra jämt... Innan jag började lyssna på ljudböcker kunde jag t.ex. stå och laga mat med en roman i ena handen...

2. Att skriva. Jag älskar att skriva. Egentligen är det ett potentiellt problem - jag skriver en massa i mitt (ena) jobb, och sen när jag är ledig sitter jag igen vid datorn och skulle kunna skriva hur mycket som helst... Det är inte nyttigt för kroppen.

3. Att dansa. En verklig dröm skulle vara att få vara med i något Let's Dance-liknande koncept och få dansa dag ut och dag in med någon som Kan.