14 svar

En lista med 14 frågor, som jag hittade hos Sabina.

Vilka språk skulle du vilja kunna?

Jag skulle vilja bli bättre på de språk jag redan kan lite eller lite mera av: tyska, norska, danska, spanska och ryska. Och så skulle jag vilja lära mig franska. 

Vad åt du senast?

Grillad biff, klyftpotatis och sallad.

Tycker du om choklad?

O ja.

Skulle du vilja ha en tatuering?

Jag har en, och det känns som att den räcker. Den är väldigt betydelsefull för mig.

Vad är du rädd för?

Våld.

Hur länge har du bloggat?

Sen juni 2006, alltså snart 10 år. Med ett par pauser, och inte alltid så regelbundet, men ändå. 

5 saker som alltid finns i ditt kylskåp?

Mjölk, kvarg, grynost, smör, pålägg.

Sminkar du dig alla dagar?

Nej, men om jag ska till jobbet sminkar jag mig oftast.

Favoritsminkprodukt för tillfället?

Mary Kays löspuder, transparent.

Trivs du med att vara ensam?

Ja, för det allra mesta. Jag trivs bäst ensam, fast jag gillar människor.

Vilken färgs kläder äger du mest?

Svarta.

Hur svarar du oftast i telefonen?

Om jag inte vet vem det är som ringer svarar jag inte alltid... men OM jag svarar, så svarar jag med både för- och efternamn. Är det nån som jag pratar med ibland svarar jag med förnamn, och om det är nån familjemedlem svarar jag "Hej!".

Hurudana filmer tittar du mest på?

Jag tittar sällan på filmer numera, men om det blir av är det mest romantiska komedier eller fantasy.

Favoritsånger för tillfället?

• Can't stop the feeling med Justin Timberlake
• This one is for you med David Guetta och Zara Larsson
• Eteen ja ylös med Elastinen

Karolinas sommarlista

Jag gillar som bekant att fylla i listor, och den som inte gillar att läsa såna måste inte läsa det här inlägget heller :) Originallistan finns  här. 

Vilka är de tre första sakerna du kommer att tänka på när du hör ordet SOMMAR?

Villan, grönskan och havet. 

Ok, här syns inte så mycket grönska, but two out of three ain't bad

Vilken smak på glassen väljer du?

Usch vad svårt. Jag skulle hellre svara på vilken smak jag INTE beställer. Men just nu skulle jag beställa romrussin. Om det inte vore så att jag sockerstrejkar (och det är svårast just när det gäller glass, vill ha!) Jag älskar glass!

Sia eller Ingman?

Också svårt. Kanske Sia, men det beror på vilka smaker de har och vad jag är sugen på just då. Har Sia romrussin? Jag är inte säker.

Var tillbringar du helst din lediga kväll?

Villan (förstås). Men, nån gång, med några års mellanrum eller så tar jag på mig kläder och går på Moody's eller liknande som en helt vanlig kvinna...

Systersällskap. Och nä, jag är inte full, antingen är jag trött eller så håller jag på att blinka. 

Ska du gå på student- eller examenskalas?

Jepp. Vi har examenskalas i familjen, och så ska jag väl gå på två studentkalas.

Smörgåstårta - najs eller bajs?

Najs.

Var hittar man dig en regnig dag?

Ok, med risk för att bli tjatig - vid villan. Inomhus, på verandan eller i lusthuset. Oftast med en stickning.

Viktig skäriutrustning.

Var och hur firar du midsommar?

Villan. Kanske med delar av familjen.

Det här var några år sen, och inte vid villan. 

Vilken blir årets sommarplåga?

Den här. Absolut. Just love it!

Vilket är ditt bästa tips för att koppla av i sommar?

Så få planer som möjligt. Helst skulle jag stänga av telefonen under hela juli, men då skulle väl mamma och pappa få spunk <3 p="">

Köpa jordgubbar ska jag i alla fall. 

Ska du resa nånstans i sommar?

Till Borgå :) 

Ska du sommarjobba eller har du semester?

Eftersom jag redan har ett året om-jobb (nä, två) behöver jag inte något sommarjobb. Men i juli ska jag vara ledig från både det ena och det andra, är det tänkt. 

Fast vedklyvning kanske räknas som sommarjobb?

Den ultimata sommarmaten för mig är?

Grillat eller sill och nypotatis. 

Om jag har tur, får jag dela sommarmaten med flera ur my extended family. Men det funkar bra att äta ensam eller på tumanhand med maken också. 

När tar du det första doppet?

När jag vågar mig i... oftast före midsommar. Hittills har det inte blivit av. 

Beskriv din idyllsommar.

Jag vill mest vara för mig själv, vid villan med hunden. Vädret spelar inte så stor roll. Fast visst vill jag gärna sola och bada. 

En picknick i trevligt sällskap då och då är aldrig fel. 

Avslutningsvis: nämn tre saker du ser fram emot med sommaren 2016!

1. Nice Run i trevligt sällskap, det är snart dags!
2. Zumba på Sandö i juni.
3. Hoppas på en träff med mina trogna Musketanter, kanske i augusti. One for all and all for one! I fjol träffades vi på Åland.

ny frisyr till sommaren

Före: kort, men oklippt och med utväxt

Efter: KORT, med ljusa slingor ovanpå och lite extra snagg *loveit*

Tack, Jessika! <3 nbsp="" p="">

I ungefär ett års tid har jag gjort egen müsli och också ätit müsli nästan varje dag. För det mesta till frukost. Jag fick inspiration till müslitillverkningen av min gymkollega Eve, som hade ett recept i sin blogg. Hon har slutat blogga, men inspirationen från henne lever kvar. 

I början hackade jag nötter, mandlar osv. i små bitar, men sen kom jag på att det inte alls är nödvändigt. Visst kan man tugga i sig hela nötter, om man vill, så spar man lite besvär. 

Grundreceptet för min müsli är: 

• 3 msk kokosolja
• 2 msk honung
• ca 6 dl nötter, frön och gryn
• ev. kanel, kardemumma, vaniljpulver eller annan "bullakrydda" du gillar :)

Blandas och rostas i ca 15 min i 175ºC. Efter rostningen blandar man i ca 2 dl torkad frukt eller torkade bär. Om man vill vara noga med att inte få i sig onödigt socker ska man kolla på förpackningen - oväntat många sorters torkad frukt och torkade bär är sockrade *tummen ner*

Blanda inte i bären innan du rostar, de bränns vid och blir svarta *been there, done that*

Dagens blandning innehåller oskalade och ohackade hasselnötter, Pirkka salladsfröblandning (jodå, den funkar bra i müsli också), chiafrön och Kunto Kaura-havregryn med vetekli. Sen har jag tillsatt torkade granatäpplekärnor. 

Jag äter oftast müslin med kvarg. Yoghurt och fil funkar också bra, men är inte lika mättande. Den som vill undvika mjölkprodukter kan t.ex. göra en kräm av (osockrad) mandelmjölk och använda den, om man som jag inte vill äta müsli med flytande mjölk (om ni förstår hur jag menar). Dessutom tar jag en frukt eller ca 2 dl färska eller djupfrysta bär med i min portion. Är jag riktigt lat, äter jag t.ex. ett äpple bredvid i stället för att skära det i bitar. 

Dagens portion innehåller en apelsin i bitar, och jo, det finns müsli och kvarg under apelsinbitarna :)

gillar och gillar inte

Inspirerad av Carola Ekman skriver jag också ett inlägg om vad jag gillar att läsa om respektive vad jag låter bli att läsa om, när det handlar om bloggar, facebookinlägg, artiklar på internet osv. Och, precis som Carola, tycker jag att folk ska få skriva om det de vill, den som inte är intresserad behöver inte läsa. Såheså.

GILLAR att läsa om....

• tänkvärda tankar och känslor
• vardagssituationer, personliga inlägg
• ord och uttryck och vad de kan innebära för olika människor
• föräldraskap
• hälsa och välbefinnande
• att leva med sjukdom - både det jobbiga och hur man kan hantera sjukdomen och må bra trots sjukdom
• träning, gärna i kombination med kost
• mat (gärna bilder, och gärna recept)
• kläder, t.ex. många bilder på outfits. Trots att jag själv inte är så kläd- och modeintresserad blir jag inspirerad av att se på klädbilder.
• make up - olika produkter och sminkningar
• natur
• skrivande - att skriva böcker, bloggar, artiklar...
• böcker, alltså "jag läste häromdan"
• handarbete
• t.o.m. inredning och DIY. Jag är inte så inredande eller pysslande av mig, men gillar ändå att titta på fina bilder och få tips. 

LÅTER BLI att läsa om...

• skribenten är arg eller elak och skäller ut eller nedvärderar folk
• inlägget är väldigt starkt ideologiskt (politik, religion) "jag har rätt och alla andra har fel, de har bara inte fattat det än"
• inläggen bara består av foton (varför publicera sånt i en blogg, passar inte en massa bilder bättre på Instagram eller nåt?)
• inläggen är rasistiska
• sånt som handlar om sport och idrottstävlingar
• inläggen är självömkande "varför läser så få, varför kommenterar ingen, jag tror jag ska sluta skriva, ingen bryr sig, buhuuu"
• tv och film (åtminstone hoppar jag över det mesta som handlar om sånt)

Ibland råkar jag ju läsa sånt jag inte gillar att läsa om, men jag har blivit rätt skicklig på att sortera. Jag har tänkt på det också, många tycker att det skrivs så mycket elakt på internet - och det är sällan jag ser sådant. Det kan ju verka som att jag blundar för verkligheten, och det gör jag kanske, men man behöver inte ta in allt, det är lika omöjligt som att frälsa världen och få alla att tycka likadant som jag. 

ett med jobbet eller ett med livet?

Jag läste nyss ännu en sån här "jobba inte för mycket"-artikel på nätet. Det ligger säkert mycket i det som står i artikeln. Ändå blir jag nästan matt bara av att läsa såna där skylla-på-jobbet-texter. Som om jobbet vore allt här i världen. Ok, det är tydligen väldigt viktigt för vissa. 

Men OM jag, förutom allt annat, hade börjat inbilla mig att jag = mitt jobb, då hade jag definitivt mått ännu sämre, och gått i väggen ännu tidigare. Det känns fullständigt omöjligt. Och jag kommer aldrig, aldrig att gå med på att ha ett jobb där jag ständigt skulle behöva vara tillgänglig per e-post eller telefon. Kommer det en dag då det krävs, säger jag upp mig och börjar odla maskrosor eller vadsomhelst. 

Jag vet att jag har skrivit om det här många gånger. Det kan bli tjatigt. Men ingen måste ju läsa :) När det inte handlar om ens jobb, utan om ens liv, om hela ens person - det är svårt att beskriva. "Låt bli att vara ett med livet"? Sluta leva fullt ut? Strunta i dina medmänniskor? Ställ för allt i världen inte upp på något som kräver en insats av dig?

Inte är det roligt att vara där heller, av nöden tvungen. Eller, jag är ju inte där heller, bara nånstans mittemellan, nu då jag mår bättre och faktiskt kan ställa upp. Lite. Nån gång ibland. 

Livet är så fullt av val. Och att ständigt välja bort och riskera att framstå både för sig själv och för andra som en som inte bryr sig är inte lätt för den som VERKLIGEN vill bry sig. Om det som jag tycker är viktigt. Om hur andra mår. Om att det finns naturkatastrofer och svält och krig och elakhet och elände (och här sitter jag och har det bra och gör inget åt saken????). Typ. 

Om det sen är samma stress som den där jobbstressen de talar om vet jag inte. Kanske. Men på något sätt känns det som att premisserna definitivt inte är de samma. 

det här med vädret

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, sägs det. Vilket är en sanning med modifikation. Maken är ledig från sitt jobb denna vecka plus må-ti  nästa vecka, och tanken var att han skulle bli klar med vårbruket. Det har han tyvärr inte blivit, och hinner inte heller bli, eftersom det har kommit en och annan regnskur mellan varven, så att marken inte hunnit torka upp tillräckligt för att det ska gå att harva och så. 

Jag är ute i skärgården som vanligt, och vilar, som vanligt. Det är ljumt och behagligt i luften, så jag hade precis tänkt plocka fram lite mer utemöbler (jag satt på en trappa och läste Vasabladet i telefonen) när det började regna. Nå, det går ingen nöd på mig, jag kan sitta på verandan eller inomhus och har det bra ändå. Men jag förstår makens frustration.

Nu är jag hundvakt igen. Den som inte har människobarnbarn, kan få sköta hundbarnbarn :) Denna gång gäller det Berner Sennen-hanhunden Hugo. Han ska vara med oss till nästa lördag, då hans matte (vår dotter) och husse är på resa. 

Hugo älskar att vara ute i skärgården. Att få gå lös på tomten. Ligga på verandan och vädra pälsen både ovanifrån och underifrån. Eller ligga i det svala gruset. Han är två år nu, så han är inte riktigt lika busig längre. I alla fall inte hela tiden. Jag tror att Diiva tycker att det är skönt. Fastän hon också gillar att leka och brottas ibland. Tröttsammast tycker hon att det är då Hugo börjar med sina sexuella trakasserier och skulle vilja betäcka henne. Men, nu har han inte försökt med något sådant på hela förmiddagen. Hon ligger i sängen och han ligger på golvet, allt är frid och fröjd. 

Filmen är från ett tidigare Hugobesök, hemma i Västerhankmo.

https://www.youtube.com/watch?v=nDsVs5pj-M4

https://www.youtube.com/watch?v=nDsVs5pj-M4

bekräftelse

Det kan vara bra med ett häfte där man kan skriva upp bloggidéer, om blogginlägget av olika orsaker inte låter sig skrivas genast. Eller något annat påminnelsesystem, om man inte vill ha ett fysiskt häfte. Jag har ett svart häfte, som jag skriver i med blyertspenna. Det fungerar oftast utmärkt. Men, ibland går det så länge från idé i häftet till förverkligat inlägg att jag inte riktigt minns vad jag hade tänkt. 

Som t.ex. nu. Jag konsulterade häftet för första gången på länge, och konstaterade att jag borde ha vidareutvecklat vissa av mina idéer genast när jag satte dem på pränt, för nu minns jag inte i vilket sammanhang idén har dykt upp och vad jag riktigt tänkte med den. Dagens rubrik är ett exempel på "hur tänkte jag här?"

Eftersom många av mina idéer härstammar från poddlyssnande (mest Söndagsöppet eller Projekt Framgång) kan jag väl anta att det är Silje och Christina alternativt Malin och Michaela som har talat om bekräftelse, och så har jag tänkt att det där ska jag också ta upp. Eller så har jag tänkt på bekräftelse i något annat sammanhang. Det gör jag rätt ofta. 

Oberoende av var jag fick idén, så skulle jag ha mycket att säga om den. 

Bekräfta mig, för jag är värdefull

är titeln på en pro gradu-avhandling i vårdvetenskap, som skrevs av Gunilla Hallvar-Hudd för många år sen. 

Och alla ÄR värdefulla. Även om många känner sig mindre värda. 

Ibland blir jag så uppgiven över att medmänniskor uttalar sig snorkigt, närapå föraktfullt, om människor som söker bekräftelse och uppmärksamhet via sociala medier. Varför skulle det vara fel? Alla behöver bli sedda. Vissa mer, andra mindre. Vi har olika starka behov. 

Det jag däremot kan uppleva är fel, eller om inte fel så i alla fall som något som gått till överdrift är om den här bekräftelsen på något sätt blir till en tävling, där man inte står ut med att andra får lika mycket (eller ack och ve, ännu mera) uppmärksamhet än man själv. Då är vi tillbaka i det där som har blivit något av en käpphäst för mig. Den där onödiga avundsjukan eller svartsjukan. Konkurrens i stället för samarbete. 

Tillsammans är vi starka, och då kan vi också bekräfta varandra. Ömsesidigt. 

reiki

Äh, i går glömde jag IGEN att jag skulle skriva ett blogginlägg... 

Och i dag ska jag skriva om Reiki. I fredags var jag på indisk huvudmassage, och i dag prövade jag på Reiki. Mot den där samma huvudvärken. Jag har testat Reiki en gång tidigare, hos samma Reiki Master, nämligen Heidi G i Vörå. 

Vad är då Reiki? "Massage utan knådning", skulle man kunna säga. Lugn, varm beröring, med ett lätt tryck på olika delar av kroppen. Man får ha kläderna på sig, och ligga under en filt. Mera avslappnande än den indiska huvudmassagen, såtillvida att man inte behöver spänna sig för att hållas upprätt. 

Oavsett om man "tror" på Reiki som idé, på energier som kan överföras osv. är medveten, trygg och lugn beröring vårdande. Beröring kan vara helande, vilket inte innebär att man ska skippa all medicinsk behandling och bara börja beröra varandra i stället. (Fast kramar och ömhet osv. kan faktiskt verka förebyggande och stärkande också när de utövas av helt outbildade personer.) Det handlar mera om att stärka människans välbefinnande, att få henne att slappna av, att få tröst och lindring. I vissa fall kan beröringen också faktiskt hjälpa människan till ett tillfrisknande, då beröringen sätter igång cirkulationen, hormoninsöndringen m.m. och får kroppen att självläka. Inte bara kroppen, förresten. Inom vårdvetenskapen talar vi om att människan är en odelbar enhet av kropp, själ och ande. Beröringen kan verka i alla dessa dimensioner, det går inte att utesluta någon av dem. I vissa länder används Reiki också som komplement i den "vanliga vården". Där är vi ännu inte i Finland, vilket är lite synd. 

Borde vi inte kunna använda oss mera av stillhet, värme och beröring som lindrande av lidande och främjande av liv och hälsa också i den vanliga vården? Varför ska det anses viktigare att snabbt få patienter in och ut ur systemet än att ge dem tid att läka och helas? 

Se där något att fundera på. 

Och just nu känner jag mig riktigt avslappnad och välmående, det ska bli intressant att se hur det känns i morgon och några dagar framåt. 

tre saker

En lista som jag hittade hos Rebecca. Det känns som att idag är en bra dag för listfunderingar. 

3 saker jag ser fram emot:  

• yngste sonens examenskalas 3.6
• klassträff i Borgå 11.6
• mitt sommarlov, som börjar vid midsommar

3 saker jag vill:

• publicera min roman
• utbilda mig till Personal Trainer
• jobba mera som gruppträningsinstruktör till hösten

Ok, det här var några månader sen *notera tomtemössan* :) 

3 saker jag gör ofta:

• yogar
• läser facebook
• stickar

Sånt här sällskap gör det ännu trevligare att sticka. 

3 saker jag gillar:

• att träna
• att läsa
• att sjunga

3 saker jag inte gillar:

• inskränkthet
• avundsjuka
• svartsjuka

3 saker jag borde: (fast jag har skippat alla "måste" och de flesta "borde")

• städa
• lacka tånaglarna
• tvätta kläder

Så bra att det är kyligt. Då är inte det där tånagellackningsbehovet lika stort. Fast i torsdags, då jag hade bara fötter i sandalerna och olackade tånaglar, då kändes det jättepinsamt *haha*

3 saker jag kan:

• baka österbottniskt rågbröd
• backa med traktor och kärra
• mjölka kor

3 saker jag inte kan:

• stå på huvudet
• hjula
• tala franska

3 saker jag blir lugn av:

• att handarbeta
• att lyssna på ljudböcker
• att ha gott om tid på mig

3 saker jag blir stressad av:

• autocorrect (sånt ska stängas av på alla apparater)
• pling och plong i telefonen (sånt stängs också av, alternativt får den vara på ljudlös funktion)
• att ha flera deadlines inom en kort tid

3 saker jag gjort i helgen:

• ätit tapas
• druckit rödvin
• sovit

3 saker jag har gjort den senaste veckan:

• bedömt hemtenter och gett vitsord i kursen Forskning och utveckling inom hälsovårdsadministration
• hållit spinningpass
• borstat hundarnas pälsar 

det här med namn

Ifall nån undrar, så känner jag inte av nån dramatisk skillnad efter gårdagens indiska huvudmassage. Jag har lite smyghuvudvärk idag också. Så där så att det ligger på lut. Annars mår jag bra. (Och ifall ingen undrar, så gäller detsamma ändå.)

Apropå det där med "om ni undrar" och liknande, visst är det ett dumt sätt att uttrycka sig? När man tänker efter. Jag lyssnar ju ofta på ljudböcker, och varje gång jag i slutet av nån ljudbok hör "tyckte du om den här ljudboken hittar du fler på xxxxxx.se" så undrar jag var man hittar dem om man INTE tyckte om den här ljudboken...

Jag vet, jag gillar att märka ord. 

En annan sak, som jag också vet, men... Jag hade sagt att jag inte ska uttala mig mer om mitt bokmanus innan jag fått in kommentarer från alla provläsare, och jag har satt 31.5 som deadline, väntar ännu på två svar. Men-et gäller en något oväntad feedback som jag fick. Jag ville bl.a. att provläsarna skulle fundera på om personerna i boken är trovärdiga. Och den oväntade feedbacken gäller namnen på två personer som förekommer i historien. Den ena är en av huvudpersonerna, den andra förekommer bara i förbigående. 

Det är tydligen tveksamt om det är trovärdigt att två 20-åringar heter Annette och Per. Intressant. För det där med namnen har jag definitivt inte funderat på. Jag har bara dragit till med första bästa namn som poppat upp i hjärnan när det varit dags att namnge personerna. Det enda namn jag hade klart för mig från början var Margaretha. Hon är den egentliga huvudpersonen, och hon är drygt 60 år. 

Och när jag fick kommentaren om det där med Annette och Per fick jag allt lov att ta mig en funderare. Jag vet faktiskt inte om jag känner någon Annette (eller Anette eller Anett) som är under 45. Jo, om Annette (Anette, Anett) som andra namn räknas. Men inte som tilltalsnamn. Vete fåglarna varifrån jag fick just det namnet. 

Den yngsta Per jag känner till är 30, om jag minns rätt. Inte vet jag var jag tog det namnet heller. Kanske Per hade namnsdag, eller så fäste jag ögonen på Vasabladet och läste om någon som hette Per, eller... så bara dök det upp från ingenstans. 

Folk kan förstås heta namn som inte "alla andra" i samma generation heter. Jag tror inte att jag spontant skulle ha låtit Annette och Per heta Doris och Gösta, t.ex., men jag reagerade inte på att Annette och Per låter medelålders, inte 20 år, fastän jag har söner som är 20 och 19 år och ingen av deras jämnåriga kompisar råkar heta Annette eller Per. 

Så, nu rådfrågar jag mina bloggläsare. Tänk på de 20-åringar du känner. Vad heter de?

De som är ungefär jämnåriga med mina söner och bor i våra trakter heter t.ex. Lisa, Sebastian, Madelen, Dennis, Josefin, Joel... men är det namn som många 20-åringar heter? Jag blir riktigt osäker :)

Befolkningsregistercentralens namnstatistik visade inte vad ungdomar födda ca 1995 heter... iaf inte vid en hastig koll. 

Bilden är... öh, stulen från internet.

indisk huvudmassage

Den senaste tiden har jag besvärats mer än vanligt av huvudvärk. Ibland så svår att jag varit mer eller mindre utslagen, ibland bara så att den har varit irriterande och sänkt motivationen till det mesta. Jag beslöt att försöka få lite hjälp på traven med att få de spända musklerna, som troligen trycker på diverse nerver, att slappna av. 

Första hjälpen på traven blev indisk huvudmassage, som jag prövade på för första gången i dag. I artikeln jag länkade till står det att den görs med eller utan olja. Den variant jag fick var utan olja. Annars stämmer beskrivningen bra. Jag fick sitta på en stol med fötterna på en kudde. Sen var det bara att slappna av och låta Maria Dahlberg sköta resten. Den som är intresserad av att pröva på och bor i Vasatrakten kan boka tid hos Ladies Club & Spa eller direkt via Maria maria.dahlberg (at) wsc.fi. Maria är utbildad i indisk huvudmassage och reiki, läser jag nu på Wasa sports clubs hemsida. Jag visste inte att Maria har reikiutbildning också, vi kom inte att prata om det. Jag har nämligen bokat tid för reiki till en annan terapeut på tisdag :)

*inlägget är inte sponsrat, jag berättar bara spontant om att jag gillade behandlingen*

Jag råkade inte ha huvudvärk i dag, men hursomhelst kändes det väldigt välgörande och avslappnande med massagen. Jag känner mig fortfarande närapå lite sömnig. Jag är ju bra på det här med att slappna av över lag, alltså att aktivt t.ex. ligga ner, andas och slappna av och försjunka i halvdvala, men det är inte alltid så lätt att få avslappningen riktad till problematiska områden som liksom ligger nånstans djupt inne i vävnaderna. 

Nu ska det bli intressant att se hur det känns under veckoslutet. Skönt med lediga dagar. Det gör inget att det regnar. Jag ska fara till skären och njuta. Med EN hund, min egen, den här gången. Lånehunden far hem i dag, hennes husse och matte kom hem i natt :)

"Fammos" gullavovve Ellis <3 dd="">

manliga bloggare

Bilden har absolut inget med inlägget att göra. 

En annan sak som jag tänkte på igår, var det här med manliga bloggare. Faktum är att jag tycker att det är snudd på kränkande att folk påstår att såna "inte finns". Klart att de finns, och har funnits. Jag har blivit bekant med många män tack vare bloggandet. 

Det får mig att bli lite obstinat och kasta in en brandfackla - är det så att vissa menar att det är bara vissa av oss som bloggar som är Bloggare? Vad är vi andra då? 

Visst, det har blivit så att det finns bloggare som förtjänar på sitt skrivande, medan det samtidigt finns såna här som jag, som bara skriver för att det är roligt, som aldrig har haft nån tanke på att förtjäna på det och som ytterst sällan ens tittar på besöksstatistiken. Betyder det att jag inte ÄR en bloggare, fast jag bloggat i närmare 10 år? 

Tes 1. Vissa ÄR bloggare.

Tes 2. Vissa skriver bloggar, fastän de inte ÄR bloggare. 

Öh? 

Visst, man kan dra paralleller till andra fenomen, företeelser, titlar osv. ÄR jag lärare, eller jobbar jag bara som lärare? ÄR jag en kock, eftersom jag gillar att laga mat, eller är "kock" en skyddad yrkesbeteckning som bara får användas av den som har gått en kockutbildning? Vad är min moster då, som har jobbat som kock i åratal utan formell kockexamen? Osv. 

Stursk som jag är, hävdar jag att jag faktiskt ÄR en bloggare, oavsett vad andra tycker. Såheså. Och det FINNS manliga bloggare. 

• Uupee, som jag lärt känna under den gamla goda bloggen.fi-tiden. 
• Bogart likaså. 
• Och Uffe. 
• Lille John är en nyare bekantskap, som jag hittat via Finlandssvenska bloggare.
• Rofa har jag också hittat via Finlandssvenska bloggare. 
• Och Jens.
• Och Erik.
• Rabbe.
• Mikael.

Nå, det här var bara ett axplock. Om dessa inte är "manliga bloggare", vad är de då?

Varför räknas de inte? Seså, svara nu!

det här med internet

Vad har jag gjort i dag? Jobbat, mest. Och varit ute på en lång promenad med hundarna. Jag har två för tillfället, då vi sköter om äldste sonens och hans sambos hund medan de är på resa. Och så lyssnade jag på Projekt Framgångs senaste poddavsnitt. 

Som vanligt (det här börjar nästan bli tjatigt, jag vet) skulle jag så gärna ha velat delta i diskussionen och satt nästan och räckte upp handen för att få en syl i vädret då jag började lyssna medan jag körde hem från jobbet. Och, så fick jag än en gång påminna mig om att det här är en podcast om livet som ung företagare, inte om "vem som helst". Jag har ju funderat mycket på det där med företag själv, som mina läsare vet. 

Marknadsföring. Att synas på sociala medier för att få sälja sina varor och tjänster. Det är säkert viktigt. Jag håller med Malin om att det skulle vara (åtminstone snudd på) dumt att inte utnyttja de möjligheter som finns. Samtidigt förstår jag också Michaelas tvekan. Inte så att jag direkt blir irriterad på vissa av mina fb-vänner som bjuder ut sina varor och tjänster och vill att jag ska gilla än det ena, än det andra, men, ibland känns det onekligen lite "håhåjaja" att tacka nej till 99 av 100 inbjudningar. Hursomhelst, det är självklart att de behöver få försöka bjuda in och bjuda ut. Som läsare och användare av sociala medier väljer man vad man läser och vad man klickar på. Fortsätt ni bara!

För mig är det hittills så mycket enklare, det här med internet. Jag har inte behövt marknadsföra mig. Jag ägnar mig åt sociala medier för att det är så förbaskat roligt. För att jag gillar att ha kontakt med personer från olika perioder av mitt liv. Och förstås, det började med att jag började blogga för att jag gillar att skriva. Men, paradoxalt nog tror jag inte att det skulle vara lika roligt om jag började ta betalt för mina skriverier. Då skulle Krav och Stress infinna sig. Något som skrivandet inte alls medför som det är nu. Visst, det är roligt om nån läser, men, jag har ju aldrig satsat på min blogg, så att jag skulle ha lagt ner en massa tid på den. Varken när det gäller text eller bild (ännu mindre bild). Jag bara skriver. 

Samtidigt tänker jag att det finns ett visst marknadsföringsvärde i mitt skrivande också, om jag skulle få för mig att jag vill marknadsföra det jag kan. Eftersom det finns folk som läser eller har läst min blogg, och lärt känna mig den vägen. Då skulle de eventuellt också ha förtroende för mig (eller så inte *fniss*). Något hinder har bloggandet i alla fall inte inneburit, tvärtom. Ett stort nätverk av bekanta är en styrka i många fall, oberoende av om man behöver dessa bekanta för sitt jobb eller inte. 

Från det ena till det femte, jag kunde inte låta bli att storle åt Malins ogillande av tantcitat (rätta mig om jag använder fel benämning). Själv tycker jag ju att de är hur kul som helst. Kanske för att jag är en tant? På riktigt. 

Och jag är en cool tant. Malin, när du funderar på hur man är när man är cool, tänk "Yvonne". Om det sen är något eftersträvansvärt eller inte, det låter jag vara osagt. LMFAO. 

"Att vara tant är att göra vad f*n man vill* :p

Men, seriöst, jag tänker på de där citaten som något som ger tröst. Både när jag delar dem, och när jag läser sånt som andra delat och jag klickar "gilla", då är det ju för att citaten, hur klyschiga de än må vara, talar till mig. I just den situation jag är, just då. Jag lägger in min egen tolkning i citatet. Det är därför klyschor faktiskt är bra. När man förmår ta dem till sig. 

Människans behov av tröst är omåttligt och omättligt. 

Fast jag minns inte vem som har sagt det. 

Om ni undrar vad jag svamlar om, lyssna på poddavsnittet!

oro

Äsch, i går glömde jag igen att jag skulle skriva ett blogginlägg...

I dag tar jag fasta på boken Oro - en resa i det moderna självet av Finn Skårderud, som jag kämpat med i flera månader. Jag har läst några sidor eller några kapitel då och då. Nu har jag inte många kapitel kvar. Det är med andra ord ingen bok jag rekommenderar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. 

Baksidestexten:

Denna bok handlar om duktiga barn och känslan av skam, om piercing och spel om pengar, om konfrontationer med skitstövlar och om radikala kroppsterapeuter, om nyttan av att vara sjuk och mycket, mycket mer. 

Oro är en personlig samtalsbok om den moderna människans överflöd på information, underhållning och materiella värden. Det är en populärpsykologis fackbok som blivit läst och omtyckt av många; en reseskildring som innehåller kulturkritik och  - självkritik. Oro är en resa i det moderna självet.

Visst finns det många intressanta passusar i boken. Men i huvudsak upplever jag den som väldigt splittrad. Och personlig, på gränsen till pinsam ibland. Vilket antagligen inte vill säga lite. Jag gillar ju också att dela erfarenheter, dela med mig av det självupplevda osv. Både för att få bekräftelse och för att andra ska kunna få bekräftelse. Samtidigt som jag tänker att många olika berättelser kan bidra till ökad tolerans och förståelse, både hos mig själv och hos andra. Men det här, det blir på något sätt för mycket. Och för litet, samtidigt. Bokens avsaknad av egentlig sammanhängande handling skapar snarare oro än analyserar fenomenet oro, fastän avsikten är att diskutera "den moderna människans" oro. 

Vad nu den "moderna" människan är. Egentligen är vi väl redan postmoderna? Eller post-postmoderna? Plus att det blir väldigt generaliserande och väldigt västerländskt att tala om den moderna människan, som om alla var likadana.

Efter dessa hårda ord, lyfter jag gärna också fram sådant som har varit tankeväckande. T.ex. kapitlet om skam. "Den djupa skammen är smärtan att se sig själv som någon som inte förtjänar att bli älskad." Jag känner igen många delar i det som beskrivs som patienters patologiska skam. En stor del av "skammens onda fenomenologi" har jag också brottats med. 

Men visst behövs det också en viss skam, vilket även Skårderud tar upp. Att man inte kan göra vadsomhelst, och bli förlorad i sin storhetsfantasi. Skårderud reflekterar kring att det är ännu värre att vara skamlös än att känna skam, även om begreppet skam uppfattas negativt. 

Jag tänker mig att skuld är mera positivt än skam. Att man ska känna skuld, om man gjort något dumt. Alternativt om man låtit bli att göra det som är gott. Men skam, det ligger på ett djupare plan. Att man skäms över att man är mänsklig, liksom. Och skammen, den vill man (läs: åtminstone inte jag) tala om. Jag vill inte ens skriva om min skam. Den är alldeles för privat. 

Sen finns det andra saker som jag verkligen får ta mig en funderare på. Som t.ex. fenomenet piercing. Att smyckandet av olika kroppsdelar har att göra med kroppens oro. Tidigare har jag också hört spekuleras att piercingar, tatueringar osv. skulle kunna vara ett uttryck för att man vill manifestera sin existens, möjligen eftersom man upplever brist på essens, dvs. brist på meningsfullt innehåll i livet. 

Hm. Själv känner jag inte igen mig i "brist på meningsfullt innehåll i livet". Bevare mig väl. Om det är något jag har haft och har, så är det meningsfullt innehåll. Så det räcker och blir över. Men, jag kan tänka mig att det skulle kunna ligga något i att mina piercingar och min tatuering skulle ha att göra med att jag har återtagit rätten till och kontrollen över min kropp. Att de symboliserar min styrka att stå för mina egna val. Min revansch på omvärlden. Sen kan det ju inte hjälpas att jag tycker att örhängen och piercingsmycken i naveln helt enkelt är fina också :) på samma sätt som man smyckar sig med andra typer av smycken, vackra kläder och rosetter i håret eller vad det nu kan vara. Och tatueringen, som är gjord av en erkänd konstnär, den är både ett konstverk och ett bestående smycke som jag inte behöver ta på mig varje dag. 

Diskussionen kring skitstövlar kan vi lämna därhän så länge. Jag kan tänka mig att vissa personer kan definieras som skitstövlar, samtidigt som jag värjer mig mot en sådan stigmatisering. Alla människor har både gott och ont i sig. Vem är jag att ha rätt att kalla någon annan för en skitstövel? 

Att sånt idag. 

Jag älskar också mat...

...och listor. Så, här kommer ännu en lista, som jag hittade hos Michaela.

Vilken är den godaste pastarätten?

Den godaste pasta jag minns att jag har ätit, var en pastarätt jag åt (oj nä, nu får jag språkangst - heter det "på" eller "vid" en restaurang? Varför är det så svårt med prepositioner?) vid/på Rosso för några år sen. Med lax och rödlök. Annars gillar jag pastarätter över lag också. Jag har bara lagat en pastarätt som jag ogillat, och det var ju inte "vilken är den minst goda pastarätten" det här skulle handla om. Jag kollade Rossos meny, men den där goda rätten tycks inte finnas på menyn för tillfället. För visst var det Rosso? Sen kan det också vara så, att det råkade vara en extra trevlig dag, och att det var därför som pastan var underbart god. Fast jag inte minns annat än maten från den dagen.

Hur var du med maten som liten?

Tja. Jag åt väl det mesta. Lite, i alla fall. Men köttsoppa och ärtsoppa fick mig närapå att kräkas. Jag tror att det delvis berodde på att man på den tiden hade med så mycket fett i sopporna. Jag har alltid tyckt att fettranden på kött är äcklig, det har inte haft med nån bantningshysteri att göra. Och om köttbitarna i soppan nästan enbart består av fett, så... yäk. Mina älsklingsrätter var leversås med morötter och spenatsoppa med kokt ägg. 

Förutom fett kött, så ogillade jag vispgrädde och smör. I alla fall i större mängder. Jag tycker fortfarande inte om vispgrädde på t.ex. fruktsallad, fruktsalladen är mycket godare utan grädde. Och jag vill helst breda mina smörgåsar själv, andra lägger för mycket smör på. 

Den bästa smaken på chips?

Sourcream & onion. 

Topp 3 bästa produkterna eller råvarorna?

Om jag tänker "topp 3" så att det är sånt jag använder ofta, så är det svårt att plocka ut bara tre. Men här är i alla fall exempel på sånt jag äter nästan varje dag. Naturell yoghurt, t.ex. turkisk yoghurt, äter jag ofta till mellanmål tillsammans med frukt eller bär och nötter. Avokado ingår ofta i min lunch. Och grynost äter jag nästan varje kväll, på gröten. 

 Hemlagad müsli och naturell kvarg, samt frukt eller bär, äter jag nästan varje morgon. 

Om du var tvungen att bara äta mat från en matkultur under resten av ditt liv, vilken skulle du välja?

Det låter svårt. Jag vet inte om det ens går, eftersom matkulturer är så sammanblandade numera. Kanske spansk mat? Med mycket tapas, sangria och gott vin... Eller mexikansk. 

Vad tycker du att den ultimata tacon ska innehålla?

Köttfärs, starka kryddor, mycket grönsaker, stark tacosås, guacamole, gräddfil. 

I vilken form är potatis som allra godast?

Hm. Jag var över 30 år innan jag förstod att det på riktigt finns folk som tycker att potatis smakar gott... Men, ugnspotatis, kanske. Förutsatt att den serveras med nån god röra. 

Har du någon dyr matvana?

Jag köper en hel del ekologiskt, fastän det är dyrare. Och jag vill helst ha rena råvaror. Visst är det märkligt, t.ex. att färdiga köttbullar kan ha billigare kilopris än ren färs? :-/ Och min hemlagade müsli blir dyrare än färdigblandad. Men då vet jag ju bättre vad jag har i den. Nötter och frön är rätt dyra, i synnerhet de ekologiska. 

Vad lagar du om du har minimalt med tid i köket?

Antar att hämtpizza inte räknas... Spaghetti med köttfärssås. 

Vad är din paradrätt?

Vet inte, all mat (nåja, nästan iaf) som jag lagar blir god ;) Men jag har fått beröm för enkla saker, när vi haft matgäster. Som jägarbiff (köttfärsbiff med champinjonsås). Eller köttfärslimpa med klyftpotatis och kantarellsås. Eller rabarberkräm ("oj, sånt brukar min fammo också koka" sa sonens exflickvän, och jag kände mig Traditionell och Gammal :D ). Och, ni ser, förkläde, Marthas kokbok... jag ÄR traditionell, och rätt gammal också. 

Topp 3 restauranger i staden där du bor?

Ajdå, diskriminerande fråga, som räknar med att alla bor i stan. Nå, jag bor ju numera delvis i Vasa, trots att vårt egnahemshus är på landet i en by där det varken finns en enda restaurang, kiosk eller affär. 

Svårt att säga, jag gillar ju det mesta, men t.ex. 

Raawka café - jättegod mat. Jag har aldrig ätit så god hummus nån annanstans. Och varför hittar jag inte bilden på den goda sallad jag åt där för en tid sen?

Pincho Bar Tapas, jag gillar som sagt var tapas. 

och Fransmanni, som har mustig och god mat i lugn och fin miljö. 

Vad består den bästa helgfrukosten av?

Nu äter jag faktiskt oftast samma frukost oberoende av veckodag: antingen den där müslifrukosten eller så tre ägg... men, jag skulle kunna äta hur mycket som helst på morgonen. Numera äter jag för det mesta gröten på kvällen, men här är en bild av en frukostgröt med hallon, grynost och mjölk på. Viktigt med både te och kaffe och massor med tid vid frukostbordet. 

Vilken är den senaste råvaran eller maträtten som du lärde dig att tycka om?

Kanske avokado. Förr tyckte jag att avokado smakade tvål.

Finns det någon mat som du inte skyltar med att du gillar?

Nu blir jag lite fundersam över frågans innebörd. Michaela har tolkat den som att den handlar om mat som man INTE gillar. Jag tycker att den låter som att "det här tycker jag jättemycket om, men det täcks jag inte berätta". Nå, jag kommer inte på exempel på någondera :) blir jag bjuden så äter jag, t.o.m. vispgrädden på fruktsalladen... och jag har civilkurage nog att våga säga att jag gillar t.ex. lever, fastän alla andra skulle rynka på näsan. 

Din bästa budgeträtt? 

Nypotatis (färskpotatis) ur eget land, med "lakadopp" (kokvatten från potatiskoket, salt, smör och mycket gräslök) och fisk som man fångat själv och kokat (abborre). 

Potatissättning på gång. 

Vad brukar du käka till lunch?

Sallad.

Vad är det bästa att äta och dricka på en fredagkväll?

Sushi och vitt vin funkar fint!

Dela med dig av något smart matlagningsknep!

Oj... det beror så på vem som behöver knepet och hens förkunskaper. Man kan smaksätta t.ex. pastarätter och köttgrytor med lite av varje, som behöver användas upp. Tacosås, creme bonjour, kryddsmör... osv. 

Vad lagar du om du ska laga mat åt många personer?

Definiera "många". Om jag har alla mina barn hos mig, plus de tre respektive som finns för närvarande, är vi nio. Det är alltså inte "många", utan mainstream för mig, och då lagar jag vadsomhelst. För nån annan kanske det är många. Om vi är, säg 20 personer, lagar jag gärna nån köttgryta, det går smidigare än att steka 20 biffar. Vi blir raskt 20 om delar av vår extended family är på plats. Min syster plus hennes söner och hennes särbo och hans barn är sex personer, då är vi 15. Mamma och pappa därtill, så är vi 17. Makens syster och hennes man, då är vi 19. Makens avlidne brors hustru, 20. Osv. 

Vilken maträtt tycker du att fler borde upptäcka?

Jag vet inte vilken maträtt som är oupptäckt av fler :) eftersom jag aldrig brytt mig om vad som är trendigt när det gäller mat. Säkert har jag omedvetet påverkats, eftersom jag samlar på recept, men jag lagar mycket 70-talsmat utan att det känns retro. Det jag tycker skulle vara viktigast är att man använder maten man har inhandlat och tillrett. Minska matsvinnet, i sann marthaanda.

Vilken råvara önskar du vore i säsong jämt?

Nektariner.

Det blev ett långt inlägg :)