Då och då har jag funderat på det där med att man talar om "sjön" fast man menar "havet". Det kan hända att jag berört ämnet tidigare också. Jag påmindes om saken på nytt bl.a. via Pappan och havet, och via ett citat ur en film om Jönssonligan, då en tysk affärsman säger "Sehr schön" (= mycket vackert) när han tittar ut över skärgården, och Sickan svarar en smula förvirrat "ja, man ser sjön". Men det kan ju inte vara fel att säga sjön? Man talar ju om att fara "till sjöss", nåja, man kan fara "till havs" också, åtminstone om man heter Jussi Björling. Och så kan man vara en sjöman. Inte en havsman :D Men på finska heter det faktiskt merimies. Undrar om en som jobbar på en insjöbåt också är en merimies eller om han är en järvimies....

Finland är fullt av sjöar, och ändå är det liksom havet som gäller, åtminstone för de flesta som bor vid kusten. Visst skulle man kunna ha en stuga vid en insjö också, men det känns inte riktigt... riktigt. Även om det av förklarliga skäl är en stuga vid en insjö som de flesta finländare har, om de har en stuga vid vattnet, alltså. Det där med insjöar är något som jag har väldigt liten erfarenhet av. Inte för att jag har stor erfarenhet av hav heller, men det är i havet jag har lärt mig simma. Jag kommer ihåg vilken chock jag fick första gången jag simmade i Mälaren, och fick lite vatten i munnen. Urk och fy och blä så illa det smakade, då det inte var salt... Fortfarande har jag badat så sällan i insjöar att jag tycker samma sak. Och då är ändå vattnet i Kvarken inte särskilt salt.

Det ser ut att bli ännu en varm dag. Dags att lägga sig i solen, så länge den får vara framme, för den dagliga sol-och-vila-timmen. Kanske jag lyssnar på sommarprat, eller på Pappan och havet, eller läser ur Idioten... Så skönt att kunna välja.