Skönheten finns i betraktarens ögon, sägs det. Och jag tror att det stämmer, till stor del. Samtidigt påverkas man förstås mer eller mindre av rådande skönhetsideal. Eller håller fast vid "förlegade" skönhetsideal, om man fått några år på nacken och ett tidigare skönhetsideal liksom har fastnat i ens medvetande.

Jag vet inte om det är så, men jag tror att dagens unga funderar mera på sin kropp som helhet och hur den ser ut än vi/jag gjorde när jag var ung. Om jag minns rätt, var det ansiktet och huruvida man hade ett sött ansikte som var Betydelsefullt. Jag har ett osymmetriskt ansikte med stor och ful näsa, alltså var jag inte söt. Att jag sen av en givmild Moder Natur var begåvad med en tämligen välproportionerad kropp funderade jag inte så mycket på. Vem brydde sig om sånt... annat än om man ville bli Miss Finland eller liknande. Och därtill var jag för kort och för "tjock" (och förstås för ful). Misserna var minst 10 cm längre men vägde lika mycket/lite som jag. Jag minns att jag brukade tänka med ett snett leende att min kropp påminde mera om Marilyn Monroes än om Miss Finlands, och att det inte var så illa. Så funderade jag inte mer på det.

Men det var ju den där fula näsan. Den dras jag med fortfarande. Den saken kom jag att tänka på idag igen, då jag läste min gymkollega Jannas blogg. Om skönhet, och hur det kan göra ont både att vara "ful" och att vara "vacker". Jag har jobbat mycket på att acceptera min fula näsa, även om jag tidigare tänkt att ifall jag skulle vara rik, skulle jag låta plastikoperera den. Men, som en av mina tidigare studiekamrater sa, när vi talade om det här med näsan - tror du att du skulle bli lyckligare med en "ny näsa"? Och hur skulle den i så fall se ut?

Tja. Maken tog ett foto av mig när vi hade examensfest för våra två mellanbarn. En bild som han tycker om, men som jag blev rent förfärad av pga. den där NÄSAN som syns så bra. Som ett led i att sluta skämmas för min fula näsa ska jag pina mig själv med att publicera den bilden här. Inte för att gå med håven och önska att ni kommenterar och säga "men din näsa är helt ok" eller för att jag ska härdas om ni kommenterar och säger "bevare mig väl, din näsa är verkligen gräslig" utan för att näsan är den enda näsa jag har, jag kan andas genom den och det är huvudsaken och vem bryr sig egentligen om huruvida jag har en ful näsa eller inte, jag har ju andra "kvalifikationer" och nu är det verkligen dags att strunta i den detaljen en gång för alla :)