...var det nog bra att jag fick vara hemma och hämta andan. Mot kvällen började det kännas som att själen faktiskt börjar hinna ifatt kroppen.
Jag var ute i skogen med hunden, läste en bok, lyssnade på en annan bok, stickade... ja, sånt som jag brukar göra när jag är ledig. Jag läste den här boken.
En bra bok för den vars utmattning delvis har religiösa orsaker. Den hjälpte mig att skingra tankarna kring ältandet av olyckan, och också att sortera tankarna såhär efter avslutad terapi. Jag är mycket helare nu än för fyra-fem år sen. Ändå är jag, och kommer aldrig att bli, färdig. Människan får ständigt jobba med att växla mellan att bli splittrad och att helna. Det är en del av livet. Allt kommer aldrig att bli bra. Det finns saker som helt enkelt inte kan bli "bra". Men livet kan bli rätt bra ändå <3 p="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar