Allra först ska jag be om ursäkt för att det ibland dröjer innan jag besvarar kommentarer. Jag skriver inte blogginlägg så flitigt numera, och av nån outgrundlig anledning kommer inte alla kommentarer till min e-post, som jag kollar dagligen. Inställningarna är så att kommentarer godkänns direkt, om den som kommenterar har kommenterat min blogg tidigare, medan nya kommentatorer hamnar i ett “awaiting approval”-limbo som jag dessvärre inte kommer ihåg att kolla varje dag. Hursomhelst har det inte hänt sen jag blev wordpress-bloggare att jag behövt avvisa någon kommentar, så jag hoppas att mina läsare inte tar illa upp för att det pga. min tankspriddhet dröjer ibland innan jag upptäcker kommentarerna och svarar.

Särskilt mycket flitigare bloggande kommer det knappast att bli i november heller. Den som läst min blogg en längre tid vet att jag älskar att nappa på diverse utmaningar som jag inte alltid lyckas genomföra. En del av tanken med det är faktiskt också att vänja mig vid att misslyckas. Man FÅR ge upp, och vissa saker går alldeles utmärkt att lämna bort utan att världen rämnar. Det gör inte ett dugg om man är en quitter, såheså.

Hursomhelst, idag har jag börjat skriva på ett manuskript till en roman. Bara på skoj. Via NaNoWriMo, som går ut på att man ska skriva ett manuskript på 50 000 ord i november. Det blir i snitt 1600-nånting ord per dag. I dag skrev jag 1705 ord enligt den officiella ordräknaren. Tanken är att man utan desto mera putsande och reflektion ska vrida ur sig ett manuskript. Att man ska träna sig i att producera text och att sätta sina tankar på pränt. 50 000 ÄR mycket, men jag vill väldigt gärna försöka. Jag har ju lekt med tanken att skriva en bok i hela mitt liv. Och jag har skrivit en bok, men det är en doktorsavhandling och det är liksom inte samma sak. Sen har jag inga ambitioner på att bli publicerad och berömd osv., jag vill bara skriva. Som när jag började blogga. Om nån sen i något skede läser det jag skrivit är det bara trevligt. Tipset om NaNoWriMo fick jag på Michaelas blogg, tack för det!

Om man tar sitt romanskrivande på allvar ska man säkert göra en massa research och planera i detalj osv. Det har jag inte gjort. Jag vill inte ta saker så allvarligt, jag vill bara göra och se vad som händer. Så det enda jag har bestämt på förhand är var det ska börja och ungefär var det ska sluta och att boken ska handla om en dam som heter Margaretha, en flicka med rosa hår och en hund. Det känns riktigt spännande att se vad de kommer att hitta på när de får börja leva sina egna liv!

29 dagar kvar…

Kan nån mac-användare förresten förklara för mig varför Bilder har försvunnit från den där menyn som kommer upp när man ska lägga in bilder i t.ex. ett blogginlägg eller på facebook? *gaah* *lägger till en random bild bara för att*

Den här har jag dessutom stulit på internet. Fy på mig.