helvete eller himmel?

Utan att gå in på teologiska spetsfundigheter, har jag en liten fundering om himmel och helvete som metaforer för mänsklig samlevnad. Jag minns inte vem som har myntat uttrycket, eller i vilka sammanhang jag läst det, men det sägs att 

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Och utan att förminska betydelsen av män, eller av att hjälpa varandra över köns- och genusgränser, så tror jag på betydelsen av ett systerskap och en oss-kvinnor-emellan-samhörighet i många sammanhang. Inte minst när det gäller nätverkande och företagsamhet. Därför skulle jag vilja omformulera citatet till

Det finns en särskild plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra.

Och det gör vi. Jag skulle önska att folk (inte minst kvinnor själva) skulle sluta tjafsa om att det är mera skvaller och elakheter och konkurrens osv. på kvinnodominerade arbetsplatser. Inte för att jag nånsin arbetat på en mansdominerad arbetsplats, alla anställningar jag har haft har varit inom kvinnodominerade branscher. Och nä, det har inte varit överdrivet mycket skvaller och elakheter osv. Klart att sådant finns. Och oundvikligen blir det konkurrens, när det t.ex. finns fler sökande till ett jobb. Som nyutexaminerad kan man känna något av en chock när man inser att ens kära kurskamrater plötsligt har förvandlats till konkurrenter. Men sånt hör till livet. Det är smällar man får ta. 

Vi har ändå så mycket mer att vinna än att förlora på att komplettera varandra i stället för att konkurrera. Till och med när det gäller bloggande ;) och personligen vägrar jag prestera eller konkurrera när det gäller bloggandet. Jag skriver, alltså är jag. Varken mer eller mindre. 

Fotot är knyckt från Vasabladets bilder från fjolårets bloggala, och har inte så förskräckligt mycket med innehållet i inlägget att göra. Annat än att jag enbart upplevde värme och glädje den här kvällen, inte konkurrens. Tack för sällskapet, Linda, Linda och Sabina <3 dd="">