I dag började jag läsa romanmanuskriptet som jag skrev i november inom NaNoWriMo. Medan jag skrev läste jag inte, inte heller efteråt. Någon enstaka gång bläddrade jag bakåt i texten för att kolla upp vissa saker, men i huvudsak lät jag fantasin flöda och tangenterna glöda. Det jag hunnit läsa hittills är jag faktiskt rätt nöjd med, om jag får säga det själv.
Sen är det ju en annan sak om nån annan tycker att det är intressant att läsa det jag skrivit. Man tycker ju så olika. Jag vet inte heller om jag är så värst intresserad av att bjuda ut manuskriptet till något förlag. Det finns ju andra utvägar. Man kan t.ex. ge ut det som en e-bok, eller som en "on demand" tryckt bok, dvs. att man inte skapar pappersversioner innan man har beställningar.
Nu ska jag så småningom göra vissa små korrigeringar när det gäller den tekniska utformningen (främst gällande dialogerna), samt rätta till några små inkonsekvenser och misstag jag gjort vartefter jag upptäcker dem.
Finns det någon som skulle vara intresserad av förtroendet att vara min testläsare? Jag vill främst veta om storyn håller. Egentligen är det fråga om flera parallella historier, som sammanfaller på olika sätt. Det enda jag visste när jag började skriva var att boken skulle handla om en kvinna som heter Margaretha, en flicka med rosa hår och en hund som heter Ufo. Sen skrev jag bara, och lät dem leva sina egna liv.
Ingen av personerna i boken finns i verkligheten. Boken är inte självbiografisk. Den är ett resultat av min fantasi i kombination med sådant som jag sett, hört eller upplevt. Mest fantasi. För Margaretha, som är den egentliga huvudpersonen, är nybliven änka, och jag har aldrig förlorat någon riktigt närstående, så jag kan bara försöka föreställa mig hur det skulle vara. Det finns också andra saker i boken som jag inte har den ringaste erfarenhet av. Har jag ändå lyckats få berättelsen/berättelserna att låta någotsånär trovärdig/a? Det är en av sakerna jag skulle vilja veta.
Boken går under arbetsnamnet "Frukost på stranden", och handlar om Livet, om kärlek, om sorg och om glädje.
Vill du vara en av provläsarna? Jag har tänkt mig upp till fem läsare, kanske, om intresse finns. Eftersom jag är van från forskningsvärlden att man inte ska sprida opublicerat material hursomhelst, tänker jag mig att vi gör upp ett kontrakt om att materialet inte får spridas.
I brist på någon bra bild av en frukost på stranden får en bild av en strand tjänstgöra som illustration i det här inlägget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar