min hortensia

I våras fick jag en hortensia i morsdagsgåva av dottern och hennes sambo. Till min stora förtjusning har blomman övervintrat. Jag har bara haft en hortensia en gång tidigare, och den vissnade rätt fort, som de flesta blommor gör i min oömma vård (beklagar). 

Så här såg den ut då det begav sig, den hade en tendens att överskugga de båda andra morsdagsblommorna med sin överdådiga prakt :)

Underligt nog blev blommorna så småningom gröna. Det lär bero på vattnet. Min hortensia fick bo inomhus hela sommaren, fastän man kan ha dem ute. Det var så kallt i början av sommaren att jag var rädd att den skulle frysa, och senare var jag rädd att Familjen skulle glömma att vattna den om den inte syntes så bra, så den fick stå kvar på köksbordet med en lapp "VATTNA VARJE DAG" på krukan. 

Jag läste på internet att hortensior ska behandlas som pelargonior, dvs. de ska stå svalt under vilomånaderna och vattnas sparsamt. Eftersom jag är en kvinna i mina bästa år (när är man inte det?) är jag väldigt varmblodig, och vill ha svalt, för att inte säga KALLT, i sovrummet. Blomman fick alltså flytta till sovrummet i november. Där stod den sen och började se allt mer vissen och missmodig ut under månaderna som gick.

För ett par dagar sen beslöt jag att det var dags att avsluta vinterdvalan. Jag bar blomman till köket, där den fick stå ett par dagar tills jag fick tummen ur och kom mig för att köpa blomjord och plantera om den. Jag hade en stor kruka på lager, en kruka där jag har haft en skranglig och ful sprätt-iväg-blomma, som efter många långa år av ökad skranglighet äntligen hade vett att kasta veven i höstas. 

Maken fick assistera - det är inte så lätt att hålla i en blomma med tillhörande jordklump och hälla ny mull runt omkring utan att spilla å det gruvligaste. När jag fick hjälp spillde jag bara lite. Och så här ser den ut nu. 

Den här krukan är för stor att ha på köksbordet, så jag la den på maken skrivbord i stället (med hans tillåtelse). 

Ni ser, den grönskar faktiskt! Man kunde ana lite färskt grönt på kvistarna redan när den var i sovrummet, men efter ett par dagar i köket och lite mera vatten var det nästan så man kunde se hur bladen växte timme för timme. 

Nu blir det spännande att se om den börjar blomma. Och om jag har beskurit den tillräckligt. Learning by doing!