Ojdå, nu var det nära att jag skulle ha snubblat på första-månaden-av-drygt-tre etappsnöret på väg till 100 dagar med blogginlägg varje dag. Jag var redan på väg att krypa i säng, när jag kollade mailen för att se om jag fått ett meddelande som jag väntar på... och så såg jag att jag hade en kommentar från Kicki. Tack för påminnelsen :) *gäsp*
Då får det bli till att berätta ungefär samma sak som mina facebookvänner redan läst, jag orkar inte leta fram eller hitta på ett annat tema... I dag, när jag skulle till Storkyro för att träffa min personliga tränare, körde jag vilse. Jag missade att vända mot Seinäjoki, då jag kom från Vasa, så att jag var halvvägs till Tammerfors (nästan iaf) innan jag märkte att jag var på fel väg.
Suck. Inte nog med det att jag blev för sen, jag hittade med hjälp av gps som jag plockade fram och kom bara 20 minuter för sent till PT-träffen, jag har flera problem med bilen som inte gick igenom besiktningen. Maken har fixat lagren som behövde bytas, men den nya stötdämparen har inte kommit än, den måste beställas. I dag hade också den andra framstötdämparen sagt upp kontraktet, så bilen förde ett fasligt oväsen när jag kom Vasahem efter mina irrfärder i de sydösterbottniska skogarna. För säkerhets skull ringde jag maken när han slutade jobbet, och frågade om han trodde att jag kunde ignorera oväsendet och köra hem i morgon som planerat, eller om han eventuellt ville komma och ta en titt på bilen.
Han kom direkt, och kunde alltså konstatera att den andra stötdämparen också gått av, och att den var ännu snedare och mera förstörd än den första. Så, senare på kvällen skjutsade en av sönerna hit maken på nytt, så att maken skulle få köra hem lugnt och försiktigt med min bil när det skulle vara mindre trafik. (Och nä, jag berättade inte att jag kört i 140, då jag körde om andra bilar på motorvägen tidigare i dag.)
I morgon får nån hämta mig när jag är klar för dagen. Bättre billös än brödlös, eller vad ska man säga :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar