första pedagogikföreläsningen

I studiekraven för LIN3-utbildningen år 2010 ingår deltagande i minst två pedagogikföreläsningar. Jag deltog i den första i går. Jag valde att delta i en workshop om hur man formulerar kursbeskrivningar inklusive lärandemål (learning outcomes, oppimistavoitteet). Tillfället hade mera karaktär av en föreläsning än av en workshop, men diskussionen var också ganska livlig. Utöver lärandemålen diskuterades också e-tentamen.

Tillfället hölls av FD Monica Nerdrum från Lärcenter i Åbo. Vi fick en användbar och välplanerad handbok, "Kurs- och undervisningsplanering vid Åbo Akademi - praktisk handbok", där man hittar både information om kvalitetsmodellen för kurs- och undervisningsplanering vid ÅA och praktisk information om hur vi skapar och reviderar kurser i kursdatabasen i MinPlan. MinPlan är ett redskap för studieplanering, där lärarna beskriver aktuella kurser och studerande kan anmäla sig till kurser enligt sin personliga studieplan, om vi tar det enkelt. Om jag har förstått saken rätt kallas motsvarande sak "hops" på finska. (Jag fick gnugga tankeknölarna en stund innan jag förstod vad finskspråkiga kollegor pratade om när jag hörde dem säga ops och hops med jämna mellanrum under ett möte en gång :))

Diskussionen kring och införandet av lärandemål i MinPlan är på sin plats. Många gånger har jag upplevt att de målsättningar för och beskrivningar av kursinnehåll som finns i dag är på ett så övergripande och abstrakt plan att man som lärare har svårt att veta vad man egentligen ska ta upp - kurserna ger ibland ett intryck av att omfatta "allt" - och det är säkert på motsvarande sätt svårt för studenterna att riktigt veta vad de kan förvänta sig av en viss kurs.

Under gårdagen fick vi bl.a. lära oss skillnaden mellan nuvarande beskrivningar av mål och innehåll respektive lärandemål - de förra är "lärarcentrerade", dvs. de beskriver vad läraren erbjuder med sin kurs, medan de senare är "studerandecentrerade", dvs. de beskriver vad studenten ska kunna efter avslutad kurs. De av oss som hade deltagit i LIN1 kunde nicka igenkännande, och tänka i banorna "must know, should know och good to know" som vi lärde oss under den kursen. Lärandemålen handlar alltså om "must know", de anger minimikraven på vad studenterna ska kunna för att bli godkända.

En reflektion kring detta gällande varje enskild kurs hjälper läraren att bygga upp strukturen på kursen och planera en strategi. Vi har ett visst kursinnehåll, vi har målsättningar - och målsättningarna utgör inte bara en flummig tanke om "fördjupad kunskap" och "ökad förståelse" - de konkretiseras i form av vad studerande ska kunna och hur denna kunskap kan mätas och utvärderas. Lärandemålen formuleras bl.a. med hjälp av aktiva verb. "Aktiva verb" kan i detta fall t.ex. vara "redogöra för, analysera, konstruera, värdera" osv. Man bör undvika verb som "bekanta sig med, förstå, begripa, veta, få insikt i" osv. eftersom dessa verb uppvisar s.k. osynlig verksamhet och är svåra att utvärdera.

När man formulerar lärandemål utgår man från kärnstoffet, alltså det mest centrala innehållet i kursen. Detta innehåll indelas i tre delar: kunskaper, färdigheter och kompetenser eller attityder (knowledge, skills, competences). Det handlar allså om att studerande utvecklas kognitivt, lär sig handla eller utöva någonting samt också reflekterar över känslor, inställningar och värderingar gällande ämnet. Som jag ser det, är dessa nivåer också ett uttryck för att vi eftersträvar bildning och inte enbart ett inhämtande av kunskap. Bildning omfattar värden och värderingar, och ska också ge en handlingsberedskap. Filosofen Hans Georg Gadamer skrev bl.a. så här (i engelsk översättning från tyskan):
"Practice always has a relationship to a person's 'being'. This is reflected in the figurative expression Was machst Du denn?, which does not ask, literally, what are you doing but, rather, how are you? From this point of view an irreducible opposition between science and practice becomes evident. Science is essentially incomplete; whereas practice requires instant decisions. The incompleteness of all experimental science thus means that it not only raises a legitimate claim of universality, by virtue of its readiness to process new experience, but also is not wholly able to make good this claim. Practice requires knowledge, which means that it is obliged to treat the knowledge available at the time as complete and certain."

Gadamer fortsätter med ett resonemang kring hur kunskap baserad på (natur)vetenskap inte automatiskt fungerar på detta sätt. Detsamma gäller säkert för Geisteswissenschaften, dit mitt huvudämne vårdvetenskap räknas. Men om man verkligen har integrerat teorin i sitt 'vara', då ska den också kunna utmynna i handling. Och det är intressant ur lärandemåls-synvinkel. Ur pedagogisk och didaktisk synvinkel också, för den delen. Och med tanke på vad det är man förväntar sig att studerande ska kunna efter avslutad kurs.

Under föreläsningen poängterades också betydelsen av att relatera del till helhet, det är alltså inte bara en enskild kurs som behöver lärandemål, utbildningshelheten bör också ha lärandemål, vilket underlättar den internationella rörligheten. Detta uppmuntrar till dialog kolleger emellan, både ämnesvis och mellan olika ämnen.

Mycket intressant!