...fortsatte jag skriva om kaninerna. Däremellan hade jag bara skrivit ett kort inlägg om konferensen i England. Ett rätt intetsägande inlägg. Jag var så tagen av alla upplevelser att det bara inte gick att sätta dem på pränt. Tyvärr. Men jag ser att jag också skrev att jag tagit foton med en "vanlig kamera" med filmrulle som måste framkallas, eftersom jag varken hade telefonkamera eller digitalkamera på den tiden. På den fronten har det skett framsteg, jag fick en digitalkamera i present (kanske det rent av var hösten 2006) och jag är redan inne på min andra telefon med kamera i.
kaninberättelser del 4
Vi var lite osäkra på om K-G och Nemo faktiskt var pojkar båda två. De sprattlade så förfärligt när vi utsatte dem för närgången inspektion. Dessutom är ju kaniner så ulliga, och dvärgkaniner är ganska små. Jag hade hört att det inte går att ha två vuxna hannar i samma bur, så vi hade tänkt kastrera dem för att de skulle kunna fortsätta att bo tillsammans. I en av böckerna stod det att kaniner är könsmogna och kan kastreras vid 5 månaders ålder.
När de var ca 4 månader började de emellertid bete sig lite märkligt, de såg ut att försöka para sig. Kanske var de i alla fall en bror och en syster, tänkte vi, och separerade dem för säkerhets skull för en tid. När tiden var mogen för ev. kastrering, ringde jag till en smådjursklinik i Vasa, förklarade vårt dilemma och frågade om det var ok att vi kom dit med båda kaninerna för eventuell kastrering. Det passade bra, vi fick en tid och näst yngste sonen följde med. Vi har ingen transportbur, så kaninerna fick åka (varsin) pappkartong än en gång, men denna gång var resan inte så lång. Det visade sig att båda var pojkar (förmodligen hade de bara kommit i puberteten och börjat få vissa känslor när det såg ut som att de försökte para sig).
Att kastrera kaniner är ingen billig historia... vi fick lite "mängdrabatt" eftersom samma bedövningsspruta räckte till båda när de var så små. Veterinären upplyste oss om att det alltid finns en risk att små djur inte vaknar upp ur narkosen, men att det oftast går bra... risken är större ju mindre djur det är fråga om. (Det hade bara fattats att de inte hade vaknat.) Men allt gick bra, de blev kastrerade och hela kalaset gick på 92 euro. Jag skickade sms till Anna och berättade att bröderna Kanin nu var kastrerade för 92 euro och hon skickade ett chockerat svar: 900 kr... tästä lähtien pojat pataan, eikö? (Fri översättning: från och med nu åker pojkarna i grytan, eller hur?)
Nemo och K-G återhämtade sig väl efter operationen, flyttade ihop igen och var hur sams som helst, så allt utföll väl.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar