...skrev jag om kaninerna...
kaninberättelser del 6
Nemo och K-G var utomhus i ca ½ år. I oktober flyttade de in med bur och allt och fortsatte sin tillvaro i tvättstugan. Nästa sommar var de ute igen, och allt var frid och fröjd (utom möjligen detta, att jag skulle ha önskat lite större engagemang av familjemedlemmarna, själv är jag också engagerad i så mycket att jag inte har haft tid att förströ kaninerna i önskad utsträckning).
Hösten 2005 tyckte jag i alla fall att det skulle vara jättebra att ha en skild bur för inomhusbruk, och slippa dra in den där stora buren varje höst. Jag försökte kolla annonser, men ingen bjöd ut någon begagnad bur (och jag var ekonomisk, ville inte köpa en ny, kaniner brukar inte vara så långlivade i alla fall...). Vid min ordinarie arbetsplats har vi ett virtuellt loppis där man kan bjuda ut saker till försäljning, efterlysa sånt som man vill köpa/hyra m.m. Jag satte in en annons om att jag ville köpa en begagnad bur för inomhusbruk åt två dvärgkaniner. Jag fick svar nästan direkt, och det blev affär. Buren var i mycket fint skick, som ny. Det var två råttor som hade bott i den tidigare. Nu fick alltså kaninerna flytta in i en annan bur, och det verkade de inte ha någonting emot.
Vintern förlöpte enligt tidigare modell, men plötsligt tog saker och ting en dramatisk vändning. En dag när jag kom hem från mitt nuvarande jobb, sa dottern och maken att "någon" borde städa kaninburen, för det luktar illa i hela källaren. "Någon" gick dit för att titta, och då såg jag att det inte var urin, utan avföring som var orsaken till lukten. Normalt är kaninavföring fast (förutom en mjukare sort som också finns bland de skarpa pärlorna, och som kaninerna faktiskt äter - och ska äta), men nu fanns det vattnig, illaluktande diarré i buren. Jag lyfte ut kaninerna för att rengöra buren, och märkte då att den ena var mycket sjuk. Den var alldeles slapp i hela kroppen, och hade avföring i pälsen. Jag hade gett dem mat på morgonen innan jag for till jobbet, och då märkte jag ingenting speciellt.
Efter att jag hade rengjort buren gick jag till datorn för att läsa på www.puput.net om vård av kaniner med diarré. Det var ju kväll, och en dvärgkanin med diarré är inget man besvärar kommunal jourhavande veterinär med. Som jag tänkte, stod det att man skulle ge kaninen enbart vatten och hö så länge diarrén varar. Det stod också att man eventuellt kunde ge den svagt te att dricka. Hur som helst var vår kanin inte i stånd att inta någonting över huvud taget, den var nog så svag. Och så var ju den andra kaninen i samma bur, den måste ju få mat som vanligt.
Innan vi gick och la oss, tittade vi till sjuklingen en gång till. Han låg med nosen i halmen och såg knappt ut att andas. På morgonen, när maken steg upp för att fara till jobbet, var kaninen död.
Harpest har man ju hört talas om, kanske det finns kaninpest också? Eller sorkfeber, eller nåt, som olika gnagare kan få. Vi har kaninernas halm och hö ute i vårt f.d. fähus, där vilda gnagare förstås kan komma och förorena. Vi var bekymrade för att den andra kaninen också skulle kila vidare, så jag tog och desinficerade buren med ett medel vi hade kvar sen vi hade kor, man skulle tvätta kalvarnas kättar med medlet om de hade varit sjuka. Underligt nog klarade sig den andra kaninen utan att bli sjuk. De hade ju varit tillsammans, ätit samma mat, och andats samma luft.
Eftersom K-G och Nemo var identiska tvillingar (åtminstone i våra ögon), visste vi inte vilken av dem som hade gått hädan. Vi hade kallat den tamare för Nemo och den blygare för K-G. Den kanin som var kvar verkade nog vilsekommen och ensam. När man höll den i famnen ville den vara kvar hur länge som helst. Därför trodde vi att det var Nemo - fast vi vet ju inte. Han är faktiskt blyg också, och gömmer sig ofta bakom kojan när man kommer, men det kan ju bero på att han är ensam.
Så nu är Nemo (?) i sin utomhusbur, och har det säkert lite ensamt, även om han har vant sig vid att brorsan är borta. Men vi tänker inte skaffa sällskap åt honom, jag skulle nog vilja ha mera hjälp med skötseln i så fall. Jag uppfyller min förpliktelse att ta hand om MIN kanin, men har fortsättningsvis en aning dåligt samvete pga att jag inte umgås så mycket med honom som jag borde. Såtillvida har jag fått engagerat barnen, att de yngre sönerna ser till att han får mat när jag jobbar och de är hemma och har sommarlov. Städa buren får jag lov att göra i alla fall.
Och nu är det dags att släppa ut honom i den andra buren och ta itu med rengöringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar