...med risk för att låta tjatig, så fortsatte jag att skriva om kaninerna igen...
kaninberättelser del 5
Så småningom blev det vår, och trots att Nemo och K-G vistades inomhus tyckte deras natur att det var dags att byta till sommarpäls. Vitt kaninludd singlade omkring i hela tvättstugan, där buren stod. Vi började fundera på att flytta ut dem. Jag konsulterade kaninägande arbetskamrater och fick veta att det var bäst att vänta tills nätterna inte var så frostkalla längre. Det var en fin vår (2004) och i slutet av april ansåg vi att det var dags. Den ena kaninägande kollegan hade varnat mig för att kaniner (även dvärgkaniner, hennes familj hade en sådan) är synnerligen duktiga grävare, så om man ska ha dem utomhus borde de antingen vara på galler (på marken eller ovanför marken) eller så ha gallret runt hagen ordentligt nergrävt, annars gräver kaninen sig ut.
Vi funderade på var vi skulle placera buren. Våra tidigare kaniner hade haft en bur som stod på gräs, med gallergolv och tak över en del av buren. Men nu tyckte jag att det skulle vara så utmärkt att ha dem under ett litet utskjutande tak bakom ett uthus där vi tidigare hade höns (ja, vi hade alltså höns under det där taket, inte i uthuset...). Buren passade bra under taket. Hönorna hade också haft en rasthage, men den såg alltför gles ut, så kaninerna hade rymt inom ett par sekunder om man hade släppt dem där. Några rymlingar ville jag definitivt inte veta av (har fortfarande traumatiska ångestattacker ibland efter den där händelsen där frassen tog en kaninunge) så jag bad min händige make ordna en rasthage åt dem. Det tog han sig nu aldrig tid till, så i stället blev det så att vi placerade buren vi haft inomhus under taket (= skugga). Maken hade byggt en utmärkt koja att ha inne i buren, så att de skulle kunna söka skydd under svala nätter. Dessutom hade vi en annan gammal bur, bestående av enbart nät, som vi placerade på marken. I den buren fick de vara då och då för att få lite omväxling och beta gräs medan jag rengjorde deras huvudsakliga bostad. Motionsutrymmet blev tyvärr mindre än när de hade hela tvättstugan och bastun att skutta runt i.
Vi stängde in dem i bastun, baxade ut buren, gjorde i ordning, tog kaninerna i famnen och bar ut dem en kväll (så att det inte skulle vara så soligt och bländande). Kaninerna verkade inte ha något emot miljöombytet, men de var tydligen inte alls frusna av sig, för de sov inte i kojan, utan på kojans tak (som den tecknade seriehunden Snobben).
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar