...började jag blogga. Det kändes väldigt spännande. Jag hade läst bloggar i en vecka då jag dristade mig till att själv börja skriva. Mitt första inlägg handlade om fotboll.
Wasa footballcup
Idag har jag i likhet med massvis med andra föräldrar tillbringat en del av dagen med att titta på min sons matcher i Wasa footballcup. Fotboll är sannerligen både en välsignelse och en vedermöda.
Visst är det bra att barnen har en vettig fritidssysselsättning, att de motionerar, lär sig samarbeta m.m. Det finns värre saker de kunde syssla med.
Men ack, när man inte är fotbollsintresserad och inte tävlingsinriktad själv orkar man inte bli alltför engagerad. Jag vill inte vara den som inte ställer upp, så visst offrar jag mig och försöker titta på och hänga med i spelet. Och det är roligt att se att sonen trivs med det han gör.
I morgon är det dags igen, första matchen blir kl 10.10 (gäsp).
Heja Kuffen!
Jaha, där ser man. Det där håller jag fortfarande med om. Men det är tveksamt om jag har någon fotbollsspelande son längre. Sonen har jag i behåll, tack och lov, men han har slutat med fotbollen. Troligen. Möjligen börjar han på nytt om det bildas ett lag som är mera inriktat på motion än på tävlingsframgång. Det tycker jag skulle vara en bra idé. För visst är det bra med motion osv. också när barnen är tonåringar... det blir lätt så mycket stillasittande.
Kommentarer fick jag också. Och var så ovan och försiktig att jag knappt visste hur jag skulle svara eller vad jag skulle svara, så den allra första kommentaren blev obesvarad. Slarvigt av mig. I regel har jag nog försökt svara sen...
SvaraRadera"hej vonne näsman är ett fint namn.Ett minne från 70-talet och vasa finns på min blogg.Mera privat. Jag har aldrig vari någon riktikt ertkänt bra målvakt och här i Jeppis dög ja int ens i samskolan lag. En match som ja minns för alltid var Helsingfors studeranden mot de i Åbo. Något stjärnspetsade lag men vår Vasa Nation stopper Sticko Eriksson som då spelade i IFK Helsingfors-tänk att ett sådant lag spelat fotboll i högsta serierna,jävlades med mig och nickade så att Åbolaget skulle kunna göra mål. Jag kämpade och vi vann med 2-1.Efter matchen kom dåvarande landslagsmålvakten och tackade mig;Idag var du bättre. Det har jag levt länge på.Moj sepa
stefan slotte
nyabyvägsrollor@bloggen.fi
Svar:
Inkommet 2.7.2006 17:43:48
Hej på dej Vonne! Jag är själv mamma till en 11 åring som inte har något annat än fotboll i skallen. Det skulle aldrig falla mig in att titta på en fotbollsmatch frivilligt om det inte vore för hans skull. Hemma kan han nog snava över ränderna i mattan men på planen har han full koll på sin kropp. Han är som bäst på Piteå Summergames och det har gått jätte bra för hans lag. Man kan inte låta bli att glädjas med dem fastän man som sagt inte alls är intresserad. Det konstiga är att när man väl har kommit sig till en match rycks man nog med i spelet. Hemma sitter han ofta klistrad framför tvn,och tittat på någon match, och är helt i spelets värld. OJ OJ att han bara orkar. Nåja det är inte så många år dom vill ha mamma med på match så vi får hålla ut. En vacker dag slipper vi fotbollen och får tid för våra egna intressen men då sitter vi väl bara och drömmer oss bort till de dagar ni vi var på fotis med våra killar.....
Petra N
Svar:
Risken finns... :)"